8 Fr.o.m. mitten av 1300-talet användes frihetsberövanden exempelvis som förvandlingsstraff för bötes- och (senare) även för kroppsstraff genomatt sätta den dömde i häkte, torn eller kista som böte med kroppen vid vatten och bröd/^ Straffm.omentet låg inte i själva frihetsinskränkningen, utan i det kroppsliga lidande som svältstraffet medförde. Detta kommer så sent som i 1734 års Straffbalk till uttryck:"*^ »Med fängelse vid vatten och bröd må den brottslige straffas, där domaren prövar, att hans välfärd och heder genom annan kroppsplikt spilles.» Liknande gäller för en annan form av frihetsberövande — allmänt arbete — som kan spåras tillbaka till slutet av 1500-talet.Ävenhär ställer sig frågan, om det kan tolkas som frihetsberövande, eftersom syftet inte var ett frihetsberövande i sig, utan att använda fången som arbetskraft. Allmänt arbete kom till som förvandlingsstraff för böter (vilket anknöt till traditionen att böter kunde arbetas av),-‘’° sombenådning från dödsstraffet och somåtgärd mot lösdrivare.'’' Verkställigheten i sin tur påminner om kroppsstraff: »Fångarne inhystes hvar sig bäst göra lät, i gamla torn eller hvalf, ofta i underjordiska hålor, och sedan lemnades de utan vidare tillsyn att försmäkta i fängelsernas mörker, köld och osnygghet. När någon gång straffångar sysselsattes, sökte man därmed åstadkomma en så kännbar skärpning affrihetsstraffet som möjligt. Antingen valdes tunga och svåra arbeten, hvilkas förrättande var förbundet med fysiskt kval och pina eller sådant arbete, som kunde ingifva skräck genom den smälek och förödmjukelse, som därmedförenade sig.» Denna tolkning av allmänt arbete som en speciell form av kroppsstraff bekräftas exempelvis av drottning Christinas straffordning, somstadgade kroppsstraff som alternativ bestraffning i fall det inte fanns lämpligt arbete tillgängligt.^^ Ytterligare stöd ger lagsystematiken i 1734 års Straffbalk. Dess 5:e kapitel bar titeln: »Omkroppsplikt med arbete,spö och ris, så ock häkte vid vatten och bröd». Först mot slutet av 1700-talet finns belägg i litteraturen somframhäver själva frihetsberövandets lidandeaspekt: »Emedlertid och då ändamålet af Fängelse i allmänhet icke är annat, än Personens qwarhållande för kort; för längre eller för all tid, hwars fysiska onda består uti sjelfwa Frihetens förlust, det därmed Hagströmcr 1875 s. 113 f. Olin 1934 s. 853. SB 5: 5; min framhävning. Hagströmcr 1875 s. 117. Brink 1848 s. 153. Jfr exempelvis »Stadga och hörordnmg angäende Tienstefolck och Legohion» (legostadga 6.8. 1723), där landstrykare, lösdnvare, lättingar eller inhvsehjon skulle - om ingen rote vore ledig - skickas till slott, fästningar, bergverk eller annat publikt arbete. Hagströmcr 1875 s. 5. Anners 1972 s. 28. '■' Min framhävning. 47
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=