17 2.5 Diskussionen kringfrihetsberövanden Bortsett från tukthusens särställning uppmärksammades frihetsstraffet i den ideologiska debatten av den äldre upplysningsskolans agitation mot dödsstraffen i mitten pä 1700-talet. Kärnpunkten i argumentationen var bakomen humanitär parafrasering realpolitisk:eftersom grymma dödsstraff inte ansägs ha nägon avskräckande verkan, borde de ersättas med livtids fängelse: »Das lange und anhaltende Beispiel eines der Freiheit beraubten Menschen, der mit seinen Muhsalen der Gesellscbaft, die er verletzt hat, Genugtuunggewährt, erscheint als das wirksamste Abschreckungsmittel gegen das Verbrechen.» Upplysningsskolans tankar publicerades i Sverige omkring 1770. Statsjournalen och Allmänna Tidningar tryckte Katarina II :s »Instruktion» som var en samling sentenser hämtade ur arbeten framför allt av Montesquieu, Voltaire och Beccaria."^ Beccarias bok »Ombrott och straff» utkom 1770 i stympad"^ svensk översättning av rådmannen Hochschild. Vilket omdelbart inflytande dessa tankar fick pä den »allmännare» opinionen är enligt Anners svårt att uppskatta, eftersom en genomgång av 1760- och 1770-talens tidningspress och debattskrifter visade, att straffrättsliga frågor knappast stod i förgrunden för debatten omtidens samhällsfrågor. Receptionsprocessen förlöpte framför allt i den slutna kretsen av höga befattningshavare.”'^ Medan allmänt arbete och fängelse vid vatten och bröd lagsystematiskt bedömdes som kroppsstraff i 1734 års lag (se ovan), finns det mot slutet av seklet belägg”^ för tanken att själva frihetsberövandet utgör ett väsentligt straffmoment av inspärrningen. Dylika tankar måste med en viss inre konsekvens leda till ett större intresse för de faktiska fängelseförhållandena vilket inte funnits hos företrädarna för den äldre upplysningsskolan.”^ Visserligen hade Nehrman så tidigt som 1729 i en offentlig föreläsning krävt, att ett fängelse aldrig får vara så »faseligt, at de för et plågrumanses kan»,^''^ men kritiken mot förhållandena i fängelserna fick inte någon större genomslagskraft före 1790. Denna kritik stimulerades möjligen av Coxe’s (år 1779) och Howard’s (år 1781)”^ reseskildringar och aktualiserades kanske av den tilltagande beläggningen under denna period (jfr. Diagram2). Jfr Anners 1972 s. 41, Nygren 1981 s. 44 t., Kekkonen-Ylikangas 1983 s. 160. Beccaria, Gutachten iiber die Todesstrafe, 1792. Cit. efter Wiirtenberger 1965 s. 211. Anners 1965 s. 168. Nelson 1979 s. 669. Anners 1965 s. 97 och 170 ff. Tengwall 1 799. 'Wiirtenberger 1965. Hagströmer 1875 s. 116. Se t.ex. J. A. Flintbergs Lagfarenhets-bibliothek, Del 1 (1796), cit. efter Alexanderson 1935 s. 98. - Se även Nelson 1983 s. 560 ff. 1 10 111 1 17 118
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=