134 ordning varning av kyrkoherden i närvaro av en eller två församlingsmedlem mar, varning i kyrkorådet samt slutligen uteslutande från nattvarden. 4.5. Den uppenbara kyrkopliktens slutliga avskaffande’^^ Vid riksdagen 1817-18 tog debatten om kyrkoplikten på prästeståndets initiativ fart på nytt, med upptagande av i huvudsak de invändningar som redan biskop Svedberg hade rest hundra år tidigare.Kyrkopliktsfrågan återkom sedan på varje riksdag under 1800-talets första hälft. Vid riksdagen 1823 nådde samförståndet mellan stånden oanade höjder. Visserligen var man inte alldeles enig, men riksdagen lyckades till sist producera en skrivelse till kungl. maj:t, med förslaget att den uppenbara kyrkoplikten skulle göras frivillig.Förslaget avslogs, då kungl. maj:t icke kunde finna att något acceptabelt alternativ till kyrkophktsstraffets avskräckande effekt presenterats. Vid nästa riksdag, 1828-30, uppstod en situation, likande den ett sekel tidigare, nämligen att frågan uppsköts i väntan på ny lagstiftning, i detta fall den nya strafflag som var under arbete. 1840-41 års riksdag uppvisade en nästan fullständig enighet i alla fvra stånden för ett avskaffande av kyrkoplikten. Justitieombucfsmannen delade ständernas mening och sammanfattade i sm ämbetsberättelse kritiken mot k\'rkoplikten.Efter en del stridigheter om petitesser,’'*° som sånär hade omintetgjort enigheten, översändes återigen till kungl. maj:t ett förslag om kvrkopliktens avskaffande, som emellertid avslogs, då det ansågs innebära att stöld i vissa fall endast skulle komma att bestraffas med böter. De följande två riksdagarna kännetecknades främst av en livlig debatt, där bl.a. tidens moderna straffrättsteorier luftades. Lagberedningens förslag till straffbalk, som presenterades 1844, innehöll inga skamstraff, men förslaget antogs mte, och även 1847—48 fortsatte debatten. Så kom då till sist riksdagen 1853—54, då ett lagutskottsförslag’■*' som godkändes av samtliga stånd, föreslog att såväl uppenbar somenskild kvrkoplikt ej mer skulle ådömas. En KF med denna innebörd utfärdades så den 4 maj 1855, och markerade därmed slutet för ett institut med åldriga anor, som efter sin 23S 242 ■'' För en uttörligare redovisning av riksdagsdebatten under ISOO-talet hänvisas till Stjärnells uppsats och det relativt fullständiga register som ges i denna författares notsystem. PrP 1817, 1, s. 285-299. Riksdagens skrivelse 1823: 10:2 nr 338. Lagutskottets bet. 1828: 7: 1 nr 138. JO:s ämbetsberättelse 1828 30: 2: 1, s. 122 ff. "■*“ Se Stjärnell s. 24. Lagutskottets bet. 1854: 7: 1 nr 37 & 48. SFS 1855:61. 23'
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=