RS 18

\ ÄiÄ . "äv-Ms •r.

T s '•.'••i f •1: f \ l ' ' i \ '.1 f * 7 \ 4 ‘ < f tt •| > ! f \ , / •V' l f ■ •l ' \ Jj / • V' : r I • ■ V • i t (' • I I i( >i- i ‘f t »I », x' ^ f t--' ■' I f . *•. ■■ . • f I s , * » ■-' -•i * , ' » !• t { « I , \ * \ l i > ■ t 4 c I / ■ » / : I I l / I f < .• V I I j f r ! ) V T I r \ r i \ \ } t • %- : ? T <» k I < * \ 1 < - ■1 ■ i > <■ < i \ f f r \.. \ I '' .•■ > I * ■ \ t » ; i » i .* - f\ \ ' ; .1 t I - / f ( l f I» u \ ■ • \ ; t \ < I \ ,r, -. t » ■I <' t ( I I A . V * < / / - * J ) ; t I » /*• M y Å f' i I T \ \ > II t I •, ■ I ; I { \ / I • > < i; i J t' » ■i. » / \ r* •\ { # ( t > t »- \ ' / I ■’ \ 1 ’ / 1 > ■ / , t • < y. / '■ t I ■I ; , ^ I. / <s / / L' I I > y. ? • •» / » , j < 1 I ; V t \ ■■ i ^ i I 1 * I t \ \ • ■■; '•V' fi ' i \ •i /I \ it i\ i t I .* 'Ll •i • «-T«' ‘ ' / f* 7 ; '* i' i b /'' J. 'rf I V • i •itS K t ‘ t' ^ ■ 'f -j «• i ' i ' ■ I ^ f' : '-B ‘ - i' I , 1 f\ ' - V >:, t » il ■ I , \ i f :/ ■ ‘ - ! i 1 -j s -i \* ’ \ f ; , \ \. \ »- . . <4 f { f i V > f I , r I V { \ 1 I /' f ..•N' » \ \ " I r \» I \ ' I S \ , < \ ■ ! ‘ t * I i \ ' t i 'i I t j 5. N( ( f' ( { "I \ \, I f y ä .1' » 1» I r t r ■ Vi ' r i' 'V >/ \ • ' f \ \ '‘SS I > r V 4 I ' SS ( ? ' \ I I ; v' ■ ,ie t , < /V V I V . 1 , r,' • t r' \ i ; 1 II* * 't 'r t r i ■ l ♦ ' i vi 1 f t : ( T ' I !• ; - I I ‘ \ T 1 i 4 1 \ .5 ' k ■| 4 ■k I ; ? I i ) V • I X i \ i i 1 \ ■V, :■} . ■ r i V I / j > i I ■ » ; } \ f «• ' .t . '■ I / f > ■ » \ I 1 t I i I l . J : i '•\ •i I / j ; -4 ‘ i 'i /< . I ;• i f \ I { * ! s »; I I •* r. . It. ij J ,* ■t < r.- 1 ,V K' \ i \ \ f i J > I l . » < A i ' 1 ■) t ': i .< > ^ .f" f ■; t ■ A I \ /_ ! r' l * t •. i i' 'y’ ) ■: ,4 < V - I - \ i c t i i • 1 1 ^ l. ' t i ' '■.» ’0' ; } I ■'i ■ ■ y / \ / i

' / A . ( y* * - r ‘-'Hw', J I K-l ■/ . .'<1, 'v» /^- .''' - , 0^:’. i- -fVr ^vV'-' ;.'.}}:'v(;;' V-'.h V’M. 'A'; ' „^.V-. ."’Wi.;. , ■,; •1 , (■■' • I . ;-^ ,'^• , 'IK* i 'j :t',r / '.*; -(/'•■,).' ■ ■' i! ; ^ . / «'f, j \ I ^;l i * ’, 1.7 j i s'- - V i , '■■ '■' ■\{ ' i. / V- . 1 ' 'J: ■ 'I 7v • •# I ,''4'7 /,71 ' ■ ■;- \ ’ *<1/^ j^\ V < . \ ; V :,- > A v- / y •h V;/',‘ v''- \ ' • ^A\ 7. y- "'v '■'f'; 4'^ -/ * ' A ' ' / ‘‘Vi ■Jfl'y fr' . ,■. r 'V V ^ \ \ * (ih h 'J' , . i*" T'- v,''* < ' l' ^ *■ IV,’77* ,i/V. '-;V''-vJ ''V- 7?)-< ,,■ v‘^'. v- 'V^ ‘ f r''-,7 I * \ k,).:., V-:'Jv-7 VkA'-'k-,',' M / / ^ V* “ . ^ “I V . /\'l ^ • I ^ " .kT ^' .• ■’./ 'TV 1- > ^ ' 7 i\> ^/y ' 7 v/-' ;i?'' .<, "'•'•■'V..'- k'. ' ,,'v:'Vv',,-,. ,x,.'.* ' ■ > ' ■■ ' A' ^' • 'i t' ' .' • V ' -i^'- ' ■ I* >■ 7 .V( -; ■A ' (A -J., ^ I ' I ..V ». 4v' 7'l! • J ^ • ‘ \\ 17 : \ \''V' \. ■' f' I / I ! V7 u • ■_• s -K, i ^ ■ ^':4-./V ,>T • ■,,s.- ■ .>,1/ ‘ y\ i. » i *.'. I ''\>h , , f x\ ^ ,7 .,; - aI)' ■ ^ T‘' r A'. ^ f; ■; , 7AvA:.'-'V-T,''''' ' ^'i'~ t-.\ ^Aj’' )a ' y . ,-■ Wi}^','V"^/v'A':y7 ^{'^4A '/ y, r.' ^ ( •'■A': , > ,/. ^ v,i ■■ 'T’ A.A^-'Z' N v: ^ I V I / 1 \ • f. •T . '( t c. < I • \ t'7 -►Vf I f A77 ' ; ' ,* .•AT ■i ?'■', S' AA \ \ * 1 V i:\ V -.'s 'l I. a !' . \ Sl' / . ''A X. <i > 4 \ ■ * i' ■( v.^ ■ '■ . V.-* i •t y -'A \ V / ' S 77 \ 'K l' 'A \ . I /_ I* # *: 7 v A . Ary'^’‘>'C r uA ( T' / . i .. . • . •■•..' -I.' >A^ \Vi '■ ■ -■ A-J. • 'j '.i 11, \ > - >'t ( '.^.. ' N S ■•^ 'v /* i!S-. -1 , V‘ ^ 'A ' A r- ‘A- AT. I . J, A .V7 -'ii A-Aa A v-A ilr'i.1 ' • vk v<7'^ .*. V 7;" 7.'7VvA-.,j A.. • >• K, ^ V, A. A; -< T-'', . ^ ' . < A 1. ' "' .'.V'T'M-, ,G7v ^ ^-V.7.^,•| " *r* • '/ 4( < 1 j:A", A. * ''\l V^V 'A*' ;, iV'-'V. . 1 •, { ’Vi . VI -V, > '.''■.>7^' .A ^\ .•c' I t. > I - - A'. A ■■AYA7A' -.'t. / t /- Av - 4 ,< > ,'i A'- V. /A-'^/' * /'V / 't- V t ' t> ■' ' > ‘ -i ,\',i ' ■' ' / A. 4/ ■A- -r ; I', \* 4 a'H i aaVsav ''■vAv^.V:. ' riK ' ;/-A _ /, ' ■' fiA r.> .1 K I'.'tCt \ -' ' V V ^ ft * , ' ''Va^ O a , ^ ■ *. sk'o''. I a f 4 -|1'.|.A ^ .,-, A- •;' V. «' '"7 Vvvvjk- k ^ > r, 7. f- V ,ri> . 7,. y. at; "a" - ,A . .,y ^ , „ . . , k .VA: < ' Av ' V \ «• 7 'I • • • :n!r r'\Cy' ^ ' >1 f . V i M V' ,. ^ AjV-‘-AA 'i|x i\ ,,. s, •.<^'<.,a; ‘T X//V : A>' a' 4', * •■",. ''k '• ,* ^ ■' ; \ 4 > i \ *• V ' .■ V. / V» , 1 VCk I , ( f -. i ''V ' At? .' ■ 1 'i ".A'vvS,!: k- /■A*' A »”' - , •' ' • ".7-,..-A,>7. v' ‘^' V 'Ti a , A-/, A/, AA •v.>;.. V. A— a' r/ I I ? 4 . A 4 : ^’ : I I A;, ! •'••>/■ 7-~' A ■- r'cA : 'V.A >.' •■■-.'“vV': ,7 ‘7\kV7 ^; V:/S.V.,-, ' I’^y I 171/ , -,. '■'' ,1 / , A' Z'- / ( ^ < • » 4 k-V, 'A t- 4 I • •iA ; 4 S ; V. ! • y* ■S r 1^ f -/•AA/>r A '■•A ■? 7 7,', vAS Vv; .'^ ^'S ''( IV' " •> ■n"/ 7 'In- '> ' 'A'.-' ' Xy' t V 4 ‘ t ' A ‘ ■ r,'.' ; -ki. ■,v.,T. V'Tf:,' -v;AvV-7k.AA"',■ <^ ^ <A;'>iA. 'S.'ASv ?'v v’A' , T .... V A' T.'-T' A. • '*.'.' ■.'■•■k;..j 'A:-“a, ■ V .1' ■' '■ ,* V', 7“ ’ 'y'-v -AawA" vAA7'7i:'''7''A''5A'.Ta Tw;,, ASiVkAA^ , . '■ y-'-AJ'’\ t N'W. ,.A' * 7^'. /'i -V I A- A’. A,1.\ ■ V,7 A7,-A V' .‘ ^s’'' •■’''*'''• ' '""'i-r V-7 ''r '-4', 1"^' 'V . A-'r ,-i''t'.' 'A'k 'A'-'v-ki-vv ■'■ ■; - T V Vk :'S7 14 » r • '■■■"_ >4 V.T, it;' V ' Nt y'l / • , t .'v.PvrsA' v-* f J . y' 4' .^4 • V< ■.A' 4 t/ ' 'Åt*'' , :’A T N 't.; *; ;'.Y-5''vv-' ■ ll'. '% < i,. 4 . / ’/ y ‘ • XI . i '' J \ y .<( Vk'-kA^/'' ■- - y, 7 i - -' 4 il' U -'- ^ C' } '^y .yvkA-kkV VI,, '-'A'A;'A'..-' ■ AvA-,A7 •' r• ■ ' 'A'/ < / ' /A I f. ■I V t A /'• V /' 1 4 * r I 4 4\' •4 \ I / 4A U-A Aak^AAAv.,,. 4^'sAaaV'7;A ’7.'.‘'A . ' ' ' ' U>1 •'■ ■ f' '4 ' ' ^A'AAA'V''i-VAAv- ■V'A.-i'''''A7V''r-iA ■■An.v.V'- ' > I / ’ y'. ' \ t '■ V I*' ■V 7^ \ ■ (( fl 1 ' {v•' ^v'■ C'/V-i'A I sly ■^, 7 ,7*..:;'7 ■'V I'} ■ ■ v' V-"-- '• /7, X > *1 .v'- ?T \l‘ -I, .. '.KA' \ I V ' \ -’ > i • S '^ u s 'K-; T > h'\ ■"'''';'\v V / /•' y-'V'A Vi^-AA-V.V^AA^-A; Ar . '. 'V v ^ '. . f><^ ki ^ It "W - % '>-i ' ' ‘ * ''V '• V (• 'i '' '’ ■^7 'A/A' 'n^ ‘.AK'4 V ,«■ .iV ' *.•.-L .V I 4 • / A>7 A' A/VA . Ti.w ^ , 7 , •P'/'; '.-A ' v',7' .'^' A-' I '1,' TV'': f y. . f I t" »S\‘ ' 4 k V 0 A-A- ;>,- ;>,<: AS ’taA a ,-,7>-P '/’y ■ Jv \ ’i, - 'It' CM'' -i'.? i 4 N 7.: V A'' ■' ''A ^ A I- .'> I ',.'. yy ■' It' A 'i I J V ,.':- '-4*' I y- •J| V .''v 4. -r^ n S' ‘ \ 4 ^ I 5. T' k,,^ "i ^ V ii r» , K ^ , r > % 7; \ \ I k. X ^

.•Vt t". J. v," V ;y , ' ' f > l - ' i ■•-/C' , V t-,'' /V ^ /C. l’’''/;’-''-. "• ’ ■ »- -^ J . • •» . ' V- .'.fV'' ''' ^ . '"'r> TT- I V > y t V. y N -r < W \ t v A r.* '^'!-^^ ,v, '' V ;w: «w.* \ ,'>N/• ■ . ^l /, >'4. Pr ■" y-'. •*, I .V ' u '' ty ^‘’‘■i'-'' T <' ' rV. ' ^ ''v'''»: ;a'V'.\avv'^'' • V N - . -A'-' *, -'U . < ».A^ ; .,v‘''' . A' ^ , V ' ^ VV\i';;-0-.7 ^ _ ;'v^ »i j. 1.,, ■''V • r ' - V' ' > ;^v‘-..T'.'v.‘',v'a A 1 '. ^ y r' > V» *' V V', ■'' \t , ■A'tl, ^ T v/ j» l ' •• ' ! ■ ^ 1 i I V. yi I '.1 r \ r V » xtyAA /. ’/vy A A. / ■4'-> .: :':, yvy ■•.iv>“'';■ ''r’"i'vv'‘, ■',' yyy ■. v S,-' n'V t' V ' '!>-,* ^iv •: ^ -'^v^i/V,', '' ; r;'>«.'„r A'''>-vy . ■ y .y :"y:' '■yyyyy'•'■■ ■• .‘' "’-rvv , '. ■ , y}^/ V‘ :; , ' ^ . A ^ ■ -' -'W ^ v ,,r u r ' -' : . r > ,%yy- •'-' - ’ ■ - - k V ' . • i ' ' > ' u ' '•' ' ‘V" ^ '' /Ay. ■ . ;v- > ".Vi-''.> 'v;/'.^ y,^A.f Vi,. A'' v-V -■ . • :. ,, .'.v-, , t,.,i ■ • y ''''''> i 1 4' * .• ■-. V. K. V, s-\< < ^ »- , \ \ •' -ij ■ ' ; '" \ ■ ,' i^'(- ( Vi: ', "1 - - LV v . 'u ' yfyy'* ■ A f » ^ ' •'-vrv’'* V'r i " S ! . . \ I ( r ( } r./ I K f '' V r, 'A- ■yj I > t /y i H \ y ■^*\'-./ i.Vy , ■• <A I , ,,-• ‘ i >V ' A ) ^V. " '>1 ■' _ : , AV.^v J '■ »* . ■'I' V N '. ,■-; 'V A ' y yy^v > ■ -vA;-■ “ ' , -v<„ -t *\ sV ) ' r ( \ ' *». I. r. 1 > I .' -t I s^ v 'I / V v •■ \ \ t i ;Vr, .<? t '■ ' Ju-;,A f y. « ' V1/ , >*7, ■-', v'*.' ' / > ^'' -y -' I ,j ■ \i : ,■ ’u ' M, ' i' ‘\ n , ' -Vy Prfi .'\y ' -”' '. ^ ’ I,." • a -"r ■)■ -vy- ' y I C.i I [ ■ »V ;•. V. w. », ^ V^s‘ ,11 ' } * - ^ / \ 1 /'S ' 4 f * 1-M , . I I >1'. ^ ' , >-■ > .'• ✓> \ / ^.U-A-' y v';, ' I ■> . i ■ ;/ 4': I ( \ i >' yv'-.- ‘ ^ C" V'4 . -l 4>Vr' ^ • M Aj;, }■.' y ~ 'A ■' V '■ ■ h . I \ i - > t, :Jx ’ ^ ,-. ' ■) V . '■/> ' * /.V, t ■/l 1 *' '. * ' r ,| I ',V ' - i - A ,' f • y ■:*■>■'; A,7'*; . ^. ■ '"V -., *■'■, 't .y V . /S‘ . .. ’ 1 ^ ,./I‘ »fl / . . I / l' Nk h P ' I ^ 1 ''“/ ^ , fl / A’v-.T' 'A' 'ity ■ r>. '4 s • 'v I '\ V • \ I' 1 . t if- *■ ' yy-r ,■/ ' ^(11 !'V, '»^.-'■/. .yy-yyvy V : \i ,'i\,'* ')■/ >• V" ' ' ;AvAVi44''- < f . \ l *: I -•i 1 f Al ' 1 . I V »I ^ . \ *>'■ / I ■■ Va A 'z- .,' - Av),'" .' ‘ y , ; v:-; ( V' ' •'"■ '"a v a) y". 'V / ^4 l ' » r » ■ h l. \ ' A V 'i ■ 'f ' ' )' ' . ■' 'a- ■ - .I*'». ’ ...’’vVr’ '.'A-.,,-,, -- / . •. . ' V V-.f f* . i • ■'é i ■' ^ r : L V». \ \ ♦ 'A A > r z. n:y- . ;^yy/ ' i ''^s. \ ' . \ 0 iy v<'\\;\'''', : ' ■ 'ANAy, . M -. ' > ■ j V A'- \v ; c 'vv '\,' ■* ->•". f ^ • , r. “ I \ ,i iA A>, ^ . ■-, .' v' . /' •■ , ■ “ ,fc I ^ V ‘ '^1 ^ V % i7 • . *. ' »I ' ■ \ \ -^'-^'''■tAyyx,., y A'^"' ■ \ iy /y ''' . •■-‘,i V- rJ. r Vai .: ..J ' 'v /' I . ' ; t A.y t» \ { '■■' < ' Vv' y Ayy.AAyy^' ' ': f' :i. ■' . V' : \ \ t, \ / y I •> »I V ' .'.'.t H J \ yyy-.- I / r y \ I hT ■ y r V • • V » ! ,» 'i ^ / «'>■ ;S''_ ti '. \ Ly A y V, '■ ''t v. 'V-' /' ' - '>V'’i I \ > \ \A.' ^' > f> i '■A , ' 1-'' '1 V>.,- Ml - * V V. .s?'t .'.i •■• ,y 'V >. , Vrv^, v'X'iy -'ivi , VA 'v N ‘ ''A* •'■■'I 'y', A'/rV' i%\ - ? i' A '» 'v - / ' -y .. ^ iv-‘‘ \ ‘ i . , \ r : •» 'V (.: .')' ‘ y, 1, ifj’ '*’V'vv '^- 'V "’■'ty N ...' > y- •'u <•' \'i'^yyv<-vyv}y'. vv^vi-zv ■ //'{■■'> >,zV- ■''' Av'.^> ,^ ;'')■' •>v'v. >> - -i. .'.w'AiA;V'.„>'.4.AAV ■ ■' yv'-iVs- Ly. . “ 'v * ' ’' J'- V '‘v /'a A i vr , ,Js’y>L > v> • ■ -> - A y ;»“ ^ ' -' i ^ ^ '. t; V y- > ' ? Vj f V, / / ' y t >" ■ Z|' ■. , A:-, . Jy y, A u; \ ! ■ "j\zVi ~v‘A, 'Lt'. ^ *^'y ifs)V , ’■ Ay,‘. ' ',/ '>• .! I lA, 'z?l^A N .1 , r ', I ' ' ' A-. ^' •;^ ‘ 0.-'■ V ■> . 1^' ^ /■/ ,^ tK" 1 /. Ays\- ' ( " VI ',» -.y- -r. ■ „ A- . ' ^ A . y ■■ ' ^v!'- • >,,V ' , y..-:v:yyA.; '■ h ' V ^ 7 'V'' V''v : ' - , A^y- 'V', '\ Vti.. ^' ■ , i> f, A r r I ifA 'y ^ ■' - ^ . 'V '■ 7 - ■ vj yAy y v J I A f ■ 'z J c . t < -'■' <,' Jr'l ' - 'A y\- -.V'-.* '. ' .*' y i -■'/: . / h t 1 - y- A i. • V. f t ■ 'i V» V .4-.V' t- 5 ft .< l . f t A' : .Zl v ViVA . 7 \ i'^ A'~ y* 7''/‘A ^ ' ' ''yV," -'v' • 'V ' 7;a. '< / '‘i.A .(. 1 k' V/ • A HV,<A I 'W '.'>> •l J ! ♦; y 4.^“» 1 i 1^ i ' A I ,0 M 1 > i . ;z 1)^ ! » I / ' "V ^ '■ !>. ,' t N '' - t l 1 ■) ■ A/: ♦ \ \ kl ' I '/■ 4 >l - t ■ > z» ' l ' iN t . y-'*' ‘V •. A-» Ijf ' N't \v" ,' y ’ ■ , ■ r. _.t \ ' I /t' v-v-V' <'' r.V. ■ . 1 r I ^UA yy- i ■' A' '■ Z' M ti , . \ < 'V . > /A f- V V. I 1 1, .1 » /•■■' V- ■ '•' h'H . ■ ‘ ‘'A * V, \ !•'- '' vvV'. 1 w \ \ -i- » 4' T ‘'7'r'» ''-'t,' /. '•. I'-,'- \ / \ I'r Z l k..'’ I 1 v :!y J'A ( f\' ■ . 1v Z< l \ ■ i H- -. ■.. '"vy; ViAy'V ^ JV> ';,i 1 .i '' •'- vg-■ • äl,. w,. i A ■ ' 'f. r y •• V •-■? M ■' '■ - , I , ,, i I < 1 V I -J > l. >v l V I 1 I i f i'. /. •V ■ A v »v l < .i u f''AV. l . ttA" t ^ • r*''■/< ^ -I 1 \ >, l' 'A' ',V V, j'A‘'r,My'v ly , A' ' i") I ■y ^ *■ ,. ,, r/.. \ H. l - “i l / Nf ' . » C 1-» A' W 'V v-g-yv^'^'-r ■ ' 'I'- ''. i'V,!,- ''l'''.'- ".,'Ai'V ’ ^ r V .■> :<A:vA\ , Ayyy A , jv ' yy<\ y J \ '■'V r ir- , .V r.i ' t,' . ».-g' I’-iy; 0 V -\/v A , \ -41.' ■7vi:;Ar:’ , ^■■■'i. .4.ttA, , J,y ' I '»• pt . l .N , , ■ ' f V ) lA' , , r '■ .. • ' 'Ä y'7:' .* k ' • V f ■'AA; I . t 'r IS • - h : '.y'- v',-\ V 'i,' '1 v* * 1 ‘ v:44 !•' kZ- I I .a I , i'\ 4> 't,,.-: z- '■' -, ’ ,■■’( ? . ( A , •j V. 7.V, '".I *■' ■ ' ii ‘ r / ‘v. •. t 'Vv '* A K / l ' J » V. t Lr«l; V II ; i. •

SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OGH GARIN OFIN

SKRII'TF.R UTGIVNA AV INSTITUTET FOR RATTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OFIN SERIEN I • • RATTSHISTORISKA STUDIER ARTONDE BANDET A.-B. NORDISKA BOKHANDELNS FÖRLAG, STOCKHOLM I distributr:>n

Redaktion: Rolf Nygren ISBN 91-85190-46-2 ISSN 0534-2724 Tryck: Bloms Boktryckeri AB Lund 1992 Den på tredje sidan avbildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837. Den är graverad av C. M. Mellgren.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Förord Hanns v. Hoifr: Frihetsstraffens genombrott i Sverige. — Försök till systematisk analys Hi-nrik Stfvnsborg: Danske Lovs 5-7-4 og 5-8-12. - Vindikation eller eksstinktion? Birgitta Fritz—Eva Odfi.man: Svensk falkexport till Egypten på medeltiden. — Studier kring en affärshandling från 1345 i Barcelona Magnus Scfiultzbfrg; Bot och straff. — En studie av uppenbar skrift och kyrkoplikt i svensk rätt från reformationen intill år 1855 VII 1 50 64 95

•Kb*

FÖRORD Detta band av Rättshistoriska Studier tar upp några ganska olikartade problem i äldre rättshistoria. Birgitta Fritz och Eva Odelman visar med utgångspunkt i ett köpekontrakt frän 1340-talets Barcelona hur nordiska köpmän exponerades för Medelhavets kommersiella rättsvärld vid en tidpunkt dä landskapslagarnas era ännu ej var slut. Henrik Stevnsborg analyserar ett par i forskningen omtvistade ställen i Danske Lov rörande vindikation och exstinktion. Tvä uppsatser ägnas straffrättshistoria pä gränsen till modern tid. Hanns von Hofer framlägger ett försök till systematisk analys av frihetsstraffens genombrott i Sverige under 1800-talets första hälft. Magnus Schultzberg ger en bred skildring av kyrkopliktsstraffet, ett av den äldre straffrättskipningens mest karakteristiska påföljder. Uppsala sommaren 1992 Rolf Nygren

Harms v. Hofer FRIHETSSTRAFFENS GENOMBROTT I SVERIGE Försök till en systematisk analys Förord Kriminologins problem som vetenskap är att den står i skärningspunkten mellan olika vetenskapliga traditioner: den har med juridiken att göra, den tar upp frågor av rättssociologisk karaktär, den använder sig ibland av sociologiska eller psykologiska teorier och metoder, den inkräktar på den historiska och den statsvetenskapliga domänen, den hanterar statistiska modeller och verktyg. Listan över dylika lån kunde göras lång. Men kriminologin är varken juridik, rättssociologi, sociologi, psykologi, historia, statsvetenskap eller statistik. Det är därför lätt för företrädare av dessa etablerade vetenskapsgrenar att le åt kriminologers försök att komma till rätta med alla de inlånade skrudarna. Jag erinrar mig med rysningar hur det allra första utkastet av detta arbete vällustigt sågades på ett seminariummed historiker. Att jag nu efter 16 år"' ändå vågar en publicering, beror på att det fortfarande saknas en systematisk analys av frihetsstraffens genombrott i Sverige jämförbar med Kekkonen-Ylikangas (1983) arbete. Under tiden har jag dessutom kommit till den ståndpunkten, att en viss dilettantism inte kan undvikas, då verkligheten, vilken vi ständigt är på jakt efter, ju varken är juridisk, sociologisk, statsvetenskaplig, statistisk eller historisk. Den är allt detta, den är mycket mer och den är också något helt annat. Brister i kompetens har jag därför försökt uppväga med att a) göra analysens teoretiska förutsättningar — så vitt möjligt — explicita; b) noggrant ange varifrån data är hämtade. Detta för att tillfredställa kraven på intersubjektivitet och prövbarhet. En törsta version av detta arbete presenterades vid 18:e Nordiska Forskningsseminariet i Kriminologi, Uddevalla, 4—6 okt 1976.

2 1. Inledning Vid försöken att förklara frihetsstraffens utveckling dominerar reformansatsen,' såvida framställningarna inte inskränker sig till att enbart beskriva historiska förlopp.- I reformansatsens spår tolkas frihetsstraffens historia och straffens historia överhuvud som en process av fortlöpande humanisenng. Betydelsefulla personer framstår somutvecklingens drivkraft. Kunskapsintresset inriktar sig framför allt på idéhistoriska analyser. Att tolka frihetsstraffens utveckling utifrån ett reform- eller humaniseringsperspektiv torde dock vara föga fruktbart. Christie-^ har påpekat att det inte är nödvändigt att göra några humamtetsantaganden när man vill analysera straffens historia. Han skriver: »Oytc can [...] regard the strugglefor penal reforms as a continuous series of efforts to bring criminal punishment into accordance with the basic values that at any particular time are recognized by articulate pressure groups in the community. The values alter with thepassage of time, but one need not introduce any presumptions as regards increasing — or diminishing — humanity.» Därutöver leder reformansatsens värdeladdning allt för lätt till att egna tidsbundna värderingar, ideal och tänkesätt projiceras på det historiska skeendet"* och de stora männens gärningar applåderas utan att det förklaras, varför dessa män just i den ena eller andra epoken kunde bli stora. Den sociala kontexten tillmäts - omalls — endast underordnad betvdelse.^ 1.1. Sociologiska ansatser Avgränsat från de idéhistoriska ansatserna finns en rad sociologiska förklaringar. 1 enlighet med den sociologiska traditionen sätts därvid frihetsstraffens utveckling i samband med andra sociala fenomen. Vilka som väljs varierar — inte oväntat - med författarens utgångspunkt. Frihetsstraffens tillkomst har exempelvis förklarats med utvecklingen av kapitalistiska*’ eller industriella^ produktionsformer; med förhållanden på arbetsmarknaden'* eller uppkomsten av en ny arbetarklassmed sammanbrottet ' Se t.ex. Wieselgren lS9_i, .Arner 1963 s. 162, Frikssmi 1967. Allmänt även Kekkonen-ä lik.mv.is 1983 s. 159 tt.. Amark 1985 oeh Spierenbur;,; 1987. rena be.skrivningar st\ rs .självtallet av teoreti.ska antaj^anden. ' 1968 s. 162. Men se oeksa Garland 1990 ss. 213 tf. ■' Korn-MeCorkle 1959 s. 365 tt., .\mark 1985 s. 153. Haterkamp-Lautmann 1975 s. 244. Melossi 1974. Ignatiett 1978. Rusehe-Kirehbeimer 1968, Snare 1977. Miller 1980. - Även

3 av förrevolutionära samhällen;med förändringar av samhälleliga värden;" med utvecklingen av speciella maktideologier'- eller centralstatens formering;'^ med minskade sociala skillnader i samhället;''' med mskärpningen av »inre kontroller»;med utvecklingen bort från bestraffningen av »kroppen» mot bestraffnmgen av »själen» i det framväxande borgerliga samhället."’’'^ Även föreliggande unciersökning anslutar sig till en (rätts)sociologisk ansats,''* men väljer en tämligen obestämd utgångspunkt. Den utgår från antagandet att det kan finnas en »social konsistens» i den straffande verksamheten: »The social reactlo}} to law-breakirig and the methods used to implement or express that reaction show a general tendency' to be consistent with other ways of behaving of the society.» Detta tämligen triviala påstående skall förstås som en uppmaning att behandla straffpraxis i samband med andra sociala företeelser. Att betrakta straffen som sociala och historiska fenomen torde inte vara särskilt problematiskt.’^ Att förklara på vilket sätt straffen varierar i tid (och rum) är däremot avsevärt mer komplicerat, inte minst p.g.a. straffsanktionernas dubbeltydiga karaktär: de grunciar sig på politiska beslut, men beslutsmöjligheterna förefaller starkt begränsade. »Die Menschen rnachen ihrc eigene Gesehiehte, aber sie maehen sie nieht ans freien Stiickcn, nieht iinter selbstgewählten, sondern nnter nnrnittelbar vorgcfundenen, gegebenen nnd uberliefcrten Umständen. Die Tradition aller toten Geschlechter lästet wie ein Alp aitj dem Gehirne der Lebenden.»ji 1.2. Sanktioner sompolitiska beslut-- Straffsanktioner — i en europeisk kontext — bvgger i regel på politiska beslut — antingen på lagstiftnings- eller på rättskipningsplanet. De är inte något naturligt givet (såsom fysikaliska processer, vädret eller döden) utan de bör ses som = Rothnuin 1971. ' Cåiristic 196S. ’ M.ithicscn 1972. ' 1975, Spierenburi; 19S7. ■' Kfkkoncn-'l lik.ini;,i,s 198.'^ s. 169. '' I.cwis 1965. I-ouc.uilt 19S7. Äni.ii k 1985 s. 154 kiiinmcntcr.ir: »Den luttiade histi^netilosoten — i eni;el.sni.\nnen R. b. Atkin- [1978] ^est.ilt - t\ in^.is Idir ktmst.ucia .m det inte är n.t^on riktis; indning p.t histonkern.t, i den meningen .itt de k.in tänk.ts .tbernp.t sn.trt s.igt v.td sum helst sttm ors.tk.» Jtr N\ grens 1981 s. 5-10 p.tr.tllell.t teori- ocli metodöverväg.tnden. Se även N\ gren 1990. ' ' Siitherl.ind-Cdesse\' 1955 s. 298; Ci.irl.tnd 1990 ss. 199 ft. jtr exempelvis Durkheim 1984, O’Brien 1978, Kekkonen-ä’lik.mg,ts 1983, Spierenburg 1987 s. 439 t., (kirl.md 1990. M.trx 1 966 s. 34. Beslntsmodeller i knmmologisk.t undersöknmg.tr h.tr blivit en .illt v.mlig.ire utg.mgspunkt, se t.ex. Anttikt-Törntidd 1973, S\ eri 1974. W.ildm.mn 1979 ger en myeket läsvärd teoretisk överbliek. sons 21

4 kulturella produkter, resultat av mänskligt handlande — praxis. Visserligen har det alltid funnits försök att förklara rättsregler somnågot övermänskligt,^^ men icke desto mindre är det människor som sätter rättsreglerna i kraft och verkställer dem. De är »socialpolitical artefacts».-'^ I det föregående beskrevs den politiska beslutsprocessen underförstådd som val mellan olika handlingsalternativ — ett val som inte är fritt utan begränsat av speciella »rådande förhållanden», vilka bidrar till en relativ konstans ifråga om sanktionssystemens utformning över tiden. Men straffsanktioner förändras också. På vilket sätt påverkansprocessen förlöper och vilka element i samhällsstrukturen som bör anses som betydelsefulla, är däremot högst oklart. Problemet är på vilket sätt förändringarna i påföljdssystemet bör analyseras så att spänningsförhållandet mellan stabilitet och förändring får en adekvat behandling. Jag har valt en modell som arbetar med tre variabler:^^ praxis, makt och social struktur. 1.2.1. Praxis Praxis betecknar den politiska beslutsprocess som driver fram förändringar i sanktionssystemet. Det sätt på vilket förändringar inträffar, kan bäst åskådliggöras med hjälp av ett kontinuumvars ändpunkter utgörs av mycket plötsliga förändringar (exempelvis dödsstraffets avskaffande i Tjeckoslovakien 1990 efter revolutionen 1989)^^ å ena sidan och mycket i tid utdragna förändringar (exempelvis dödsstraffets avskaffande i Sverige)-^ å andra sidan. De sistnämnda förändringarna är avsevärt svårare att förklara än relativt plötsliga förändringar. Jag har funnit det lämpligt att analysera dylika beslutsprocesser med hjälp av flerstegsmodeller somanvänts inomforskningen kring sociala problem. Steg 1: Sociala företeelser måste definieras somproblem. Steg 2: Ett problemmåste definieras somett politiskt problem. Steg 3: Det politiska problemet måste nå beslutsarenor. Steg 4: Det politiska problemet måste leda till beslut. Steg 3: Beslutet måste slutligen verkställas. Det är en empirisk fråga i vilken mån konkreta sanktionsförändringar faktiskt följer detta schema, då alla modeller förenklar och schematiserar verkligheten. JfrSveri 1977 s. 9 f. -■* Packer 1968 s. 268. V. Hofer 1975. Valköva 1990. Seth 1984. Se t.cx. Blumer 1971, Bachrach-Baratz 1972, Kitsuse-Spector 1973, Spector-Kit.su.se 1973, Allardt-Littunen 1975 s. 302 f. Jfr ocksä Häthén 1990 s. 2 1 ff. somvid en analys av svensk strafflagstiftning 1906-1931 väljer ett »aktörs- och arenaperspektiv... 25

5 Den valda modellen har också uppenbara svårigheter att ta hand om långsamma praxisförändringar. Modellens värde ligger dock i det att den tillåter en systematisk behandling av de problemsombrukar uppträda i dessa sammanhang. 1.2.2.Makt^'^ Makt betecknar de möjligheter med vilka enskilda och/eller grupper i konkurrens med andra kan påverka beslutsprocesser. Makt uppfattas här som en empirisk storhet som närmare kan bestämmas med hjälp av två variabler: resurser och strategi. Maktresurser är t.ex. att ha pengar, att vara organiserad, att ha tillgång till massmedia och beslutsfattare, att ha en tilltalande ideologi, att vara utbildad, att vara av hög börd. Strategi är däremot nödvändigt för att kunna omsätta maktresurser i politisk praxis. Stora maktresurser kan spelas bort med en dålig strategi samtidigt som klena maktresurser kan kompenseras med en bra strategi. Kort sagt: De som förfogar över tillräckliga maktresurser och en adekvat strategi har möjlighet att påverka den politiska beslutsprocessen. 1.2.3.Social struktur När det gäller den sociala strukturen, ligger problemet i att välja de konkreta strukturelement — bland talrika tänkbara - som faktiskt påverkar beslutsprocessen. Detta är såväl en teoretisk fråga (vad gäller urvalet) som en empirisk (vad gäller prövningen). 3 Hypoteser Med hjälp av en fyrfältstabell kan nu härledas en rad hypoteser: SOCIAL STRUKTUR oförändrad förändrad 1 a, b 2 Förändring trolig stor MAKT liten 3 Förändring ej trolig 4 a, b Rutorna 1 och 4 innehåller de problematiska fallen. Beroende på i vilken relation makt och social struktur står till varandra (makt och struktur betraktas här som hkordnade kategorier), kommer utfallet att variera: I ()l|andc avsnitt bv^^cr pa Popitz 1969, Bachracb-Baratz 1972 ocli l.iikes 1974. Allmänt om maktbc^rcppct, sc Petersson 1987.

6 1 a) Om den sociala strukturen dominerar, är sanktionsförändringar inte troliga. Exempel: Dödsstraffets återinförande i Pennsylvania på 1700-talet. 1 b) Om makten dominerar, är sanktionsförändringar troliga. Exempel: Införandet av koncentrationsläger i Tyskland efter 1933. 4 a) Om den sociala strukturen dominerar, är sanktionsförändringar troliga. Exempel: Långdragna praxisförändringar. Tvångsarbetets långsamma utmönstrande i Sverige under 1900-talet. 4 b) Om makten dominerar, är sanktionsförändringar inte troliga. Exempel: två olika abortlagar i Västtyskland och Östtyskland (hösten 1990). Vad gäller frihetsstraffens genombrott i Sverige förefaller det rimligast att välja typfall nr 2 som referensram.Den kommer att tjäna som utgångspunkt i denna undersökning. 1.4. Sammanfattning Straffsanktionernas förändring (d.v.s. införandet av frihetsstraffen i Sverige) kommer att behandlas som resultat av politiska beslut. Drivkraften bakom förändringar i sanktionssystemet tillskrivs olika aktörer.^' Deras handhngsmöjligheter bestäms å ena sidan av andra konkurrerande politiska aktörers agerande och å andra sidan av de möjligheter som de rådande samhällsförhållandena (social struktur) ger utrymme för-^“ — antingen omedelbart eller via de subjektiva föreställningarna omdem. 33 2. Tidsram 2.1. Dateringsproblem Eftersom undersökningen utgår ifrån tesen att frihetsstraffets genombrott bör behandlas i ett sociohistoriskt sammanhang, är det av stor vikt att noga bestämma tidsramen för förändringsperioden. Det har visat sig nödvändigt att behandla denna punkt utförligare eftersom litteraturen innehåller motstridiga uppgifter. Anners^'^ skriver att frihetsstraffet fick stor betydelse under 1500-talet och under 1600-talet en så vid tilllämpning att det kan betraktas som den viktigaste straffarten. Levander^^ menar däremot att denna strafformblev »allt vanligare» först under 1600-talet. Eriksson^^ hävdar att frihetsstraffens genombrott kan Jfr Spierenburg 1984 s. 5C. ’’ jfr Åmark 1985 s. 154. Jfr Åmark 1985 ,s. 174. Jfr Thomas’ teorem: »If men define situations as real, they are real in their consequences.» Cit. efter Theodorson-Theodorson 1970 s. 375. 1972 s. 27. 1975 s. 151. 1967 s. 215.

7 37 ses i samband med Gustav III:s lagreformer år 1779. SOU 1944:50 detta sammanhang enbart om »en mera vidsträckt tillämpning». Göransson^^ daterar »fångvårdens brytningsår» till senare delen av 1700-talet och ett stycke in på 1800-talet. BonciesorU'^ och Snareanser att fängelse somhuvudstrafform tillgreps först i början av 1800-talet. Förvirringen är stor och torde till en del hänga samman med på v ilket sätt begreppet frihetsstraff definieras. Detta problem har inte tillräckligt uppmärksammats"^' i den svenska litteraturen och förmodligen bidragit till en fördatering av frihetsstraffets genombrott. talar i Två speciella definitionsproblem bör uppmärksammas: (1) Ska ett legalistiskt synsätt användas? Om en modern förståelse av frihetsstraffet väljs, bör åtminstone två typer av frihetsberövanden särskiljas: frihetsstraffen samt möjligen häktning å ena sidan och administrativa frihetsberövanden å andra sidan. I det historiska sammanhanget medför en sådan gränsdragning emellertid olägenheter. Administrativa (»politi»-rättsliga) frihetsberövancfen — framför allt i formav inspärrning av »försvarslösa» —spelade nämhgen den antalsmässigt största rollen vid uppbyggnaden av det svenska fängelsesystemet."*’ Den stora ökningen av fängelsepopulationen i början av 1800-talet hänför sig i allt väsentligt till dessa administrativa frihetsberövanden. Den korrekta problemformuleringen blir därför: »frihetsberövandenas genombrott». Att även ta med andra typer av frihetsberövanden betingas också av att dåtidens praxis inte entydigt skilde mellan straffångar och »adminstrativa» fångar (s.k. korrektionister) — varken rättsligt eller faktiskt."*^ (2) Det andra problemet är däremot besvärligare att få grepp om. Det rör frågan vad som ska förstås under begreppet »frihetsberövande». Ska den moderna eller den samtida uppfattningen väljas som utgångspunkt? En genomgång av cien svenska inspärrningshistorien"*"* ger nämligen vid handen, att frihetsberövanden förekommer långt tillbaka i tiden, men uppenbarligen uppfattades som en speciell formav kropps- eller arbetsstraff^^ y? S. 66. 1%1 s. 4. 1974,s. 30. ■*= 1977 s. 376. Ftt undantag är En.strdm 1926 s. 17 ff. Se allmänt även Spierenburg 1984 s. 41 ff. och Garland 1985 s. 4 t. Snare 1982. Se t.ex. den utförliga redogörelsen av JO-ärenden under perioden 1810—1823 hos Bexelius 1981 s. 62 ff. — Utdrag ur Malmö slottsfängelsets stamrulla: »N:r 365. bödd i Carlscrona 26/12, 1818. F.fter undergången risaga atskilligc ganger för snatteri och fickstöld dömd, i saknad af lagligt förswar och för sysslolöshet kringstrvkande, till härwarande Corrections fängelse på obestämd tid enligt Police Kammarens i Carlscronas Beslut den 18 Janirii 1831.» Cit. efter Bramstång 1964 s. 23. Jag har använt mig av följande källor; Brink 1848, Johansson 1866, Wieselgren 1895 och 1896, Eriksson 1939 och 1967, Munktell 1947 och 1950, Göransson 1960-1962, Snare 1977. Se allmänt Reckless 1955 s. 467, Taft 1956 s. 496, Schmidt 1965 s. 187 och 193.

8 Fr.o.m. mitten av 1300-talet användes frihetsberövanden exempelvis som förvandlingsstraff för bötes- och (senare) även för kroppsstraff genomatt sätta den dömde i häkte, torn eller kista som böte med kroppen vid vatten och bröd/^ Straffm.omentet låg inte i själva frihetsinskränkningen, utan i det kroppsliga lidande som svältstraffet medförde. Detta kommer så sent som i 1734 års Straffbalk till uttryck:"*^ »Med fängelse vid vatten och bröd må den brottslige straffas, där domaren prövar, att hans välfärd och heder genom annan kroppsplikt spilles.» Liknande gäller för en annan form av frihetsberövande — allmänt arbete — som kan spåras tillbaka till slutet av 1500-talet.Ävenhär ställer sig frågan, om det kan tolkas som frihetsberövande, eftersom syftet inte var ett frihetsberövande i sig, utan att använda fången som arbetskraft. Allmänt arbete kom till som förvandlingsstraff för böter (vilket anknöt till traditionen att böter kunde arbetas av),-‘’° sombenådning från dödsstraffet och somåtgärd mot lösdrivare.'’' Verkställigheten i sin tur påminner om kroppsstraff: »Fångarne inhystes hvar sig bäst göra lät, i gamla torn eller hvalf, ofta i underjordiska hålor, och sedan lemnades de utan vidare tillsyn att försmäkta i fängelsernas mörker, köld och osnygghet. När någon gång straffångar sysselsattes, sökte man därmed åstadkomma en så kännbar skärpning affrihetsstraffet som möjligt. Antingen valdes tunga och svåra arbeten, hvilkas förrättande var förbundet med fysiskt kval och pina eller sådant arbete, som kunde ingifva skräck genom den smälek och förödmjukelse, som därmedförenade sig.» Denna tolkning av allmänt arbete som en speciell form av kroppsstraff bekräftas exempelvis av drottning Christinas straffordning, somstadgade kroppsstraff som alternativ bestraffning i fall det inte fanns lämpligt arbete tillgängligt.^^ Ytterligare stöd ger lagsystematiken i 1734 års Straffbalk. Dess 5:e kapitel bar titeln: »Omkroppsplikt med arbete,spö och ris, så ock häkte vid vatten och bröd». Först mot slutet av 1700-talet finns belägg i litteraturen somframhäver själva frihetsberövandets lidandeaspekt: »Emedlertid och då ändamålet af Fängelse i allmänhet icke är annat, än Personens qwarhållande för kort; för längre eller för all tid, hwars fysiska onda består uti sjelfwa Frihetens förlust, det därmed Hagströmcr 1875 s. 113 f. Olin 1934 s. 853. SB 5: 5; min framhävning. Hagströmcr 1875 s. 117. Brink 1848 s. 153. Jfr exempelvis »Stadga och hörordnmg angäende Tienstefolck och Legohion» (legostadga 6.8. 1723), där landstrykare, lösdnvare, lättingar eller inhvsehjon skulle - om ingen rote vore ledig - skickas till slott, fästningar, bergverk eller annat publikt arbete. Hagströmcr 1875 s. 5. Anners 1972 s. 28. '■' Min framhävning. 47

9 stundom förknippade arbete samt knapphet i underhåll och klädsel, så äger rncnsklighctens allmänna känsla helt naturligen att Fängelsernas beskaffenhet bör warajämt anpassad efter detta deras ändamål. Frihetens förlust ärför hwar lezvfande warelse obehaglig.» En omstridd ställning i frihetsstraffets historia intar tukthusen som uppkom vid slutet av 1500-talet i England {Bridewells) och Holland {tucht-, rasp- och spinhuis).^^ Denna metod att disciplinera fattiga människor genom hårt arbete under sträng uppsyn vann snart »europeiska dimensioner»"’^ — och även i Sverige grundades en sådan anstalt på 1620-talet i Stockholm som kombinerat barn- och tukthus. Visserligen skulle dylika anstalter inrättas i alla provinser, men först under förra hälfteil av 1700-talet tillkomett flertal sådana anstalter. Av längre varaktighet blev tukthusen i Stockholm, Göteborg och Norrköping.^^ Tukthusen vållar teoretiska problem, eftersom en del författareframhäver förbättringsidéns betydelse för deras uppkomst, varför tukthusen borde anses som de första »moderna straffanstalterna».^^ Andra författare^' betonar däremot framför allt de ekonomiska motivens betydelse och tukthusens tvångsarbetsmässiga karaktär. Bortsett från det faktum att tukthusen i Sverige bara spelade en mycket underordnad roll,^’ är för Sveriges del de ekonomiska motiven klart framträdande,^' så att tukthusen skulle kunna anses som en speciell form av det tidstypiska straffarbetet. Rudstedt sammanfattar:»Medan de holländska inrättningarna tycks ha sökt upprätthålla tanken pä klientelets förbättring, förföll de [. . .] svenska spinnhusen snart till krasst vinstbegär och ett härt utnyttjande av arrestanterna.» Tenj;w.\ll 1799 s. 15. Om tukthusens historia, se t.ex. v. Hippel 1898, Sellin 1944, Radbrueh 1950, Sehmidt 1965 s. 187 11., Langbein 1976 s. 44 11., Sellin 1976 s. 70 11., Spierenburi; 1987 s. 440 11. l oueault 1965 s. 43. Rudstedt 1972 s. 79. Jlr Överståthällarämbetets instruktion (21.1. 1785): »Spinnhuset är ett korrektionshus, där vanartiga människor skola hallas under allvarlig oeh oavbruten aga till starkt arbete till en späkt oeh tarvlig levnad, till mö)hgast goda seder oeh ordning oeh Iramlör allt till den Högstes kännedom, pä det de mä förbättras och till eftersinnande och avsky för deras förra levnad återbringas». Cit. efter Rudstedt 1972 s. 77 f. Men se nu också Wolfgang 1990 om Lc Sttnchc i renässansens Florens. T.ex. Hagströmer 1875 s. 122, l.indstedt 1915 s. 36 f.. Åman 1976 s. 46. Jfr Pulma 1985 s. 120. - Wieselgren 1895 s. 262 ff. berättar, att 13 personer var intagna på spinnhuset i Kalmar vid en speciell tidpunkt år 1746, 28 personer i Norrköping, 13 i Göteborg och 89 personer i Stockholm (år 1751). — Enligt befolkningsstatistikens uppgifter (Minnesskrift 1949) pendlade beläggmngssiffrorna vid årets slut under perioden 1751-1772 mellan 162 (år 1769) och 358 (är 1757). Kvinnorna utgjorde majoriteten bland de intagna. — Av intresse är även att Arnberg inte nämner spinnhusen i sitt omfattande verk »Anteckningar omfrihetstidens pc^litiska ekonomi» (Vol 1: Handeln och näringarne, 1868). Stockholms rasp- och spinnhus t.ex. sorterade under Kommerskollegiet. Speciella regler stadgade att enbart arbetsdugliga skulle intas. Spinnhuset arrenderades senare ut och intagna kunde hyras av företagare (Rudstedt 1972 s. 45 ff.). 1972 s. 3. 57 2

10 Mot tolkningen av tukthusen somde första »moderna straffanstalterna» talar dock inte så mycket deras ekonomiska betydelse, eftersom den inte nödvändigtvis behöver stå i motsats till straffanstaltstanken, utan framför allt det faktum att tukthusen i Sverige fungerade som tvångsanstalter i »fattigpolisens» regi.^^ De intagna lär ha varit tiggande och vanartiga barn, olydigt tjänstefolk, liderliga kvinnor, lättingar och lösdrivare, samt smärre förbrytare såsom fyllerister och lurendrägare.^^ Dömda för grövre brott togs inte in på tukthusen — med undantag av kvinnor: här kunde dödsstraffet förvandlas till intagning på tukthus. Enligt tillgängliga data utgjorde kvinnorna majoriteten bland de inspärrade under andra hälften av 1700-talet. 67 Sammanfattning Under första hälften av 1700-talet torde inspärrningssystemet ha funnit en något fastare gestalt.Det fanns fängelser i fästningar, tukthus, läns- samt stads- och häradshäkten.^^ Någon självständighet hade detta systemdock ännu inte uppnått — varken rättsligt, faktiskt eller byggnadsmässigt. Rättsligt fungerade frihetsberövandena i regel fortfarande som häktning, som förvandlings- eller tilläggsstraff för kropps- eller bötesstraff eller som åtgärd mot lösdriveri. Faktiskt var det ett kropps- eller arbetsstraff; frihetsberövandets lidandeaspekt hade ännu inte »upptäckts». Byggnadsmässigt rymdes fängelserna i byggnader som tjänade en annan huvudfunktion:fästningar som militära anläggningar; länshäkten i landshövdingarnas residenser; stads- och häradshäkten i tingshus, torn, källare eller jordhålor. Ett undantag gäller tukthusen vilka rymdes i »ändamålsenliga» byggnader. Slutsats-. Frihetsstraffet somsjälvständig straffpåföljd hade inte utvecklats än under första hälften av 1700-talet. Av motsatt åsikt dock Spierenburg 1987 om anstalterna i Amsterdam. - Stekl 1978 betonar däremot ang. de österrikiska tukt- och arbetshusen just dessa anstalters »multifunktionalitet». Se Brink 1848 s. 176, Wieselgren 1895 s. 161 och allmänt Langbein 1976 s. 46 If. V. Hofer 1985 s. 6:2. Göransson 1962 s. 52. Omstads- och häradsfängelserna, se Lundvik 1957. Jtr Åman 1976 s. 84. Jfr Reckless 1955 s. 470: »Apart fromthe controversy as to what institutions should really be considered the first prison as a place of sentence, it should be realized that not until the very end of the eighteenth century or the early part of the nineteenth century did Europe and America erect institutions expressly for the purpose of serving a sentence at hard labor or for penal servitude.» — Langbein 1976 s. 37 skriver: »The first comprehensive criminal code that completely abolished capital punishment was the Leopoldina of 1786, promulgated [. . .] for the state of Tuscany [. . .]. The principal sanction that has displaced capital punishment is imprisonment.»

11 I vilken mån denna tes får stöd, då utvecklingen i Sverige jämförs med den internationella, är något osäkert, eftersom dateringarna i litteraturen ofta är svävande/’ Men genombrottsperioden tycks genomgående ligga efter 1750/’ Enligt Stuckenberg förefaller fängelsernas inspärrande funktion i Danmark fullt utvecklad på 1790-talet; det »moraliserande» frihetsstraffet daterar han dock till 1800-talet. Waaben’^ skriver ciäremot att frihetsstraffen var »i lobet af 1700 årene [. . .] godt på vej til at blive den mest almindelige straf i Danmark». Enligt Bugge dominerade frihetsstraffet i Norge i slutet av 1700-talet. Radziuppger att frihetsstraffet i England avsåg 65 procent av alla domar år 1805, vilket borde betyda att det måste anses somfullt etablerat kring sekelskiftet. Angående Frankrike skriver Sessar,^*^ att frihetsstraffet först genom Code Penal (1810) blev den rättsligt och faktiskt dominerande påföljden. Även nordamerikansk litteratur nämner i detta sammanhang oftast 1800-talet. 77 nowlcz 2.2. 1734 års lag Sakernas tillstånd förändrades inte av 1734 års Missgärnings- och Straffbalk. Lagens påföljdssystem dominerades helt av böter (i ett 130-tal fall)^° och dödsstraff (i ett 70-tal fall). I mindre utsträckning stadgades kroppsstraff (i ett 30-tal fall). Arbete på fästning m.m. nämns bara i ett 10-tal fall och då ofta som tilläggsstraff efter annan förutgången bestraffning.^' Mellan 1734 och 1779 har jag hittat*'’ ett 10-tal lagändringar ang. sanktionssystemet, varav samtliga med ett undantag stadgar dödsstraff eller somalterna7 •> Cj.irl.ind 1985 s. 4 f. Jfr V. Hentij; 1955 s. 159 f.: »Die I reihcitsstrafc h.u keiiie l.inge Geschichte. Sic hat mcchanische Vorgänger, die aber aus anderen Grunden zur Einsehlieisung griffen. [. . .] In der zweiten Halfte des 18. Jahrliunderts war der Bogen der Todesstrafe iiberspannt worden. [. . .] Die Ereiheitsstrale war die grolse neue soziale Erfindung, immer ahsehreekend, oft bessernd, die das Verbreeben zuriickdrängen, vielleieht ausrotten, auf |eden Fall einkapseln sollte.» 1896 s. 282. 1971 s. 277. 1969 s. 146. 1969 s. 160, se även Ftirsvthe 1990 s. 144. 197.5 s. 38. Barne.s—Teeters 1951 s. 382, Reekless 1955 s. 47—49, Taft 1956 s. 496, Rothman 1971, Miller 7.3 ^4 77 1974. De följande uppgifterna baseras pa en genomgång av 1734 års lag i tryek frän 1748. Jag har avstatt fran att ange precisa tal. Detta skulle ha krävt mycket ingående lagsystematiskt arbete. P.g.a. dessa kvantitativa data kan jag inte (jfr även Strahl 1955 s. 153) dela Munktells 1950 s. 306, Anners 1972 s. 31 och Ingers 1986 s. 160 åsikt att frihetsstraffet spelade en stor roll i 1734 års lag. 1'öljande data beror på en sekundäranalys av Lundequist 1852 och en sammanställning i Juridiska Föreningens Tidskrift (Öfversigt 1851—1852). - Det teoretiska antagandet är, att frihetsstraffets eventuellt ökade betydelse bör spegla sig i en ökad användning i lagstiftningssammanhang. Frihetsstraffet ses alltsä somett funktionellt alternativ till döds- och kroppsstraff (jfr Langbein 1976).

12 tiv bestraffning böter eller kroppsstraff. Bara i ett fall nämns straffarabete som tilläggsstraff.*^ Gustav III:s berömda förordning den 20 januari 1779 ang. »ändring uti Allmänna Lagens stadgande i åtskilliga rum» upphävde dödsstraffet för ett 10-tal brott — bl.a. ryktesspridning, tvegifte, hor, våldsam fångbefrielse, våldtäkt, kyrkostöld, 3:e och 4:e resan stöld. I stället stadgades kroppsstraff, i de flesta fall i förening med straffarbete.Fortfarande förekommer alltså straffarbete somsekundär bestraffning. Mellan 1780 och 1809 liknar lagstiftningsaktiviteterna dem före 1779. Det stadgades dödsstraff, skam-, kropps- och bötesstraff. Först 1807 kom straffarbete återigen till användning i två fall.^-^ Efter 1809 inträder en förändring markerad av en mycket skiftande lagstiftena sidan stadgades ånyo dödsstraff för en rad brott; å andra sidan Å 86 ning. upphävdes denna sanktion i andra bestämmelser. Det förekom nu, att dödsstraffet stadgades i alternativ form med straffarbete på livstid samt att straffarbete ådömdes omedelbart. Därtill kommer fr.o.m. 1809 åtskilliga försök att inskränka eller avskaffa kroppsstraffen: frihetsstraffen vinner betydelse somett funktionellt påföljdsalternativ. År 1809 överlämnade riksdagen L. H. Norlings motion'"*^ om kroppsstraffens avskaffande till behandling av en lagkommitté, som sedan tillsattes 1811. I dess betänkande från 1815 — efter det att tre ledamöter efter en intern strid hade lämnat kommittén — kritiserades kroppsstraffen men kommittén föreslog bara en inskränkning av kroppsstraffens tillämpning.'^’ I Lagkommitténs betänkande från 1832 och 1839^^ togs kroppsstraffen inte längre upp som straffrättslig sanktion och i riksdagen väcktes en rad motioner om kroppsstraffen.Ändå skulle det dröja till 1855, innan de avskaffades helt.'^'^ KF 10.12. 1741 ang. utprångling av falsk banksedel. '*■’ Se e.xempelvis KF 20.1. 1779 (40. Gap. 3.§); »Stjäl han fjerde gången, mer eller mindre, straffes med spö eller ris, efter summans belopp, och arbete för all sm tid å Kronans Fästning.» KB 18.6. 1807 till Göta hovrätt ang. upprepad stöld och KF 23.3. 1807 [19. punkten] ang. djurstöld. Jfr Öfversigt af Svenska Strafflagstiftningen 1852 s. 50. Nelson 1988. Övergången från kropps- till frihetsstraff är huvudtemat i Foucaults berömda arbete Survcillcr ct punir: Naissance de la prison från 1975 (svensk utgåva 1987). BgSt Prot 1809, Bd 3.1 s. 150-152. OmJohan Gabriel Richerts roll, se Jareborg 1977. RSt Bih 1815, Bd 3 s. 46-59. S. 8 ff. Se Sakregister 1891-93 indexorden »Krcippsaga», »Kroppsstraff», »Prvgel», »Spö- och risstraff». SFS 1855:61. - Som extrajudiciell bestraffning fanns dock prvgel kvar - för att disciplinera fångar (Nilsson 1892 s. 28) och soldater (Nvgren 1981). Detsamma gällde aga av barn (Nelson 1988 s. 87).

13 Sammanfattning Lagstiftningsanalysen tillåter slutsatsen att frihetsberövanden somstraffrättslig sanktion inte fick sitt egentliga genombrott förrän på 1800-talet;^^ en systematisk förankring i lagen skedde så sent som i mitten av 1800-talet, som ett resultat av en långdragen utveckling.Först 1855 vann beteckningen straffarbete insteg i lagspråket. 2.3 Rättspraxis Bilden av sanktionernas förändring skulle dock förbli missvisande om man enbart stannade vid en lagstiftningsanalys. Typiskt för den här behandlade tiden är, att de formella lagreglerna inte sällan sköts åt sidanleuteration^^ tillämpades; ad-hoc beslut i formav kungliga skrivelser till hovrätterna, benådningar o.s.v. förekom. Rörande dödsstraffet kunde Anners'°° visa att överrätterna redan mellan 1736 och 1778 tenderade till att i allt mindre omfattning döma till döden trots att lagstiftningen och doktrinen bekände sig till avskräckningsprincipen och tron på den mosaiska rättens auktoritet. Detta bekräftas av avrättningsstatistiken.'°^ Enl. Diagram 1 sjönk medelantalet avrättade mellan 1750 och 1780 från 22 till 2 personer per 1 milj av folkmängden. Mellan 1780 och 1860 kan en stagnation eller en något oregelbunden trend observeras. Efter 1860 har dödsstraffets betydelse slutligen blivit obetydlig. Formellt avskaffades dödsstraffet i Sverige 1921 (fredstid, SFS 1921:288) och 1973 (krigstid, SFS 1973:20). Statistiken tillåter två slutsatser: (1) Under förutsättningen att den branta nedgången av avrättningar fram till omkring 1790 återspeglar en reell policyförändring, d.v.s. att minskningen inte Jfr Lagkommittén RSt Bih 1815, Bd 3 s. 56: »Sparsamt har vår gällande Lag användt längre eller kortare tids Fästningsarbete; och ännu sparsammare hafva lindrigare arbetstvång och fängelse blifvit begagnade såsomstraffmedel.» I en noggrannare genomgång av lagstiftningen borde uppmärksamheten även riktas på specialstraffrätten, eftersom frihetsberövanden förekommit även där. Jfr exempelvis KB 4.9. 1766 (grov vanart), KB 11.1. 1782 (brännvinsförfattningar), KF 20.12. 1787 (husbehovsbränning), KF 24.8. 1813 (fylleri), KB 7.11. 1827 (lurendrägeri). Strahl 1955 s. 154. Jfr Olin 1934 s. 823 ff. Med Icuteration betecknas överdomstolarnas skälighetsprövning, vilken ang. dödsstraffet formellt avskaffades 1829 (Öfversigt 1852/IV s. 54). Se även Nelson 1953 s. 9 och Nygren 1981 s. 33 ff. 101 lOC 1965 s. 166. Detta förefaller ha varit ett internationellt fenomen (Langbein 1976 s. 53, Kekkonen—Ylikangas 1983 s. 160, Spierenburg 1987 s. 448). Data är hämtade från Siljeström 1875. 101

14 Per 1 milj invånare Diagram /: Avrättade, 1750—1870. Per 1 milj invånare. Källa: Siljeström 1873 och Gahn 1915 Per 100 000 inv. 250 200 150 100 50 0 1800 1860 1760 1780 1820 1840 Diagram 2: Antal langar, 1751-1855. Kvar\arande vid arets slut. \'art 5:e ar. Per 100000 inv 15—69 ar. Källa: Minnesskrift 1949

15 huvudsakligen berodde på att själva antalet »livssaker» minskadeoch att domstolarna i stället dömde till någon form av frihetsberövande (eller att benådningspraxis utvidgades), borde inkörningsperioden för frihetsstraffet som substitut för dödsstraffet dateras till åren före 1790. (2) Samtidigt är det dock så, att frihetsstraffets ersättningsfunktion kvantitativt sett har varit marginell, eftersomsjälva antalet dödsdomar var ringa. Denna tolkning får stöd i fångstatistiken {Diagram 2). Den visar under ifrågavarande period inga markanta förändringar: mellan 1751 och 1769 sjunker antalet fångar och 1785 ligger fångantalet på samma nivå som 35 år tidigare. Under de följande 10 åren når det en tillfällig (?) topp och börjar därefter sjunka igen. Efter 1805 slutligen fyrfaldigas fångantalet under en 40-års period. Diagrammet tillåter två tolkningar: (1) Fångantalet erhåller mellan 1769 och 1795 ökad kvantitativ betydelse, så att detta tidsskede (särskilt åren mellan 1785 och 1795) kunde betecknas som frihetsberövandenas inkörningsperiod. Detta skulle väl stämma överens med 1779 års lagreform. (2) Den andra tolkningen är, att frihetsberövandenas definitiva genombrott inte sker förrän efter 1805. Resultatet är tyvärr tvetydigt och statistiken ger inget klart svar på frågan vilken period (1769—1795 eller 1805—1845) somska kunna anses somden teoretiskt »kritiska». En korrekt datering är dock viktig, eftersom de två tidsavsnitten är historiskt skilda perioder. Osäkerheten ökas ytterligare av statistikens förmodliga otillförlitlighet. Uppgifterna för tiden 1751—1855 återfinns i befolkningsstatistikens ståndstabeller, vilkas allmänna brister och luckor utförligt diskuteras i SCB.s Minnesskrift (1949). Vad gäller fångantalet bör det tillfogas att redovisningen på 1700talet endast omfattade tukthus- och fästningsfångar, vilket kan betyda att fångtalens låga nivå under denna period är skenbar. Gahn hävdar, att ståndstabellerna vid närmare granskning av denna punkt visat sig vara mycket ofullständiga och att 1700-talets siffror i stort sett är att betrakta som mimmital. Ä andra sidan stämmer de uppgifter som finns i andra källoråtminstone trendmässigt rätt väl överens med ståndstabellerna. Ytterligare en begränsning av det presenterade datamaterialet bör uppmärkAtt s.i inte v.tr t.illct ant\ dcr st.itistiken över .intalet dömda för mord oeli barnamord mellan 1750 och 1800 (Siljestriim 1875 s. 147). Antalet domda ligger under hela peritiden konstant mellan 10 och 1 1 personer per 1 md|, av tiilkmängden. Jfr Hriksson 1967 s. 215. 1915 s. 7 och 39. Se Schid/enheim 1801 no. 23, jiistmeombiKlsmannen RSt Bih 1815, Bd I .s.261, Idren 1823 s. 75 t.. Brink 1848 s. 166 t. Avvikande Wieselgren 1895 s. 172 t.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=