27 fr.o.m. 1830 började man föra rättsstatistiken enligt fransk förebild som bl.a. — i form av en s.k. moralstatistik - skulle ge handlingsledande information om brottsu tveckl ingen. Vad själva diskussion om-brottsligheten beträffar, beklagades åter och åter den tilltagande brottsligheten.Debatten var särskilt omfattande på 1830talet. 197 Om man inte ville förklara brottsligheten som ett individuellt problem (exempelvis som en följd av elakhet, lättja, sedeslöshet), så hänförde konservativa debattörer brottsligheten till den ökande näringsfrihet somansågs medföra en tilltagande egoism bland den fattiga befolkningen och utgöra ett hot mot de traditionella ordningsprinciperna: befäl och lydnad. Samhället befarades driva mot ett anarkistiskt upplösningstillstånd, emot sådana sociala faktorers betydelse såsom dålig krogmiljö, pauperism, nöd, arbetslöshet och »förfelade samhällsinstitutioner»: det murknade skråväsendet, den orättvisa behandlingen av de försvarslösa, korrektionsanstalternas förfall, domstolarnas partiskhet mot de fattiga. Men oavsett hur problemet med kriminaliteten formulerades, var det för debattörerna uppenbart att situationen krävde nya tag: »Vi befinner oss i en betänklig tidpunkt i afseende på den tilltagande brottsligheten, och den deraf allt mer hotade allmänna säkerheten. För att förhindra det ondas vidare utbredande, erfordras kraftiga åtgärder, så vål i afseende på sjelfva lagstiftningen som straff-anstalterna.» Frihetsstraffet kunde framstå som en ny giv som var acceptabelt för såväl konservativa som liberala. (1) lået kunde hänvisas till argumentet att frihetsstraffet är effektivare än döds- och kroppsstraffen: »Om man lernnade brottslingenfrihet till wal emellan dödsstraff och fängelse för livstid, skulle troligen mången gif'iva det förraföreträdefram för det senare.» (2) Frihetsstraffen förlängde den dömdes lidande avsevärt i jämförelse med kroppsstraffen. Medan de var s.a.s. punktuella företeelser, betyder frihetsstraff ett flerfaldigt längre lidande.’'^’ Att man var medveten om denna effekt, visar Cirönlmid 1933. So exonipolvis Schul/enheim 1801 s. 90, L.igkommittén RSt Bill 1815 Bd 3 s. 56, Wostin BgSt Prot 1817 Bd 1 s. 391, Tiiron 1823, Rutbor;^ BdSt Prot 1823 Bd 2 .s. 797, O.sc.ir 1840 s. 26, 146, RSt Skr 1840-41 Bd 10.1 s. 802. .Awik.indo l orsoll 1844 ,s. 398 1. I'n i;tKl bo.skrivning finn.s bos R|ellon 1937 och Peterson 1983 s. 16 11. Kjellen 1937 s. 27. Kiellen 1937 s. 27. C)se,ir 1 840 s. 145 t. Pörsl.ig 1832 Motivers. 10. |fr Bervend.ihl 1934 s. 334: Trots den .ind.i ,i\ huni.initet, som prligl.ir SI. vid en jämtbrelse med den iildre rätten, torde den riklii;,! .invändningen .iv g.iiisk,! liög.i IrilietsstralY lör brott som tidig.ire kunde stin.is med kroppsstr.itt eller med briter, i själv.i verket li.iv.i inneburit en icke obetxdlig bkiiin;,; .i\ str.ittsvsteniets stränghet.» Se iicks.i SOU 1944:50 s. 66, W.illén 1973 s. 8 och 19S Liberala debattörer framhöll där199 l*>(i |Ö7 1‘>S l‘>‘> 2C0
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=