99 2.1.2. Äldresvensk rätt I bevarade landskapslagar finns ett flertal stadganden om brott, där det även skall dömas till uppenbar skrift vid sidan om det världsliga straffet.P.gat. oenighet vid förhandlingarna 1347 om en gemensam lag för hela riket, kom denna, Magnus Erikssons landslag, att sakna kyrkobalk. Man finner inte heller några andra bestämmelser av kyrklig karaktär i andra delar av verket. I brist på annat tillämpades vid behov Uplandslagens kyrkobalk. Denna visade sig senare vara synnerligen livskraftig, och var gällande rätt åtminstone till 1608.^' I Kristoffers landslag har denna strikta uppdelning mellan världslig och andhg makt genombrutits. I lagen finns flera stadganden där uppenbar skrift föreskrivs som ett slags »komplementstraff», t.ex. TjuvaB 1: 1 (för hustrutjuvar), samt HögmB 14 kap. (för tidelagsbrott). Emellertid stadgade mte endast landslagen om uppenbar skrift.’"* Den s.k. 1439 års straffordning’^ reglerar förhållandet mellan aneflig och världslig rätt, samt uppräknar ett antal »högmålsogärningar, som uppenbar skrift bör föresättas». Stadgan skiljer mellan tre olika brottsgrupper: 22 23 . 27 1. Brott direkt förbjudna i »lagboken»; tidelag, mord »och annor mandrap»,’** där den världsliga rättskipningen är fri att ingripa såväl före som efter det att brottslingen skriftats, såvida han inte sökt kvrkofrid. 2. Förbjudna, men i landslagen ej straffbelagda gärningar, såsom »att fadren hxfder sina dotter, eller sonen sina moder, eller en man modren och henna dotter, eller ock fadren och hans son ena quinna tilhopa witandes».’*’ Straff »efter riksens sedvänja».Undergår brottslingen uppenbar skrift innan brottet upptfagas, slipper han vidare straff. utmättes T.cx. UpIL, KB 15:3, 15: S. Hafströin 1959, s. 17. Kjöllcrströmp.ipok.ir (1940, s. S med niitcr), .itt kvrkob.ilkon i ekonomisk.i tr,i^or lörblev glilkindc tr.imtill ikialtträd.indet ,tv 1734 .irs kig. ” KrI.L ,s. 799. A..1. s. 739. l ör det tölj.inde se Kjoller.ströni, 1957, s. 26 t., s.tmt Almqvist 1960, s. 503 fl. A-texten trvekt som bih.mg till H<>gm,tl.tB i Swerikes ti|kes kmdzl.igh, 1608, tol. XCVll. Aoch B-textern.i trvekta i H.idorph, J, Bjärkö.t Riitten [nöt] n.tgia the äldst.t Konunga St.tdg.tr 1687, s. 44—17. I'ör övrig.t ex. och versioner se Almqvust 1960. Almqvist p.txis.tr stor.t olikheter mell.tn bewtr.tde handskrivna kopior av återgivit innehållet i den vanligtvis citerade A-texten. D.v.s. de bägge landslagarna santt Upll.. Stadganden om tidelag finns ej i KrLL. Hadorph s. 44. A.a. s. 46. I ett senare tillägg fortsätter meningen »oeh lag och rätt med ekfe». Detta har återgivits av flertalet vetenskapsmän (t.ex. K)öllerströni, Hemmer oeh Stiernberg. Se vidare Almqiiist I960 s. 509, not 19), även mevi hänvisning till en stadga tran 1528 (Cä\ R 5, 1528, s. 26—28), där vissa ineestbrott är »eldsak efter stadgan», oeh man finner följaktligen ofta i litteraturen uppgiften att bålstraff redan pa medeltiden tillämpades för dylika gärningar. Almqvist har i sin studie emellertid visat, att vfet troligaste är att hänvisningen till sedvänian avser landskapslagarna, där böter var det vanliga straffet för dessa brott, oeh att »stadgan» helt enkelt är 3 Moseb. 18 och 20 kap., där brotten 2l 23 so 1439. jag har 2b 27 2,' 2‘>
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=