3 av förrevolutionära samhällen;med förändringar av samhälleliga värden;" med utvecklingen av speciella maktideologier'- eller centralstatens formering;'^ med minskade sociala skillnader i samhället;''' med mskärpningen av »inre kontroller»;med utvecklingen bort från bestraffningen av »kroppen» mot bestraffnmgen av »själen» i det framväxande borgerliga samhället."’’'^ Även föreliggande unciersökning anslutar sig till en (rätts)sociologisk ansats,''* men väljer en tämligen obestämd utgångspunkt. Den utgår från antagandet att det kan finnas en »social konsistens» i den straffande verksamheten: »The social reactlo}} to law-breakirig and the methods used to implement or express that reaction show a general tendency' to be consistent with other ways of behaving of the society.» Detta tämligen triviala påstående skall förstås som en uppmaning att behandla straffpraxis i samband med andra sociala företeelser. Att betrakta straffen som sociala och historiska fenomen torde inte vara särskilt problematiskt.’^ Att förklara på vilket sätt straffen varierar i tid (och rum) är däremot avsevärt mer komplicerat, inte minst p.g.a. straffsanktionernas dubbeltydiga karaktär: de grunciar sig på politiska beslut, men beslutsmöjligheterna förefaller starkt begränsade. »Die Menschen rnachen ihrc eigene Gesehiehte, aber sie maehen sie nieht ans freien Stiickcn, nieht iinter selbstgewählten, sondern nnter nnrnittelbar vorgcfundenen, gegebenen nnd uberliefcrten Umständen. Die Tradition aller toten Geschlechter lästet wie ein Alp aitj dem Gehirne der Lebenden.»ji 1.2. Sanktioner sompolitiska beslut-- Straffsanktioner — i en europeisk kontext — bvgger i regel på politiska beslut — antingen på lagstiftnings- eller på rättskipningsplanet. De är inte något naturligt givet (såsom fysikaliska processer, vädret eller döden) utan de bör ses som = Rothnuin 1971. ' Cåiristic 196S. ’ M.ithicscn 1972. ' 1975, Spierenburi; 19S7. ■' Kfkkoncn-'l lik.ini;,i,s 198.'^ s. 169. '' I.cwis 1965. I-ouc.uilt 19S7. Äni.ii k 1985 s. 154 kiiinmcntcr.ir: »Den luttiade histi^netilosoten — i eni;el.sni.\nnen R. b. Atkin- [1978] ^est.ilt - t\ in^.is Idir ktmst.ucia .m det inte är n.t^on riktis; indning p.t histonkern.t, i den meningen .itt de k.in tänk.ts .tbernp.t sn.trt s.igt v.td sum helst sttm ors.tk.» Jtr N\ grens 1981 s. 5-10 p.tr.tllell.t teori- ocli metodöverväg.tnden. Se även N\ gren 1990. ' ' Siitherl.ind-Cdesse\' 1955 s. 298; Ci.irl.tnd 1990 ss. 199 ft. jtr exempelvis Durkheim 1984, O’Brien 1978, Kekkonen-ä’lik.mg,ts 1983, Spierenburg 1987 s. 439 t., (kirl.md 1990. M.trx 1 966 s. 34. Beslntsmodeller i knmmologisk.t undersöknmg.tr h.tr blivit en .illt v.mlig.ire utg.mgspunkt, se t.ex. Anttikt-Törntidd 1973, S\ eri 1974. W.ildm.mn 1979 ger en myeket läsvärd teoretisk överbliek. sons 21
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=