68 ombud i Trondheim. Omdet finns några falkar där, somkungen inte har andra planer för, vill han gärna ha dem, eftersom Raymundus de Lamena är i Bergen och skall ha 30 gerfalkar men bara har fått två.” Att Raymundus de Lamena förmedlat falkar, och detta för kungens räkning, är intressant. Han var en bland flera franska köpmän från Montpellier och trakten däromkring som på 1320-talet hjälpte de påvliga uppbördsmännen att hämta tionden och andra påvliga intäkter från Bergen till Avignon via Briigge. Samtidigt förhandlade han och andra för kungens (och Bergenbiskopens) räkning vid kurian i Avignon.”^ Raymundus de Lamena från Montpellier, som i dokumenten kallas junker hos den norske kungen, skötte på 1330- och 1340talet bevisligen även andra kungens affärer i Norge och figurerar i ett antal brev utöver dem somdirekt berör falkhantermg.” Något kungligt uppdrag för de båda svenskarna, herr Holmvast och Folkvin, åberopas visserligen inte i Barcelonadokumentet 1345, men det finns starka skäl att räkna med att ett sådant legat bakc^m. Falkfångsten var ett kungligt privilegium, som Magnus Eriksson att döma av de anförda handlingarna från 1347 förstod att utnyttja. Påveakterna talar om kungliga sändebud med falkar, och i juni samma år beordrade Filip VI av Frankrike från Arras sin skattmästare att betala ut 100 turonska (eller 80 parisiska) pund till norske kungens sändebud, som haft några gerfalkar med sig.”"’ Vid de tillfällen då falkar skulle ges till Raymundus de Lamena var det uttryckligen för kungens räkning. Som norsk kung var Magnus Eriksson herre över Grönland och Island, varifrån de dyrbaraste falkarna kom.'^ I likhet med den påvliga uppbörd Raymundus de Lamena och hans landsmän hade om hand skulle falkarna ifråga antagligen skickas sjövägen från Bergen till Briigge, som hade kommit att bh en uppsamlingsplats för de uppbörds- " Dc engelska falknotiserna finns huvudsakligen i band XIX a\' Diplomutarmm Norvegiatm {D\). — (1340) 3'11 Bergen (D.V VIII nr 135); (1341) 28 3 Bergen (D.V\'1II nr 140); Bernströms art. »balkar» i AL, sp. 148, har felaktig identifiering av Ravmundus de Lamena. 1326 13 8 Avignon (D.V VI nr 113), 1327 1/9 (D.V VI nr 129), (1327 ,sept. ?, Bergen?) {Regesta \orzcgica I\' nr 546), 1328 6/8 Oslo {D\ \'ll nr 125), 1328 26 12 Xidaros (D\ I\’ nr 182), 1329 1 1 2 Bergen (D.V IV nr 184), 1330 1 9 .Avignon (D.V .XVII nr 33). Se t.ex. 1328 20/8 (Oslo?) ang. andra franska köpmän [Reg. \orz\ I\' nr 613). 'i'. Renouard, Les rcl^itions des papes d'Azignnn et des compaguies commerciules et hancaires de 1316 a 137S, Paris 1941, särsk. s. 146 f. '' (1324?) 14/8 Avignon (D.V IV nr 163), 1326 30 8 .Avignon (D.V \'l nr 119), 1327 1/9 .Avignon (D.V VI nr 129), (1338) 24/7 Bergen (D.V VIII nr 112V Ravmundus de Lamena fran Montpellier, kallas junker (doniicellus) i (1327 sept.?. Bergen) (Reg. .\orz'. I\', nr 546). Utöver i not 13 oeh 14 anförda belägg se 1337 (varen) Bergen (D.\ X nr 29), (1337 3/11 Bergen) (D.V \’I11 nr 99), 1338 15 5 Bergen (D.\ VII nr 150), (1338 3/12?) Bergen (D.VVIII nr 116), (1340) 21/7 Bergen (DV VIII nr 129). 1347 19''6 (Reg. Norv. \’ nr 936, med annan datering D.V XIX nr 567). Inför införandet av n\' lag pa Island befarade man fran kyrkligt hall i Norge 1279 att rätten att fritt köpa falkar, en av de rättigheter k\ rkan hade haft pa Island innan ön komunder Norge, skulle dras in av kungen. O. Olatsen, »Falkefangsten i Norge», \orsk Historisk Tidsskrift V;3, 1916, s. 351; se även art. »Falkar» (Island) av B. PörSarson, KL 1\', sp. 153 f. 12 14 15
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=