104 var nämligen tesen om överheten som »väktare av lagens båda tavlor» och fursten som »kyrkans främste medlem», att det alltså ålåg konungen som kyrkans överhuvud att försvara den rätta läran och bestraffa hädelse, avguderi m.m. Denna tanke komatt spela en stor roll under de kommande seklen. Kyrkans män insåg det hopplösa, och utfärdade istället 1552 en del okontroversiella delar av KOF 1546 i form av provisoriska statuter, de s.k. Vadstenaartiklarna.^' Från denna tid finns tre bevarade dokument av intresse för den uppenbara skriften, vilka delvis redan nämnts ovan, nämligen 1551 års stadga för pastorer, stadgan om uppenbar skrift från omkring 1560, samt kyrkotuktstadgan från 1560.^-' Stadgan för pastorer kom att bli normerande för lång tid framöver.^'’ En egendomlighet med bevarade handskrifter av stadgan är att botgöringens mening ingenstans tas upp, något som ju Laurentius Petri överallt annars betonar. Detta torde bero snarare på att bevarade avskrifter inte återger originalet än att Laurentius Petri ej skulle vara författaren.^’’ Kyrkotuktstadgan från 1560 har främst till syfte att hävda biskopens reservatsrätt vid fall som krävde uppenbar skrift. Sockenprästerna åläggs att inte handlägga sådana fall, utan överlämna dem till poenitentiarien vid domkyrkan. Häri kan man spåra biskoparnas gradvis ökade betvdelse och strävan att utvidga sin jurisdiktion.^^ Biskopsämbetet höll i viss utsträckning på att återhämta sig från den svåra tiden under Normans styre. Stadgan om uppenbar skrift från omkring 1560 har ofta ansetts som ett tillägg till KOL 1561.^^ Med undantag för de detaljerade straffbestämmelserna är den dock så gott som helt inarbetad i KOF. I stadgan uppräknas vad för olika sorters plikt som kan komma ifråga i samband med uppenbar skrift. En automatisk följd av att uppenbar skrift utdömts är det »lilla bannet», d.v.s. att brottslingen utestängs från kyrkan och sakramenten.I listan på konkreta penitenser finns först och främst »fasta och återhöll», på villkor att fastan är Trvckta i Kjöllerström 1940, s. 60-71. '’■* Alla tre tryckta i Kjöllerström 1940. Kjöllerström 1940 s 24. A.a. s. 20. A.a. s. 24. A.st. Sä t.ex. av Thomson och Hall. Uppfattningen grundar sig dels pä att stadgan ofta är införd omedelbart efter KOF 1561, dels pä att i somliga fall rubriken lytt »Om uppenbar skrift en ytterligare undervisning, i stället för »en liten undervisning» som enl. Kjöllerström 1940, s. 26 torde vara det korrekta. Stvcket bvgger pä Kjöllerström 1940, s. 54 f. Undantaget frän avstängningen var, liksom även i KO, predikan. En av reformationens bärande idéer var ju den stora vikt som lades vid utläggningen av Guds ord, och fran det skulle ingen utestängas. Brottslingen togs alltså in i kvrkan i^eller fick stä i vapenhuset) för att åhöra predikan, för att sedan avlägsnas igen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=