RS 18

101 Synda icke meer, är icke annat än leffua epter lelfuerne epter gudz sinne gudz bodh, thet wel så swår both är, at wi) halfue ther noogh göra medh så lenge wi) leffue » Enligt Olaus Petris definition är hemlig skrift när vi bekänner våra synder inför Gud allena. Allting annat är uppenbar (offentlig) skrift. Om bibelns »uppenbara skrift» (Matt. 18: 16-17), säger han: »Thenna sedhen är nw kommen, ändoch jntit bettre sätt war til at straffa oppenbara laster medh än thet war .»■” Sammanfattningsvis är det inte den uppenbara skriften i sig somOlaus Petri vänder sig mot, den är given av Gud, utan snarare det att prästerskapet dels utvecklat det satisfaktoriska botsystemet, och dels lagt monopol på handläggancfet av skriften. I dessa åsikter är Olaus Petri uttalat antiklerikal: »Nw baffue wij alle macht at förkunna Euangelium och lära hwar annan gudz wilia, therföre haffue wij alle macht ath aflösa — Grundläggande för all denna kritik, liksom för reformatorernas hållning över huvud taget, är naturligtvis uppfattningen huruvida bestämmelserna har stöd i bibeln eller ej. Olaus Petris åsikter var emellertid inte riktigt representativa för den svenska reformationsrörelsen. Laurentius Petri hade, vilket delvis kommer att framgå av det följande, en annan uppfattning, och det var denna somkomatt bli dominerande. Orsakerna till att just den svenska kyrkan behöll den uppenbara skriften står enl. Ancfrén"*-^ att finna främst i den svenska reformationens yttre förlopp. Vid Västerås riksdag 1527 fattades ett principbeslut om att Guds ord skulle »rent och klart förkunnas», medan ceremoniella frågor förbigicks.I Västerås ordinantia sägs kort och gott att »Uppenbåra scrifft settias så her epter som her til dags nyordning, utan endast att redovisa de ekonomiska konsekvenserna av att konungen inskränkt biskoparnas maktställning. De böter som utgått till biskopen i samband med den uppenbara skriften (inledningsböterna), skulle nu i stället betalas till statskassan."*^ Detta var, som bl.a. Thomson"*^ visat, den enda anledningen till att den uppenbara skriften över huvud taget berördes. Vid kyrkomötet i Örebro 1529 beslöts att de traditionella ceremonierna i aff42 —. » ».■*^ Syftet med ordinantian var dock aldrig att skapa någon religiös A..1. s. 379. A.a. ,s. 388. ■" A.a. .s. 385. A.a. .s. 386. Andren s. 303 tt. SRA 1, s. 90-95. A.a. s. 90. Ibid. ■* Tlionvson 1960, s. 25.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=