29 Ständerna reste redan under äldre frihetstiden krav på insyn i rättsväsendet. Justitierevision och hovrätter borde enligt ständernas mening redovisa för mål som handlagts mellan riksdagarna. Ständerna menade sig därigenombli i stånd att kontrollera att alla påbörjade ärenden verkligen bringades till slutligt avgörande.^' Från och med 1750 infordrades som en del i denna allmänna kontrollverksamhet särskilda fånglistor från varje fängelse och häkte i hela riket. Listorna skulle innehålla uppgifter om tidpunkt för fånges fängslande, när och hur underrätts utslag fallit samt om och när målet förts vidare till högre rätt. Genomundersökning av dessa fånglistor, som skulle verkställas av justitiekanslern, hovrätternas advokatfiskaler och generalkrigsrättens krigsfiskal (senare även justitieombudsmannen), kunde enkelt fastställas hur länge fången hållits i häkte eller om rättegången tagit onormalt lång tid. Underrättsförfarandet kunde samtidigt detaljgranskas med hjälp av den renoverade och till advokat/krigsfiskalen insända domboken från underrätten. Även överdomstolarna borde enligt ständernas mening varje kvartal redovisa för antalet inkomna mål, när målen avgjorts eller skälen till att de ej kunnat slutföras. Fångförteckningskontrollen skärptes under Gustaf III:s tid. Justitiekanslern Herman af Låstbom hemställde 1788 om månatlig rapportering, af Låstbom sammanflätade ekonomiska motiv med humanitära: en tätare rapportering skulle förhindra att någon hölls fängslad utöver lagen; samtidigt skulle statsverket besparas medel till fångunderhåll genom reducering av häktetiderna till ett minimum.^* Kungl. Maj:t biföll sin justitiekanslers hemställan och gjorde dessutom fångrapporteringen obligatorisk även för det fall att fånge saknats i ett häkte under den aktuella rapportmånaden.®® Senare återställdes emellertid tremånadersrapporteringen för att längre framåter göras månatlig.®* Den militära fackkontrollen av truppernas skick verkställdes genom återkommande generalmönstringar. Därvid kom en inspektion till stånd som omfattade både soldater, hästar samt tyg- och Intendenturmaterielens skick, förbandens ekonomiska skötsel, truppernas disciplin, befälets förmåga att utöva befälskonst och exercis med manskapet samt den militära tjänstens alla enskildheter. Inspektionsiakttagelserna antecknades i en generalmönsterrulla och en inspektionsrapport insändes till Kungl. Maj:t. Manskåpet skulle vid förrättningen tillfrågas om de önskade anföra klagomål KRes 4.8.1727 ang. mål och ärender till riksdagarnas förkortande, p. 7, Ärstrycket. 1766 års armérättegångsreglemente p. 2. Ang. fånglistsystemet, se PM av E.B. Grage om fånglistor i JK:s arkiv, RA:s ämbetsarkiv, RA. 5» JK H. af Låstbom t. KM 1.3.1788, JK;s registratur, RA. «« KMt. GKR 6.3.1788, Ink. handl., GKR;s arkiv, RA. 1798 års krigsart 14: 88. KHR:s cirkulär 7.2.1812, Ärstrycket.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=