133 »det 1 evangelisk frihet mognande folket»-" inte alls samma behov av en så strikt ledning. De nya tankarna manifesteras t.ex. i bestämmelserna om kyrkotukt (7 kap, 3 §) angående villfarelse i tron. Istället för livsstraff, somvar regel i tidigare lag, skulle nu kyrkoherden, omfråga är omflera personer somefter förmaning vidhåller sin villfarelse, uppmana dematt söka lagligt tillstånd för sin nya lära. Stadganden om kyrkoplikt finns i 3 kap. 13 §, somföreskriver att den som av världslig domstol dömts till kyrkostraff också automatiskt är utesluten från nådemedlen (d.v.s. cxcommunicatio minor). Paragrafen definierar sedan tre olika grader av skrift, nämligen: 1. Hemlig skrift, somtillgår i sakristian inför prästen ensam, 2. Uppenbar skrift, också i sakristian, men i kyrkorådets närvaro, samt 3. Offentlig skrift i kyrkan inför församlingen. Vägran att undergå den skrift man blivit ålagd innebär för varje gång »uppflyttning» till närmast högre grad. Vägrar syndaren undergå offentlig skrift blir påföljden den stora bannlysningen. 4.4.2. Kyrkolagförslaget 1846 I detta förslag till ny kyrkolag, utarbetat under en tid av tolv år, efter det att föregående förslag inte givit upphov till annat än en, som vi sett ovan, ganska omfattande flora av kritik, tillägg och kommentarer, finner man inga bestämmelser omuppenbar kyrkoplikt. I företalet--^- säger sig kommittén ha funnit sig »särskilt böra pröfwa 1 :o Om uppenbar och enskild kyrkoplikt ». Över denna och en rad andra punkter avgav kommittén ett särskilt betänkande.-"' Slutligen yttrar man (s 31 i förordet): »Dessutomskulle, enligt committerades äsigt, följande i allo borttagas: c) alla nu gällande stadganden angående uppenbar och enskild kyrkoplikt Kommitténs åsikt var alltså helt klar, och följaktligen finns ingen motsvarighet till 1686 års kap. 9 om uppenbar skrift och kyrkoplikt i förslaget av 1846. Det närmaste man kommer kyrkoplikt är stadgandena om kyrkotukt i förslågets tredje kapitel, där en församlingsmedlem för vissa angivna förseelser^''* kunde ådra sig en varning av kyrkoherden, samt vid utebliven rättelse i stigande stadganden —. 2M Kl.F 1828 s. VI. KLF 1846, föroräet s. 6. Betänkande 21.6. 1839. » ej sjelttörvållad okunnighet, wanwördnad tör Guds ord, för sakrament eller andaktsövning, villfarelse i läran, olydnad mot föräldrar, wårdslöshet i barnuppfostran, hårdhet emot barn, husfolk eller andra underhafwande, oförsonlighet, dryckenskap, skörlevnad, oenighet i äktenskap, wana vid svordomar samt övrig förargelse i sammanlevnaden.» KLF 1846 2 §, s. 8. 2'2 233 234
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=