113 stämma, vilken efter sekelskiftet fick en allt större makt, reglerad av biskopliga stiftsstadgar. Senare under 1600-talet uppkom ibland konflikter mellan den världsliga domsmakten och denna »sockendomstol». Sammanfattningsvis hade man med NO åstadkommit en ganska förödande kombination av den mycket vida förreformatoriska tillämpningen av uppenbar skrift och plikt, inklusive böter och kyrkligt administrerade »världsliga straff» å ena sidan, och å andra sidan en stelt fundamentalistisk tukt- och plikticieologi, där bot och förlåtelse trängts tillbaka av strafftanken. 117 3.2. Upsala möte 1593 Vid kyrkomötet i Upsala var uppslutningen kring KO allmän,"^ och mötets beslut resulterade i att KOvid sidan av bibeln, de tre ekumeniska symbola och Augsburgska bekännelsen fastställdes som normerande för den svenska kyrkan. NO nämns mte över huvud taget. Den uppenbara skriften berörs inte i beslutet, men om »disciplin och skäligh kyrkeaga» sägs att den »nu en tidh long myckit försumedt är»(sic!), men att »ther somsielfve saken så kräfver, må thett som ytermere behöfves medh bispernes och capitlens gemene samptyckie blifve tillagt och förmeredt.» Nya krafttag aviseras alltså av hertig Karl, även om kanske kyrkans män egentligen var tämligen nöida med den tidigare ordningen. 3.3. Viktigare kyrkoordningsförslag under 1600-talet Sextonhundratalets första decennium innebar en fortsatt utveckling av den uppenbara skriften och plikten bort från reformatorernas ideal, och mot institutets utformning som ett utpräglat skamstraff. Någon gång kring sekelskiftet komdefinitivt den medeltida botordnmgen ur bruk. Under detta första decennium kom själva det offentliga utställandet av missdådaren i kyrkan att bli det centrala momentet i den uppenbara skriften, eller, som man belysande nog nu börjar kalla den, den »uppenbara kyrkoplikten». På många håll utbildades bruket att syndaren skulle fullgöra detta straff inte bara på en speciell plats i kyrkan (oftast vid dörren eller i vapenhuset), utan på en för ändamålet förfärdigad pall, den s.k. pliktpallen. Denna komoftast till användning vid brott mot sjätte budet, och kallades följaktligen även »horpallen».'’° Qust sedlighetsbrott torde ha varit det vanligast förekommande »kyrkopliktsbrottet», ända tills stöld övertog tätplatsen under 1600-talets sista år.) »Pliktpall» blir nu ibland syno1 I ’ Brilioth 1V46 s. 2S2. KjiWlcrstriMii \'-U\ s. 227. Ups.il.i nuucs beslut, tr\ ekt i Cbi.ittiiij^uis 1943, s. 137-142. Li/zic (ktrlsson li.ir belt.tndl.it phktp.tllens liiston.i. Hennes tes ar att pliktpallen liar sina rotter i medeltida skamstraH, sasoiii stttek- tteli kakstralten. Carlsson 1957, I IS I I'» 120
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=