65 detta ombord på samma skepp. Som ytterligare säkerhet pantsätter de allt de överhuvudtaget äger eller skall komma att förvärva, bäde i fast och lös egendom, samt ger Petrus de Media Villa vittgående rättigheter när det gäller att stämma dem inför en rad olika domstolar o.s.v. Det fastslås att detta kontrakt inte upphäver ett tidigare, som de den 14 augusti samma är i Narbonne, delvis genomombud, slutit med samme Petrus de Media Villa. Sedan länge har det varit känt att kung Magnus Eriksson pä 1340-talet vid ett tillfälle fick påvens tillstånd att sälja jaktfalkar till den babyloniske sultanen, vilket var den gängse dåtida benämningen inom kristenheten pä sultanen i Kairo. För att lätta den skuldbörda som drabbat honompä grund av vanstyret 1 hans riken under hans minderårighet skulle kungen under fem års tid, sä tafta han ville, fä skicka jaktfalkar till försäljning i sultanens länder. Detta tillstånd gavs i Avignon den 8 september 1347, och att cfet inte var gratis framgår av en pävlig skrivelse frän den 12 september. Clemens VI tackar däri för vita falkar och andra kungliga gåvor som Magnus Eriksson sänt honom — naturligtvis samtidigt med supphken." Uppgiften om falkhandel har, trots att den är väl dokumenterad, tett sig rätt osannolik. Men genom Barcelonadokumentet kommer saken i ett helt annat läge.' Nu finns ett konkret bevis för att falkar verkligen har förts till Egypten och det redan före 1347 års tillstånd. Mot bakgrund av samtida norska notiser, som vittnar om hur falkar samlades in för kungens räkning, talar uppgifterna frän 1345 och 1347 i själva verket antagligen för att expeditioner som denna kanske inte alls har vant ovanliga, trots att de var bäde länga och farofyllda. Redan tidigare skall norska kungar, Magnus Erikssons förfäder, ha skickat delegationer till bäde Spanien och Egypten, och det finns goda skäl att tro att de medfört falkar som gåva dit. Sultanen i Tunisien fick enligt sagan i varje fall sädana 1262.'* Att pä detta sätt ljus plötsligt kastas över tidigare okända eller dåligt kända förhållanden är inte ovanligt för en sä källfattig tid som medeltiden. ’ 1347 S/9 (Svois/ct Diplom.ttarimu=DS nr 4226 och 4231); 1347 12 9 (D5 nr 4241). Om tin.mskriscn, sc B. F-ritz, »Det tidiga 1300-talets svenska statstinanser. Forskningsläge och prohlem». Historisk tidskrift 1981, s. 402 tt. ' 1-ör kunskapen om dokumentet har vi Dr ArnalcFi Garcia i Sanz, Vall d’ uxti, att tacka. Han upplyste om dokumentets existens under den internationella diplomatikkongressen i Valencia hösten 1986, där Birgitta I-ritz föreläste om notariatsinstitutionen i Sverige under medeltiden. Se Notariado piiblicoy docurnoito pnvado: dc los ori^cncs al siglo XI\\ ed. J. Trenchs Oelena, Valencia 1989, s. 961 ff. Dr. Garcia i Sanz, expert pa Barcelonas medeltida handel och sjörätt, har hatt vänligheten att förmedla kopior av handlingen och uppsatser ur den katalanska litteraturen. För allt detta tackar vi varmt, hkasä för att Dr Cfarcia i Sanz sa generöst besvarat vara brevtragor. löi liten gentjänst kan noteras, nämligen de korrekta svenska namnformer som Dr Garcia i Sanz hann t.å in i sitt 1986 trvckta arbete (se not 1). ■* Ang. de ur sagorna hämtade uppgifterna se K. Helle, »Norge blir en stat 1130-1319», Handbok i Norges histone 3, Bergen, Oslo och Tromso 1974, s. 104, Kung Håkan Håkanssons dotter Kristina bortgiftes 1258 med en bror till kung Alfons den vise av Kastilien.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=