96 Detta ämne har inte tidigare behandlats i någon monografi,'’ men flera författare har i samband med redogörelser för äldre tiders skamstraff funnit anledning att mer eller mindre utförligt även behandla uppenbar skrift och kyrkoplikt. 2. Kyrkoordningen 1571 Kyrkoordningen av år 1571 hämtar till stora delar sitt stoff från samtida tyska motsvarigheter/ men är också ett självständigt verk av Laurentius Petri, där han sammanfogar de tyska stadgandena med en god bit medeltida svensk tradition och kanoniskrättshga kvarlevor. Själv hänvisar han på ett flertal ställen till sedvänjan. Kyrkoordningen är på samma gång bekännelseskrift, kyrkohandbok och lagverk; den sista funktionen är egentligen den minst framträdande. »Predikostilen» dominerar helt över en kasuistisk lagstil.^ I stället för att direkt meddela en föreskrift, diskuterar ofta Laurentius Petri för- och nackdelar och tar tillfället i akt att bemöta allehanda kritik, då hans främsta avsikt med KOvar att söka göra slut på tvisterna mellan olika fraktioner i det unga protestantiska samfundet och ena alla kring ett gemensamt regelsystem. Många medeltida bruk som försvinner i andra protestantiska länder behålls, tolereras eller ges en annorlunda, evangelisk innebörd. Det sistnämnda är t.e.x. fallet med den uppenbara skriften. 2.1. Historisk bakgrund till den uppenbara skriften i kyrkoordningen 1571 En av huvudfrågorna när man behandlar den uppenbara skriften och kyrkoplikten är huruvida den skall räknas som ett kyrkligt straff. Tidvds har både prästerskaps och juristers förvirring vant stor om hur institutet skulle klassificeras och vilken funktion det kunde tänkas ha. Egentligen är det dessa två spörsmål somåterkommer i debatten genomflera sekel. Den uppenbara skriften har rötter i urkyrkan. Den egentliga grunden för ^ Andrén behandlar visserligen i sin uppsats »Timelig kvrkonäpst. Kyrkoordningen 1571 och den uppenbara skriften», 1971, endast institutet uppenbar skrift, men bara momgränserna för KO 1571. Se vidare Thomson 1967, s. 5 ff., där huvuddragen i den uppenbara skriftens utveckling efter KL 1686 behandlas. Hofverberg 1983, s. 20. KOF 1561, i princip överensstämmande med KO 1571, uppvisar stark paverkan från t.ex. Mecklenburgs KOav 1552 och Wiirttenbergs 1553. Kjöllerström1971, s. 201.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=