RS 18

132 fråga om tidelagsbrott.[Eftersom man inte ville ge ungdomen några idéer, min anm.] — För främmande religionsutövare utbyttes kyrkoplikten mot stockstraff. (KB 24.9. 1706)--^° — Forum poenitentiae för brott begångna på flera orter är den plats där det grövsta brottet begåtts. — Tjuvar skall undergå kyrkoplikt. — Snatteridömda skall inte underkastas kyrkoplikt, utan endast enskild skrift och avlösning. — Vägran att utstå kyrkoplikt medför fängelsestraff på vatten och bröd. — Vid tvegiftesbrott skall den redan gifte undergå uppenbar kyrkoplikt och den andra parten enskild skrift. — För blodskam, dubbelt hor och lägersmål i förbjudna led, där brottslingen benådats till livet stadgas kyrkoplikt. Övriga lägersmål i förbjudna led (enl. MissgB 59 kap 6 §) betingar enskild skrift. — Den som dömts till halv mansbot skall undergå enskild skrift. — Apotekare, som gjort sig skyldig till vårdslöshet vid gifters utlämnande skall stå kyrkoplikt. (KF 15.6. 1787 vid MissgB 17 kap 4 §) — Den som uppträder drucken i kyrkan, eller där gör sig skyldig till slagsmål, oljud etc. skall undergå kyrkoplikt. (Brotten i MissgB 3:4 och 18:3) — I lönskaläger lägrad kvinna skall undergå enskild skrift. 4.4. Kyrkolagförslag under 1800-talet 4.4.1. Kyrkolagförslaget 1828 Den kyrkolagskommitté som tillsattes 1824 hade inte i uppdrag att författa ett helt nytt kyrkolagförslag, utan endast att granska KL 1686 och föreslå rättelser och förbättringar. Men redan vid granskningens början »kunde det icke undfalla comiterades uppmärksamhet, huru svårt det skulle blifwa, att jemna och bibehålla wid någon liknelse af enhet ett werk, der nya tilläggningar och rättelser ideligen måste införlifwas med lagstadgar af en åldrad stil .» Resultatet blev alltså ett förslag till en helt nyskriven kyrkolag. Vad som är slående hos detta verk är den fullständiga omsvängning i värderingar i vad avser den enskildes frihet som här gör sig gällande. Kommittén, ledd av den reformvänlige biskopen Johan Jakob Hedrén, för en ganska utförlig diskussion om att det moderna samhällets förändring kräver en motsvarande utveckling på det kyrkliga området. När folket ännu var i hög grad obildat och dessutompåverkat a\' den gamla lärans villfarelser, var det, enligt kommittén, nödvändigt att överheten höll ganska strama tyglar, med nu, 1828, har 'X'ilskman s. 385.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=