Magnus Schultzberg BOT OCH STRAFF En studie av uppenbar skrift och kyrkoplikt i svensk rätt från reformationen intill år 1855 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning. Ordspråksboken 12:1 1. Inledning Uppenbar skrift och kyrkoplikt — även historiker av facket kan måhända ha svårigheter att direkt precisera vad dessa företeelser ur den svenska rättens historia innebar. Jag skall därför inleda framställningen med en definition: Med uppenbar skrift och kyrkoplikt' avses i föreliggande arbete den avbön, botgöring eller straffsanktion som en person av världslig eller kyrklig" makt dömes att undergå inför den i kyrkan samlade församlingen. Min avsikt här är att analysera institutet uppenbar skrift och kyrkoplikt i den svenska rättsordningen, främst på grundval av den lagstiftning och de lagförslag som finns bevarade, och att söka kasta något ljus över den kyrkopohtiska roll det spelat från reformationen framtill 1800-talets mitt. En inledande avdelning behandlar den uppenbara skriftens och kyrkopliktens förreformatoriska historia. Därnäst beskrivs institutets utveckling med utgångspunkt i den lagtext som under de följande århundradena styr tillämpningen.-’ Under 1800-talet var kyrkopliktens berättigande föremål för en tämligen omfattande riksdagsdebatt, vilken åtminstone i sina huvuddrag tidigare redovisats i en rättshistorisk undersökning.Jag har av denna anledning valt att endast översiktligt behandla denna del. ' Filer kombinationer a\ des.sa uttryck, så.som »uppenbar kyrkoplikt», eller enda.st »uppenbar skritt» eller »kyrkoplikt» - terminologin är i källmaterialet tämligen förvirrad. - Som vi skall se var åtminstone den postreformatoriska huvudregeln, och tillika den världsliga maktens strävan, att uppenbar skrift entfast skulle utdömas av världslig domstol. ’ Huruvida detta påstående, nämligen att lagstiftningen skulle styra tillämpningen, har någon verklighetsförankring, är en fråga för sig. Låt oss säga att vi i alla fall arbetar med illusionen att så är fallet. ■' St)ärnell 1972, s. 21—29.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=