82 Iöversättningen har vi bemödat oss om att i görligaste mån behålla originalets omständliga stil med synonymanhopning och formelepitet för att ge en så riktig föreställning som möjligt om dokumentets språkliga karaktär. Dock har de långa meningarna emellanåt delats upp för läsbarhetens skull. De svenska personnamnen återges i översättningen med normaliserad svensk namnform, medan de utländska står i oförändrad latinsk form. Innehållsliga och språkliga kommentarer ges i noter, till vilka hänvisning görs från både latinte.xten och översättningen. 1 Sit omnibus notum, quod ego Ffolquinus de Suecia, ciuis Enocopensis, et ego Oluastus lohannis,^"* curatus ecclesie Orussum, Ariosiensis' diocesis,^'’ confitemur et in veritate recognoscimus vobis venerabili Petro de Media Villa, mercatori et ciui Barchinone^,^^ quod debemus vobis septingentos et quinquaginta bisancios auri^^ veteres Alaxandrie bonos et legales rectique // 2 pensi, partim videlicet pro naulo,^'^ quod vobis dare et soluere tenemur et promisimus ac eciam promittimus racione auiumvocatarumin vulgari »girfåles»quas de partibus et terris nostris aportauimus seu aportari fecimus ad hane ciuitatemBarchinonemquasque aues nos ponere, immittere et onerare debemus in quadam naui siue cocha'^ uestra nunc in plagia maris ciui3 tatis prediete Bar//chinone existenti, de qua Guillelmus de Oliuella et Berengarius Ferrandi, ciues Barchinone, sunt duetores, domini et patroni.~i ■* D.v.s. Arosiensis. Se not 66. *’■* Omnamnet Folkvin, se Sveriges medeltuLi personnamn 2, Uppsala 1980, sp. 104 tf. Fnl. uppgift av P.-A. Wiktorsson har namnformen Olvastns uppkommit genom /;-borttall och bortfall av bokstaven m i flerkonsonantförbmdelse, en inte särskilt vanlig företeelse. Intressant är att sa skett även 1 detta dokument som tillkommit utanför nordiskt sprakomräde. Orusum är plur. dat. av 'Oru-os, d.v.s. an Orans os. H. Stahl, Ortnamn i Dalarna, Stttekholm 1982, s. 26. Se även not 23. *’•’ Stadens namn skrivs i originalet genomgående förkortat (harchn) utom i övergången mellan rad 2 och 3, där det star utskrivet: bar//chinone {in plagia maris einitatis prediete Barchinone). Här uppträder det i en stelnad form — I stället för väntat Barcbinonis säsom ofta är fallet med ortnamn; se I). Norberg, Beiträge zur spatlateiniscben Syntax, Uppsala 1944, s. 52, och .Manuel pratique de latin medieval. Paris 1968, s. 54, F. Löfstedt, Late Latin, Oslo 1959, s.l36, och \". \’äänänen. Introduction au latin vulgaire, 3:e uppl.. Paris 1981, s.ll7. Vi utläser därför förkortningen som Barchinone pa alla övriga ställen, utom pa rad 2 och 10: ad hane ciuitatem Barchinonem. Pa liknande sätt star \arhone (utskrivet) tva ganger, pa rad 20: mercatorem Wirhonc och pa rad 24; mercator JSarbone. Jfr även det i not 61 nämnda Formularium, s. 174; mercatori civi Barchinone. hyy.anteus: bysantinskt guldmynt, besant. Se art. ’Bwsantinska mvnt», KL 11, 1957, »Byzantius'>. Lexikon des .Mittelalters II, 1983 och »Besant», Dictionary of the .Middle .4^>e.< 2, 1983. Om den alexandrinska besanten se art. »Besante de Alejandria» i Glossario Hispanico de Numismatica, Barcelona 1946. Se även Le Goff a.a., s. 28 och not 33 ovan. Se not 40. Se ovan kap. 2. Se ovan s. 79 och not 52-53. '' Se 1 not 40 a.a. av N. Coll Juliä. 7Z
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=