24 1864 års strafflag influerad av den klassiska skolan,'^' men under första hälften av 1800-talet finns det mycket material'^- som belägger förbättringsideologins betydelse som hävdade sig väl bredvid de »traditionella» straffidéerna: soiling, avskräckning och förvaring. Ansatser till förbättringsideologin kan möjligtvis spåras ganska långt tillbaka i tiden,men det är just början av 1800-talet somsvällde över av uppfostringsidéer på olika samhälleliga områden, som framkallade en »monumental tro på möjligheterna att genom fostran och upplysning skapa ett idealtillstånd». Tiden kännetecknades av en omfattande diskussion och (re)organisation av skol- och utbildningsväsendet. Sambandet mellan förbättringsideologin och uppfostringsväsendet i allmänhet blir ännu klarare då man fäster hänseende vid dåtidens diskussioner om uppfostringsfrågor. De visar en tydlig tvärförbindelse mellan folkbildningsoch kontrollpolitiska aspekter.Samma personer framträder såväl i den kriminalpolitiska som i den pedagogiska diskussionen:'^*^ »Til at förekomma uselTill vilken grad är oklart; se Wallén 1973 s. 3 respektive Stralil 1970 s. 33. Schulzenheim 1801 s. 77, Richert 1813 s. 140 t.. Lagkommittén RSt Bih 1815 Bd 3 s. 46-59, Rutberg BdSt Prot 1823 Bd 2 s. 797—825, Gerelius 1825 s. 42, Löwenhielm 1826 s. 33, Förslag 1832 Motiver s. 8 ff.. Stråle RoA Prot 1834-35 Bd 3 s. 144-147, Äkerhielm 1836 s. 19, Oscar 1840 s. I\', Öhman 1847 s. 96. Redan under 1600- och av 1700-talen talas om »förbättring», men det är oklart vad som åsyftades med detta begrepp. Jfr också 25. Domarregeln: »[. . .] tv allt straff bör vara till förbättring, och straffet bör vara sådant, om möjligt är, att det icke förhindrar honom, som straffad varder, till att bättra sig.» - Munktell 1947 s. 25 anser att man oftast helt enkelt menade avskräckning genom hård straffverkställighet. Se t.ex. Richei t 1813 s. 142: »Qvalificationerna af fängelset kunde bestå af inneslutande i ensligt, mörkt eller trångt rum. Med den sista och svåraste graden menar jag, att den brottslige skulle instängas inom ett skrank, som nästan intill kroppen omgåfve honom och hvarest han hölles i en sittande eller ridande ställning, för att ej af trötthet nedfalla. Jag kan ej förutse, huru läng högsta tiden för detta fängelse hvarje gäng kunde vara; men ofelbart skulle det blifva ett ganska fruktat straff och icke eller sakna sin verkan till ändamålet af den brottsliges förbättring.» - Förbättringsideologins historia i Sverige är f.ö. inte utforskad (Anners 1965 s. 133). SOU 1965:55, s. 15. Se Sjöstrand 1965, Levander 1974. Medan under 1703-talet hade inrättats ett 150-tal fasta folkskolor, var deras antal 1814 omkring 480 och 1839 820 (Sjöstrand 1965 s. 341 f.; SOS 1882 s. 6). Antalet lärare vid akademier och skolor ökade mellan 1825 och 1850 fran drvgt 400 till 1800 (Agardh-Ljungberg 1857 s. 172) och statsutgifterna till akademier, gymnasier och skolor växte mellan 1810 och 1849 frän 5 230 till 440 000 riksdaler (Ljungberg 1856 s. 243 f.). - Införandet av den allmänna skolundervisningen har tolkats på olika sätt. En vanlig uppfattning är {funktionalistisk tolkning) att kommersialiseringen och industrialiseringen skapade behov av nya t\ per av kunskaper och färdigheter. F.n annan uppfattning {kontrolöaypoiesen) är att den ökande fattigdomen på landsbygden fick liberala och konservativa krafter med olika utgångspunkter - och i mer eller mindre öppet samhällsbevarande sv'fte — att kräva en utvidgad och institutionaliserad folkundervisning (Sandm 1977 s. 40 ff.). Även detta är tydligen ett internationellt fenomen, jfr exempelvis Stang Dahl 1974 för Norge; Landes 1972 s. 73 för England: » [. . .] as Her Majesty’s Inspector ftsr London put it, »if it were not for her five hundred elementarv schools, London would be overrun bv a hord of voting savages».» Bramstang 1964 s. 6. 166 164 168
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=