Harms v. Hofer FRIHETSSTRAFFENS GENOMBROTT I SVERIGE Försök till en systematisk analys Förord Kriminologins problem som vetenskap är att den står i skärningspunkten mellan olika vetenskapliga traditioner: den har med juridiken att göra, den tar upp frågor av rättssociologisk karaktär, den använder sig ibland av sociologiska eller psykologiska teorier och metoder, den inkräktar på den historiska och den statsvetenskapliga domänen, den hanterar statistiska modeller och verktyg. Listan över dylika lån kunde göras lång. Men kriminologin är varken juridik, rättssociologi, sociologi, psykologi, historia, statsvetenskap eller statistik. Det är därför lätt för företrädare av dessa etablerade vetenskapsgrenar att le åt kriminologers försök att komma till rätta med alla de inlånade skrudarna. Jag erinrar mig med rysningar hur det allra första utkastet av detta arbete vällustigt sågades på ett seminariummed historiker. Att jag nu efter 16 år"' ändå vågar en publicering, beror på att det fortfarande saknas en systematisk analys av frihetsstraffens genombrott i Sverige jämförbar med Kekkonen-Ylikangas (1983) arbete. Under tiden har jag dessutom kommit till den ståndpunkten, att en viss dilettantism inte kan undvikas, då verkligheten, vilken vi ständigt är på jakt efter, ju varken är juridisk, sociologisk, statsvetenskaplig, statistisk eller historisk. Den är allt detta, den är mycket mer och den är också något helt annat. Brister i kompetens har jag därför försökt uppväga med att a) göra analysens teoretiska förutsättningar — så vitt möjligt — explicita; b) noggrant ange varifrån data är hämtade. Detta för att tillfredställa kraven på intersubjektivitet och prövbarhet. En törsta version av detta arbete presenterades vid 18:e Nordiska Forskningsseminariet i Kriminologi, Uddevalla, 4—6 okt 1976.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=