72 mycket vanliga i affärslivet kring västra Medelhavet och i Levanten. Krediter hade här kommit att spela en stor roll, men den av köpmännen själva utställda växeln hade ännu inte kommit i bruk utanför Italien och de större flamländska städerna. Detta betydligt smidigare förfarande höll således på att utvecklas, men fram till 1300-talets slut var man på de flesta håll fortfarande hänvisad till avtal genomnotarier, alltså avtal sommedförde lika god bevisning i fall av tvist som omde hade ingåtts inför domstol. Ett cambium maritimum-V.onx.vak.x. eller cambium w^iwffcwm-kontrakt, en beteckning som också förekommer, innebar ett lån av en summa pengar i ett lokalt mynt som övervärderades. Summan betalades sedan tillbaka på destinationsorten i där gällande mynt, somundervärderades i förhållande till det förra. Kursvinsten, som i de flesta fall inte kan bestämmas, eftersom både lånesumman och kurserna i regel är okända, utgjorde den ränta som långivaren fick. Härigenom kringgicks det kyrkliga ränteförbud som rådde sedan 1234. Ibland angavs också att en särskild riskpremie ingick; den var motiverad av de stora risker som alltid var förknippade med transporter över Medelhavet. Detta var ett sätt att ordna krediter, finansiera handelsresor och — mer sällan - göra rena transfereringar, vilket från 1200-talet utvecklats i de norditalienska städerna och de provensalska, katalanska och övriga städer som stod under inflytande därifrån. Ett cambium mayitimum-\<^onxr3\^x utnyttiades lämpligen av den som hade behov av lokal valuta på en ort men samtidigt hade eller kunde räkna med att få tillgångar på en annan. Varorna ifråga kunde sättas i pant. Ett sådant kontrakt gällde vanligen en enkel resa. I sin tur förutsatte det en utrikeshandel med ett visst mått av organisation, eftersom långivaren måste ha en representant på platsen, såvida han inte reste med på samma skepp som låntagaren och själv kunde bevaka sina intressen. Vinsten lär ha vant hög, i fredstid tre gånger den normala vid lån och i orostider ännu mer. Uttrycket salve in terra anger att den ovan omtalade särskilda riskpremien för sjötransporter inte var aktuell i detta avtal. Långivaren har inte tagit på sig något som helst ansvar därvidlag. Gäldenärerna skulle under alla omständigheter betala, alltså även om de förlorade sina varor under färden mellan Barcelona och Alexandria.-^' De båda svenskarnas kontrakt med köpmannen i Barcelona, liksom det tidigare i Narbonne, kan ses som något helt normalt i tidens affärsliv. Troligt är att nolcis, Kent, Ohio 1969, s. 15-33. Författaren är mest känd för sitt arbete Money, Banking and Credit in mediaeval Bruges, Cambridge, Mass. 194S. Här bör ocksä L'cvolution de la lettre de change (XIV-XVIIlesieclcs), Paris 1953 ovan a.a. s. 124 f., 128 oeh 133 och art. »Växel» i Svenskt banklexikon, utg. av R. Beije, Stoekholm 1942. författare uppmärksammas. Se även Reversons av samme '' Se även A. Garcia i Sanx & M.-T. Ferrer i Mallol, -.Vsseguranees i eanvis maritims medie\ als a Barcelona, 1». Institut d'Estudis Catalans. Treballs de la secciö de filosofia t cicncies socials VI, Barcelona 1983, s. 4C f.och 53. )tr not 74.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=