11 I vilken mån denna tes får stöd, då utvecklingen i Sverige jämförs med den internationella, är något osäkert, eftersom dateringarna i litteraturen ofta är svävande/’ Men genombrottsperioden tycks genomgående ligga efter 1750/’ Enligt Stuckenberg förefaller fängelsernas inspärrande funktion i Danmark fullt utvecklad på 1790-talet; det »moraliserande» frihetsstraffet daterar han dock till 1800-talet. Waaben’^ skriver ciäremot att frihetsstraffen var »i lobet af 1700 årene [. . .] godt på vej til at blive den mest almindelige straf i Danmark». Enligt Bugge dominerade frihetsstraffet i Norge i slutet av 1700-talet. Radziuppger att frihetsstraffet i England avsåg 65 procent av alla domar år 1805, vilket borde betyda att det måste anses somfullt etablerat kring sekelskiftet. Angående Frankrike skriver Sessar,^*^ att frihetsstraffet först genom Code Penal (1810) blev den rättsligt och faktiskt dominerande påföljden. Även nordamerikansk litteratur nämner i detta sammanhang oftast 1800-talet. 77 nowlcz 2.2. 1734 års lag Sakernas tillstånd förändrades inte av 1734 års Missgärnings- och Straffbalk. Lagens påföljdssystem dominerades helt av böter (i ett 130-tal fall)^° och dödsstraff (i ett 70-tal fall). I mindre utsträckning stadgades kroppsstraff (i ett 30-tal fall). Arbete på fästning m.m. nämns bara i ett 10-tal fall och då ofta som tilläggsstraff efter annan förutgången bestraffning.^' Mellan 1734 och 1779 har jag hittat*'’ ett 10-tal lagändringar ang. sanktionssystemet, varav samtliga med ett undantag stadgar dödsstraff eller somalterna7 •> Cj.irl.ind 1985 s. 4 f. Jfr V. Hentij; 1955 s. 159 f.: »Die I reihcitsstrafc h.u keiiie l.inge Geschichte. Sic hat mcchanische Vorgänger, die aber aus anderen Grunden zur Einsehlieisung griffen. [. . .] In der zweiten Halfte des 18. Jahrliunderts war der Bogen der Todesstrafe iiberspannt worden. [. . .] Die Ereiheitsstrale war die grolse neue soziale Erfindung, immer ahsehreekend, oft bessernd, die das Verbreeben zuriickdrängen, vielleieht ausrotten, auf |eden Fall einkapseln sollte.» 1896 s. 282. 1971 s. 277. 1969 s. 146. 1969 s. 160, se även Ftirsvthe 1990 s. 144. 197.5 s. 38. Barne.s—Teeters 1951 s. 382, Reekless 1955 s. 47—49, Taft 1956 s. 496, Rothman 1971, Miller 7.3 ^4 77 1974. De följande uppgifterna baseras pa en genomgång av 1734 års lag i tryek frän 1748. Jag har avstatt fran att ange precisa tal. Detta skulle ha krävt mycket ingående lagsystematiskt arbete. P.g.a. dessa kvantitativa data kan jag inte (jfr även Strahl 1955 s. 153) dela Munktells 1950 s. 306, Anners 1972 s. 31 och Ingers 1986 s. 160 åsikt att frihetsstraffet spelade en stor roll i 1734 års lag. 1'öljande data beror på en sekundäranalys av Lundequist 1852 och en sammanställning i Juridiska Föreningens Tidskrift (Öfversigt 1851—1852). - Det teoretiska antagandet är, att frihetsstraffets eventuellt ökade betydelse bör spegla sig i en ökad användning i lagstiftningssammanhang. Frihetsstraffet ses alltsä somett funktionellt alternativ till döds- och kroppsstraff (jfr Langbein 1976).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=