23 andra, äro således de tvänne ändamålen för all samhällsförening. [. . .] Borgerhg Frihet och Politisk Frihet (eller Frihet och Sjelfständighct, Medhorgarnes Frihet och Statens Frihet) äro de tvänne ändamålenför all samhällsförening.» Liberalismen förde dessa tankar vidare på 1800-taletoch förankrade frihetsidealet p.g.a. sin tilltagande ekonomiska och sociala makt i tidens ideologiska tänkande.Således ter det sig konsekvent att hävda att frihetsstraffets utveckling löper parallellt med frihetsideologins utveckling: inspärrning utvecklas ideologiskt till fnhetsberövande och frihetsstraff. Det nya sociala värdet »frihet» etableras samtidigt genomdess negation: lidande genomfrihetsförlust. »All öfverträdelse af Lag är en kränkning af en annans frihet, och med detsamma ett missbruk af den brottsliges egen. Den naturliga följden af ett sädant missbruk är, att den brottsliges frihet för längre eller kortare tid inskränkes, med ett ord: Fängelsestraff.» De som drabbades av det nya frihetsstraffet tillhörde naturligtvis inte de samhällsgrupper som utvecklade dessa frihetsidéer och som åtnjöt större individuell frihet och politiskt självbestämmande. Straffrättsliga värderingsföränd.- ringar bör därför i första hand lokaliseras bland de som deltar i den kriminalpolitiska beslutsprocessen, inte bland de somdrabbas av den.'"’^ Detta kommer exempelvis klart till uttryck i professor Delidéns kritik av Lagkommitténs lagförslag 1832: »Den avskräckelse, som ligger i stockstraff, utställande vidskampåle o.s.v. äger pä människan, stådd ä en lägre punkt af moralisk kultur en verksaminflytelse, som helt saknas i fängelsestraff.» Laktiskt tillhörde de personer som deltog i debatten om fängelsefrägor de privilegierade grupperna ur bl.a. militär, adel och byråkrati. 158 3.2 Uppfostringsidéer Ltt annat viktigt karaktäristikum av frihetsstraffet är förbättringstanken. Den vitt spridda uppfattningen att »behandlingsidéns» uppkomst bör dateras till slutet av 1800-talet och framför allt 1900-talet IhO är mte hållbar. Visserligen var Silverstolpe 1S12 s. 1 oeh 5. [tr B|örkliiiul 1964. jtr Nilsson 197.^. I..t;.;l\ommitten, RSt Bih 1813, Bd 3 s. 34. jtr iiven Tenj^wall 1799 s. 8, som åberop.ir 16. dom.trregeln (p. 21): ••Den sm tnhet missbruk.tr, är värd .ttt mist.t henne.» Se.tllmänt W.tldm.inn 1979; ä\en S\eri 1977 s. 12 tK'h Nsj^ren 1981 s. 4. Cat. etter Almqinst 1934 s. 747. kxempelvis de i dett.t .irbete eiter.ide n.imnen (|tr Svensk.i män oeh kvinnor 1942-1933): professorerna Sehul/.enheim, Tengvall oeh Cieijer, överintenäetiteri Th.tm, hdradsfjövätttgarsia Krt)nmi;sverd oeh Riehert, fanp^vardscheferna greve Ltiwenhielm, b.tron Äkerhjelm oeh tört.itt.tren l.iviin, juristerna Toren oeh Sehmidt, kronprinsen Cäse.tr, lantbrukaren Rutberg, arnbetsmannen Clerehus, topografen I-orsell. Se exempelvis FKvm m.tl. 1971 .s. 6 tt., 1'dling 1972 s. 20, Strabl 1970 passim, Chirkmd 1983 |34 |33 13" 138 !3‘y S. 3.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=