Vägentill om samernas rätt till jakt och fiske Maja Martinsson Girjasdomen
stockholm 2026 GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN The Olin Foundation for Legal History INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING
Den avbildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837. Den är graverad av C. M. Mellgren. Boken är utgiven av institutet för rättshistorisk forskning Grundat av Gustav & Carin Olin Lilla Nygatan 19, 111 28stockholm e-post: info@olinfoundation.com www.olinfoundation.com isbn 978–91–86645–23–6 issn 0534–2716 Tryck & bindning Tallinna Raamatutrükikoja, Tallinn Grafisk formgivare & illustratör Pablo Sandoval Omslagsbild Det grafiska nätmönstret utgör en metaforisk spegelbild av den säregna topografin i Sameland (Sápmi). Den av energi och dynamik vibrerande och färgstarka samiska kulturen med dess jakt och fiske illustreras av nätet. Beställning & Distribution Jureab. Artillerigatan 67, 11445 stockholm tel + 46 8 662 00 80 e-post: order@jure.se www.jure.se Författare Maja Martinsson
Band77 RÄTTSHISTORISKT BIBLIOTEK
Maja Martinsson
Vägentill om samernas rätt till jakt och fiske Girjasdomen
ånga människor i Sverige vill veta mer om samerätt och undrar hur det kommer sig att renskötande samer har rätt att använda mark på ett sätt som andra inte har. Renskötande samers rättigheter påverkar de flesta som bor i Norrland, och många tycker att det är svårt att förstå vad som gäller juridiskt och varför juridiken ser ut som den gör. Det är inte så konstigt. Samerätten är ganska komplicerad och skiljer sig från andra rättsområden, eftersom den i hög grad vilar på rättshistorisk grund. Ska man förstå något om samerätt måste man därför sätta sig in i Norrlands historia. Den här boken är ett försök att förklara vad som gäller i fråga om renskötselrätt, framför allt de aspekter av renskötselrätten som var av betydelse för Högsta domstolens avgörande i Girjasmålet. Vem har vilka rättigheter och varför? Dessutom innehåller boken en sammanställning av historisk markanvändning i de olika samebyarna, för att visa vilka samebyar som förmodligen skulle vinna en tvist mot staten om ensamrätt till jakt och fiske. Flera sådana processer är redan i full gång, men vi kan vänta oss betydligt fler i framtiden om inte staten går med på att erkänna samebyarnas rätt. Att genom lag försöka ta bort samebyarnas rättigheter är inget görbart alternativ för staten, eftersom renskötselrätten är en form av egendom med samma grundlagsskydd som annan egendom har. I den här boken förklarar jag vad som kännetecknar egendomsskyddade rättigheter och hur de kan upparbetas, samt hur man kan passa in samerätten i den allmänna civil- och fastighetsrätten. M Förord vägen till girjasdomen – om samernas rätt till jakt och fiske 8
Först av allt vill jag dock tacka mina före detta kollegor i Renmarkskommittén för vårt fina samarbete och för det gemensamma arbetet med den rättshistoriska utredning som jag har byggt vidare på i den här boken. Stort tack för det Eric M. Runesson, Anna Hannell, Lisa Englund Krafft, Nanna Holmgren, Sören Höjgård-Olsen, Elisabeth Rahlén – och särskilt Magdalena Pucher, som suttit så många nätter med mig och pinnat in fisketräsk i den digitala kartan över historisk markanvändning. Ett varmt tack också till Bertil Bengtsson, Stina Svantesson och Mattias Åhrén för värdefulla synpunkter på manuskriptet. Tack till Institutet för Rättshistorisk Forskning som har möjliggjort det här arbetet. Och tack till Kalle, Maggie och Acke för att ni har gett mig tid att skriva. förord 9
Renskötselrättens civilrättsliga karaktär Frågor i Girjasmålet Renmarkskommittén Den här boken Begrepp Rennäringslagen Hur uppstår en egendomsrätt? Vad är egendom? De laga fången Det etniska näringsmonopolet Har renbeteslagarna berövat någon dennes rättigheter? 1886 års lag 1898 års lag 1928 års lag 1.1 1.2 1.3 1.4 2.1 2.2 3.1 3.1.1 3.1.2 3.2 3.3 3.3.1 3.3.2 3.3.3 Innehåll kapitel1 20 23 25 27 28 32 35 41 44 46 47 49 50 52 53 56 58 kapitel2 kapitel 3 vägen till girjasdomen – om samernas rätt till jakt och fiske 10 Vad är samerätt? Renskötselrätten grundas i renskötsel, inte i samisk etnicitet — — — — — — — — — Grundläggande utgångspunkter om renskötselrätt
3.3.4 3.3.5 3.3.6 3.4 3.5 4.1 4.2 4.3 5.1 5.2 5.2.1 5.2.2 5.2.3 5.3 5.3.1 5.3.2 5.3.3 5.3.3.1 5.3.3.2 5.3.4 5.3.4.1 5.3.4.2 1971 års rennäringslag 1993 års ändringar Renbeteslagarnas konsekvenser i fråga om vem som har renskötselrätt Jakt- och fiskerätt utanför samebyarna Rättigheter grundade i etnicitet Samernas positioner var längre framskjutna förr än nu Girjasdomen vilar inte på aktivistisk forskning Domstolarnas prövningar i pågående och kommande processer Litteratur Geografisk orientering Lappmarker Renbetesfjäll Lappbyar och samebyar Relevanta kriterier för urminnes hävd Undersökningsperiod Generalitet och begränsningar Utgångspunkter om befolkning och markanvändning Lappland var befolkat av samer åtminstone från 1500-talet och framåt Samerna levde i organiserade samhällen Vilken betydelse har den konkurrerande markanvändningen? Vilken jakt- och fiskerätt hade en nybyggare före år 1749? Ensamrättigheter före 1670-talet 61 68 69 73 75 80 86 89 92 94 97 103 103 105 106 107 114 115 115 116 118 119 122 125 innehåll 11 kapitel4 kapitel5 Sveriges domstolar lyder inte under något samiskt narrativ Hur tar man reda på om en sameby har Girjasrättigheter? — — — — — — — —
5.3.5 5.3.5.1 5.3.5.1.1 5.3.5.1.2 5.3.5.2 5.3.5.2.1 5.3.5.2.2 5.3.5.2.3 6.1 6.1.1 6.1.2 6.1.3 6.1.4 6.1.5 6.1.6 6.1.7 6.1.8 7.1 7.1.1 7.1.1.1 7.1.1.2 7.1.1.2.1 7.1.1.2.2 7.1.1.2.3 7.1.1.2.4 7.1.1.3 Ytterligare obesvarade frågor: vinterbetesmark och bolagisering Bolagiseringens betydelse Syftet med bolagiseringen Slutsatser om bolagiseringen Betydelsen av att marker är vinterbetesmarker Rennäringspolitiska kommittén Jakt- och fiskerättsutredningen Slutsatser i fråga om vinterbetesmarker Olika typer av konkurrens Nybyggen Skattlagda fisken Slåtterängar i Lappland Kyrkor Bergverk Upplåtelser från samer och skattläggningar med samtycke från samer Småvilt och annat vilt Sammanfattning av kartlagd konkurrens Generellt om hela lappmarkerna Samisk markanvändning Beskattning Lappskatteland Skattelandens gränser Skattelandens jordnatur Skogsordningens betydelse Lappskattelandens försvinnande Sammanfattning om samisk markanvändning 127 128 130 134 134 136 137 143 146 148 154 157 157 161 163 164 165 167 168 171 172 173 176 178 181 183 184 185 innehåll 12 kapitel6 kapitel7 Markanvändning som har kartlagts Historisk markanvändning i Lappland — —
7.1.2 7.1.2.1 7.1.2.1.1 7.1.2.1.2 7.1.2.2 7.1.2.3 7.1.2.4 7.2 7.2.1 7.2.2 7.2.2.1 7.2.2.2 7.2.2.3 7.2.2.4 7.2.3 7.2.3.1 7.2.3.2 7.2.3.3 7.3 7.3.1 7.3.2 7.3.2.1 7.3.2.2 7.3.2.3 7.3.2.4 7.3.3 7.3.3.1 7.3.3.2 7.3.3.3 7.4 7.4.1 7.4.2 7.4.2.1 7.4.2.2 Konkurrerande markanvändning Kolonisationspolitik Landshövding Johan Graans idéer om kolonisationen Nybygges- och bergverksplakat Nybyggen – geografisk spridning Fiskefärder Tvister Torne lappmark Samisk markanvändning Konkurrerande markanvändning Fiskefärder Nybyggen Bergverk Tvister Sammanfattning och slutsatser för Torne lappmark Ovanför odlingsgränsen Mellan odlings- och lappmarksgränsen Sammanfattning av slutsatserna för Torne lappmark Lule lappmark Samisk markanvändning Konkurrerande markanvändning Fiskefärder Nybyggen Bergverk Tvister Sammanfattning och slutsatser för Lule lappmark Ovanför odlingsgränsen Mellan odlings- och lappmarksgränsen Sammanfattning av slutsatserna för Lule lappmark Pite lappmark Samisk markanvändning Konkurrerande markanvändning Fiskefärder Nybyggen och bergverk 187 188 188 192 195 197 200 204 205 209 209 212 214 217 220 221 225 227 228 229 231 231 232 237 238 240 241 243 247 250 251 254 254 256 innehåll 13 — — —
7.4.2.3 7.4.3 7.4.3.1 7.4.3.2 7.4.3.3 7.5 7.5.1 7.5.2 7.5.2.1 7.5.2.2 7.5.2.3 7.5.3 7.5.3.1 7.5.3.2 7.5.3.3 7.6 7.6.1 7.6.2 7.6.2.1 7.6.2.2 7.6.2.3 7.6.3 7.6.3.1 7.6.3.2 7.6.3.3 7.7 8.1 8.2 8.2.1 Tvister Sammanfattning och slutsatser för Pite lappmark Ovanför odlingsgränsen Mellan odlings- och lappmarksgränsen Sammanfattning av slutsatserna för Pite lappmark Lycksele lappmark Samisk markanvändning Konkurrerande markanvändning Fiskefärder Nybyggen Tvister Sammanfattning och slutsatser för Lycksele lappmark Ovanför odlingsgränsen Mellan odlings- och lappmarksgränsen Sammanfattning av slutsatserna för Lycksele lappmark Åsele lappmark Samisk markanvändning Konkurrerande markanvändning Fiskefärder Nybyggen Tvister Sammanfattning och slutsatser för Åsele lappmark Ovanför odlingsgränsen Mellan odlings- och lappmarksgränsen Sammanfattning av slutsatserna för Åsele lappmark Samebyarnas rättigheter har inte utsläckts eller eftergetts Girjasdomens betydelse och frågan om relevant tidsperiod Skattefjällsdomens betydelse Högsta domstolens bedömning 259 262 263 265 267 268 269 272 272 276 279 282 283 283 288 289 289 292 293 295 297 297 299 301 302 303 308 310 313 315 innehåll 14 Historisk markanvändning i Jämtlands och Dalarnas län kapitel8 — — — — —
8.2.1.1 8.2.1.2 8.2.2 8.2.3 8.3 8.3.1 8.3.1.1 8.3.1.2 8.3.2 8.3.2.1 8.3.2.2 8.3.3 8.3.3.1 8.3.3.2 8.3.4 8.3.4.1 8.3.4.2 8.3.5 8.4 8.4.1 8.4.2 8.4.3 8.4.4 8.4.5 8.4.6 8.4.7 8.4.8 8.4.9 8.5 8.5.1 8.5.2 8.5.3 8.5.3.1 Majoritetens bedömning Skiljaktig mening Har Skattefjällsdomens värde som prejudikat ändrats? Skattefjällsdomen hindrar nya prövningar i norra Jämtland Samisk markanvändning i Jämtlands län Tidig historia och framryckningsteorin Framryckningsteorin Arkeologiska fynd Före år 1645 Jämtlands landskap Härjedalens landskap 1645–1700 Jämtlands landskap Härjedalens landskap 1700-talet Jämtlands landskap Härjedalens landskap 1800-talet Jordbruksbygdens markanvändning Jordbruksbebyggelse Avradsland Fäbodbruk Taxeringsuppgifter Bergverk Gästgiverier Vägar Skansar och befästningsverk Uppgifter om jordbrukarnas jakt och fiske Skattefjällens rättsliga status Vad som kännetecknar en skattemannarätt Instituten skattefjäll och avradsland De olika forskarnas ståndpunkter Åke Holmbäck 315 320 321 322 325 326 326 328 333 334 337 339 341 344 345 347 349 350 354 354 361 365 368 369 370 370 372 372 376 378 379 381 381 innehåll 15 — — —
8.5.3.2 8.5.3.3 8.5.3.4 8.5.3.5 8.5.3.6 8.5.4 8.5.5 8.6 8.6.1 8.6.1.1 8.6.1.2 8.6.1.3 8.6.2 8.6.2.1 8.6.2.2 8.6.2.3 8.6.3 8.6.3.1 8.6.3.2 8.6.3.3 8.6.4 8.6.4.1 8.6.4.2 8.6.4.3 8.6.5 8.6.5.1 8.6.5.2 8.6.5.3 8.6.6 8.6.6.1 Janrik Bromé Gunnar Prawitz Valfrid Larsson LarsRumar Håkon Hermanstrand Bedömningen i Skattefjällsdomen av markrättigheterna på skattefjällen Slutsatser om skattefjällens rättsliga status Lokal historik om markanvändning Strömsunds kommun (Frostvikens, Ströms och Hammerdals socknar) Samisk markanvändning Konkurrerande markanvändning Slutsatser om Strömsunds kommun Krokoms kommun (Föllinge, Offerdals och Hotagens socknar) Samisk markanvändning Konkurrerande markanvändning Slutsatser om Krokoms kommun Årekommun (Kalls, Åre, Undersåkers och Hallens socknar) Samisk markanvändning Konkurrerande markanvändning Slutsatser om Åre kommun Bergs kommun(Ovikens, Bergs och Storsjö socknar) Samisk markanvändning Konkurrerande markanvändning Slutsatser om Bergs kommun Härjedalens kommun(Tännäs och Hede socknar) Samisk markanvändning Konkurrerande markanvändning Slutsatser om Härjedalens kommun Älvdalens kommun Samisk markanvändning 383 383 388 394 399 401 411 416 417 419 424 433 438 439 443 449 451 455 461 466 471 471 479 483 487 488 493 497 501 501 innehåll 16 —
8.6.6.2 8.6.6.3 8.7 8.7.1 8.7.1.1 8.7.1.2 8.7.1.3 8.7.1.4 8.7.2 8.7.3 9.1 9.1.1 9.1.2 9.1.2.1 9.1.2.2 9.1.3 9.2 9.2.1 9.2.2 9.2.3 9.2.4 9.2.5 Konkurrerande markanvändning Slutsatser om Älvdalens kommun Om samebyarna i Jämtlands och Dalarnas län inte har en Girjasrätt, vilken rätt skulle de då kunna ha? Samebyarna har en rätt till skydd från intrång på renbetesfjällen Rättigheternas historiska bakgrund – före renbeteslagarna Rättigheternas utveckling genom renbeteslagarna Nu gällande lagstiftning Rättigheternas faktiska innehåll Särskilt om Dalarna Sammanfattning om samebyarna i Jämtlands och Dalarnas län Frågor om markägande – en jämförelse med Karasjokmålet Utmarksdomstolens dom Høyesteretts dom Majoritetens avgörande Den skiljaktiga meningen Kommentar Hade Högsta domstolen kunnat välja en annan väg i Girjasdomen? Hovrättens bedömning Minoritetens bedömning i Högsta domstolen Kan Högsta domstolen döma ”fel”? Mina funderingar Möjliga vägar framåt 509 516 520 520 521 524 531 534 538 541 544 547 550 551 551 556 557 559 560 561 564 566 573 innehåll 17 Nya frågor efter Girjasdomen — — — kapitel9
10.1 10.1.1 10.1.2 10.2 Tillämplighetsfrågan Tolkning 1: Upplåtelseförbudet är tillämpligt på Girjasrättigheter Tolkning 2: Upplåtelseförbudet är inte tillämpligt på Girjasrättigheter Diskrimineringsfrågan Rättsfall och myndighetsbeslut Offentligt tryck Övriga källor Litteratur 578 583 584 587 588 594 596 597 599 602 innehåll 18 Epilog kapitel10 Källor och litteratur
Vägentill Girjasdomen Om samernas rätt till jakt och fiske
norge n vägen till girjasdomen – om samernas rätt till jakt och fiske 20 Kapitel 1 Grundläggande utgångspunkter om renskötselrätt
sverige finland
enförstalagen som reglerade renskötsel – 1886 års renbeteslag – syftade till att kodifiera de rättsförhållanden som redan gällde på de marker där samisk renskötsel bedrevs. Tanken var alltså att det som redan gällde, grundat i sedvana, skulle uttryckas i en lag. De renbeteslagar som har kommit efter 1886 års lag grundas också i allt väsentligt i en ambition om att inte ändra på rådande rättsförhållanden. Det som utmärker samerätten jämfört med andra rättsområden är därför att man i stor omfattning måste tolka vad som gäller i dag utifrån vad som har gällt historiskt. Det som är rättshistoriskt intressant, det vill säga intressant för en jurist, är inte nödvändigtvis allt som är historiskt intressant. Det en jurist vill veta i fråga om historiska förhållanden är vilka personer som har haft privaträttsliga rättigheter, det vill sägarätt att bestämmaöver något, i det här fallet markanvändning. Att det har funnits samer i ett område historiskt, eller att det har funnits människor av en annan etnicitet där, är inte det relevanta för juristen. Frågan är vem som har haft rätt att bestämma över vad; det vill säga vilket rättsskyddolika markanvändare har haft, och hur det rättsskyddet har utvecklats historiskt. I de större tvistemålen om renskötande samers rättigheter har domstolarna av det skälet byggt upp sina avgöranden i en kronologisk ordning och inlett med vad som i målen har bevisats i fråga om renskötarnas rättskydd med början på 1500-talet och sedan under 1600-, 1700- och 1800-talen samt slutligen fram till i dag.1 Bedömningen av historiska förhållanden har sedan legat till grund för att fastställa de rättigheter som gäller nu. Följden av detta blir att tvister om renskötande samers rättigheter tenderar att bli långdragna och omfattande (och naturligtvis väldigt dyra). D kapitel 1 22 1 Den ordningen följs i Skattefjällsdomen, NJA1981 s. 1, Nordmalingdomen, NJA2011 s. 109, Girjasdomen, NJA2020 s. 3 och även i hovrättsavgörandet Härjedalsdomen, Hovrätten för Nedre Norrlands dom den 15 februari 2002 i mål T58–96. Grundläggande utgångspunkter om renskötselrätt
grundläggande utgångspunkter om renskötselrätt Det här är ett bekymmer både för renskötande samer som vill få sina rättigheter fastställda, och för andra markanvändare som påverkas av renskötselrätten och som ofta har en oklar uppfattning om vad som gäller. Domstolarnas avgöranden kan komma som överraskningar. De långdragna processerna om renskötande samers rättigheter har en polariserande effekt i hela Norrland, inte minst på grund av att det finns så många missförstånd om vad renskötselrätten innebär. Många människor har en föreställning om att samer i egenskap av att tillhöra en etnisk minoritet ”får” rättigheter av staten, eventuellt efter beslut från en maktelit i Stockholm, och tycker begripligt nog att det verkar orättvist. Den typen av föreställningar bygger dock på missuppfattningar. Renskötselrätten är inte skapad av staten och är inte en förmån. Den är en privaträttslig, det vill säga civilrättslig, rättighet. Här följer en förklaring av vad det innebär. Renskötselrätten har uppstått genom ett långvarigt bruk av marker för renskötsel, jakt och fiske. I rätten ligger en rätt till renbete och flyttningar över stora delar av Sverige, men också rättigheter till jakt, fiske och skogsfång på sådana områden som rättighetshavarna historiskt har betalat skatt för (så kallad lappskatt). Den här markanvändningen kan vi följa genom bland annat skatteuppgifter från mitten av 1500-talet fram till år 1928, när lappskatten avskaffades. Exakt vilken rätt som skattebetalarna har haft till sina landområden är omstritt i forskningen, men de flesta forskare är överens om att lappskattebetalarna hade ett rättsskydd för sin markanvändning som liknade det rättsskydd som skattebönder hade. De rättigheter som har hört ihop med lappskatten finns kvar, men har omvandlats till renskötselrätt. Renskötselrätten är en särskild rätt till fastighet (en fastighet är ett avgränsat markområde; inte en byggnad). ”Särskild rätt till fastighet” är ett juridiskt begrepp, som även innefattar servitut, arrenden och andra nyttjanderätter till mark och vatten. Renskötselrätten skiljer sig dock från de flesta nyttjanderätter eftersom den 23 Renskötselrättens civilrättsliga karaktär 1.1
kapitel 1 inte grundas i något avtal – den gäller alltså oavsett vad markägaren har för uppfattning om saken. Renskötselrätten regleras i 1971 års rennäringslag (1971:437). Men det faktiska innehållet i renskötselrätten kan vara mer omfattande än vad som framgår i den skrivna lagen. Detta är en följd av att renskötselrätten är av civilrättslig karaktär och grundas på hur markerna har brukats historiskt. Att renskötselrätten är civilrättslig betyder att den handlar om vad som gäller mellan enskilda personer eller företag. Den hör hemma i förmögenhetsrättens område. Det handlar alltså inte om en offentligrättslig reglering, som bidrag, socialförsäkringar, miljöprövningar och liknande. Civilrättsliga lagar är, till skillnad från offentligrättsliga lagar, sällan heltäckande, utan får fyllas ut av analogier och allmänna principer – det vill säga av jämförelser med vad som gäller i liknande situationer. Att renskötselrätten hör hemma i förmögenhetsrättens område innebär att rättens innehåll juridiskt skyddas som egendom, såväl enligt nuvarande grundlag som enligt den äldre grundlagen från år 1809. Den som vill ta fram en ny lag som reglerar renskötselrätten kan därför inte göra det från ett oskrivet blad, utan behöver utgå från vad som redan gäller. Om civilrättsligt grundade rättigheter ska inskränkas genom en ny lag behöver en sådan inskränkning ske genom ett expropriativt förfarande; det vill säga ett tvångsförvärv av rättigheterna. Det innebär att renskötselrättshavarna i så fall måste få marknadsmässig ersättning för den del av sin rätt som de behöver avstå. Dessutom måste en expropriativ åtgärd grundas i ett angeläget allmänt intresse, och den måste vara ändamålsenlig och proportionerlig. Annars kan åtgärden underkännas av domstolarna. Även om det på vissa håll finns en politisk vilja för att inskränka renskötselrätten kan alltså en sådan inskränkning vara svår att åstadkomma, och kostsam för staten om den genomförs. I rättshistorisk litteratur om renskötande samers markrättigheter har en stor fråga handlat om ifall de samer som hade lappskatteland eller skattefjäll var ägare till den mark som de betalade skatt för. Om så var fallet är det svårt att förklara hur staten i dag skulle kunna vara ägare till fjällvidderna och Lapplands skogar. Ett samiskt markägande kan inte ha upplösts formlöst, utan om det existerade ett sådant ägande på 170024
grundläggande utgångspunkter om renskötselrätt talet gäller det även i dag. Skattefjällsmålet, där sameparterna förlorade tvisten, handlade om markägande till skattefjällen i Jämtlands län. Sameparterna förlorade målet och fick inte framgång med sitt påstående om att de ägde skattefjällen, men Högsta domstolen uttryckte att det var möjligt att samerna kunde ha haft något som liknade skattemannarätt i nordligare delar av Sverige. En mer begränsad fråga juridiskt sett, men nog så omdebatterad, är den om renskötande samers jakt- och fiskerätt. I renskötselrätten ingår en rätt till jakt och fiske, som inskränktes kraftigt av regeringen genom 1993 års småviltsjaktreform (se en förklaring om den i avsnitt 2.1). Småviltsjaktreformen möttes av skarpa protester från samiskt håll. Därefter analyserades frågan om jakt- och fiskerätt i två statliga utredningar, som båda landade i att renskötande samer har starka rättigheter och att lagstiftningen borde anpassas efter det. Några lagändringar skedde dock inte, varför Sámiid Riikkasearvi (Svenska Samernas Riksförbund, fortsättningsvis SSR) valde att genom Girjas sameby driva ett pilotmål mot staten. Girjasmålet handlade om vem som har jakt- och fiskerätten på Girjas samebys byområde, i den del av området som ligger på mark som staten disponerar genom Statens fastighetsverk. Det handlar alltså om mark som staten påstår sig äga. Det ska dock sägas att frågan om statens markägande i Lappland är omtvistad. Både samebyar och andra ifrågasätter att det finns någon rättslig grund för att staten skulle äga all mark som den disponerar över. Frågor om markägande prövades dock inte i Girjasmålet, eftersom samebyn menade att den hade ensamrätt till jakt och fiske oavsett vem som var markägare. I Girjasmålet var den första frågan i stället ifall rennäringslagens bestämmelser om upplåtelse av jakt och fiske ger uttryck för statens bestämmande över egna jakt- och fiskerättigheter eller ett bestämmande över de renskötande samernas jakt- och fiskerättigheter. I den frågan var Högsta domstolen oenig. Majoriteten, tre justitieråd, ansåg att rennäringslagen avsåg att reglera ett bestämmande över statens egna jakt- och 25 Frågor i Girjasmålet 1.2
kapitel 1 fiskerättigheter. Minoriteten, två justitieråd, bedömde att rennäringslagen reglerar de renskötande samernas jakt- och fiskerättigheter. Hade förhållandena varit de omvända – det vill säga om minoritetens uppfattning hade delats av ytterligare ett justitieråd – skulle det ha inneburit att alla samebyar som har jakt- och fiskerätt på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen redan som en följd av rennäringslagens utformning har ensamrätt i förhållande till staten. En annan fråga som prövades i Girjasmålet var vilken betydelse internationella principer om mänskliga rättigheter har i ett mål om ett urfolks markanvändning. Staten hade framfört ett påstående i målet om att beteckningen ”lappar” inte nödvändigtvis behöver ha varit synonym med de personer som vi i dag kallar samer, utan kan ha avsett vem som helst oberoende av etnicitet. Påståendet framställdes som ett led i statens uppfattning att eftersom renskötselrätten inte är etniskt grundad borde internationell urfolksrätt sakna betydelse för hur innehållet i rätten ska bedömas. Domstolarna lade dock ingen vikt vid frågan om det är relevant att göra en distinktion mellan begreppet lapp och begreppet same. Högsta domstolen gjorde flera principiellt viktiga uttalanden om vilken betydelse internationell urfolksrätt har i en tvist mellan staten och en sameby. Bland annat förklarade Högsta domstolen att vissa delar avILOkonventionen nr 169 – konventionen om ursprungsfolk och stamfolk – ger uttryck för sedvanerättsliga principer som är bindande för Sverige, trots att Sverige inte har anslutit sig till konventionen. En del av de omdiskuterade samerättsliga frågorna har besvarats i och med Girjasdomen. En sådan fråga är om avsikten med rennäringslagen var att reglera statens jakt- och fiskerätt eller de renskötande samernas jakt- och fiskerätt. Oavsett vad man tycker hade varit rätt utfall i den frågan får man numera rätta sig efter det som Högsta domstolens majoritet kom fram till. Detsamma gäller bedömningen att de jakt- och fiskerättigheter som renskötande samer i ett område hade vid tiden för tillkomsten av 1886 års lag i och med den lagen och senare renbeteslagar har övergått till de personer som i dag är samebymedlemmar. Det måste gälla för dessa samers rättigheter oavsett om de grundades i innehavet i lappskatteland eller i att de tillhörde en lappby. 26
grundläggande utgångspunkter om renskötselrätt Girjasdomen väcker dock också nya frågor. Högsta domstolen – i den här delen enig – gjorde ett antal uttalanden om att en samebys rättigheter till jakt och fiske kan grundas på en särskild form av urminnes hävd, och om hur den sortens urminnes hävd ska bedömas. Uttalandena i den här delen avser Girjas samebys område, men är vägledande för andra samebyområden. De frågor som har uppstått efter Girjasdomen är hur de olika delarna i bedömningen ska tolkas på annan mark. Inte minst kan man fundera över vad som skulle gälla på privat mark om en sameby stämde en eller flera privata markägare. Dessutom kan man ställa sig frågan om inte det som Högsta domstolen bedömde som relevant i fråga om en samebys rätt till jakt och fiske är just samma omständigheter som skulle ha relevans om en sameby påstod att den ägde marken. Efter Girjasdomen tillsattes en stor statlig utredning som hette Renmarkskommittén. Kommitténs uppdrag var att analysera vilka andra samebyar som kan ha samma rättigheter till jakt och fiske som Girjas sameby. Kommittén skulle också ta fram ett förslag till ny renskötsellagstiftning som kunde ersätta 1971 års rennäringslag, eftersom den lagen behövde uppdateras i fler avseenden än enbart i fråga om jakt och fiske. Som utredningssekreterare i utredningen anställdes flera assessorer, det vill säga domarutbildade jurister. Jag var en av dem. Vi utredningssekreterare hade från början en klar bild av hur vi behövde gå till väga för att genomföra den del av vårt uppdrag som handlade om samebyarnas jakt- och fiskerättigheter. Uppdraget behövde utföras genom en kartläggning av hur markanvändningen såg ut i de olika samebyarnas områden under 1600-, 1700- och 1800-talen. Kartläggningen skulle sedan visa i vilka samebyområden som det hade rått liknande historiska förhållanden som i Girjas sameby. Vi sammanställde våra rättshistoriska utredningar i flera promemorior. En del av materialet publicerades också i Renmarkskommitténs delbetänkande Jakt och fiske i renbetesland.2 I slutfasen av vårt arbete, innan slutbetänkandet var klart, beslutade regeringen att lägga ner utredning27 Renmarkskommittén 1.3
kapitel 1 en. Beslutet motiverades med att det hade framförts betydande remisskritik mot delbetänkandet och att man ville tillsätta en ny utredning. Den nya utredningen skulle ha i uppdrag att ta fram förslag som har bred förankring både hos dem som berörs och i riksdagen.3 I den här boken har jag sammanställt sådant underlag som togs fram i arbetet med Renmarkskommittén som kan vara av rättshistoriskt intresse. Syftet är att göra det mer lättillgängligt både för jurister som arbetar med samerättsliga frågor och för den allmänhet som kan vara intresserad. Under arbetet i kommittén märkte vi att allmänhetens intresse var stort, och att allmänheten ville veta mycket inte bara om historisk markanvändning utan även om mer specifika juridiska detaljer och svårigheter. Det florerade också många missförstånd om vad juridiken innebär. Förhoppningsvis kan den här boken hjälpa till med att reda ut en del sådana missförstånd, och kanske vara läsvärd för fler än jurister. Av det underlag som det här materialet bygger på har en stor del inte publicerats i tryckt form tidigare, eftersom kommittén lades ner innan det blev något slutbetänkande. Vissa delar har publicerats i kommitténs delbetänkande, men dessa har uppdaterats med ställningstaganden till ny forskning som har tagits fram i de pågående samerättsliga tvisterna om jakt och fiske. När jag skriver om lagar, förarbeten, litteratur och annat material där ord som ”lapp”, eller ”lapprivilegium” används så använder även jag de orden. Jag är medveten om att dessa ord uppfattas som nedsättande eller kränkande av många, och att ”lapp” sedan lång tid tillbaka har använts som ett rasistiskt tillmäle. När innehållet i historiskt material redovisas menar jag dock att det kan vara problematiskt att skriva om ordet till ”same”. En omskrivning kan göra att äldre tiders uppfattningar om 28 2 SOU2023:46. 3 Pressmeddelande från Landsbygds- och infrastrukturdepartementet den 24 november 2024, https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2024/11/regeringen-avser-avvecklarenmarkskommitten-och-tillsatta-en-ny-utredning/, besökt den 25 september 2025. Den här boken 1.4
grundläggande utgångspunkter om renskötselrätt människor och hierarkier döljs och friseras. Framför allt riskerar en sådan omskrivning att flytta fokus från vad som står i källan till en diskussion om vad som avses med ordet ”same”. Någon gång kan en omskrivning till ”same” bli missvisande. Det finns enstaka exempel på att den person som omskrivs som lapp kanske inte skulle anses ha varit av samisk etnicitet enligt dagens etnicitetsbegrepp, även om exemplen är sällsynta. Frågan om etnicitet spelar ingen stor roll för vem som har renskötselrätt, men är naturligtvis viktig av andra skäl. Tornedalingar och andra som inte är av samisk etnicitet kan uppleva det som ett osynliggörande om deras förfäder benämns som samer. Detta ska dock inte tolkas som att jag håller med om de påståenden som framförs från vissa håll om att ”same” skulle vara ett nytillkommet ord som endast skulle ha skapats för att användas i något slags politiskt rättighetskamp. Ordet same har mycket gamla anor, något annat är det inte tal om. År 1673 konstaterade till exempel vetenskapsmannen Johannes Schefferus att ”ingen lapp med självaktning (…) utan harm godtar benämningen lapp”, utan föredrar ”ordet sabmi eller same, vilket på deras språk är lapparnas rätta namn”.4 Några decennier senare, år 1732, reste Carl von Linné genom lappmarkerna och upptecknade då en del samiska ord, bland annat att ”Lap” på samiska hette ”Zabmiletz” eller ”sami”.5 År 1747 gav lappmarksprästen Pehr Högström ut sin lappmarksbeskrivning, där han skriver: ”Det ordet Lapp lärer näpligen wara tagit af deras språk (…). Imedlertid weta de ei ens at de blifwa af oss och andra Nationer så kallade, emedan de i deras eget språk heta Sabme eller Same”.6 På samma sätt konstaterade topografen Abraham Abrahamsson 29 4 Schefferus, Johannes, Lappland, 1673, tryckt 1956 i Acta Lapponica, Almqvist & Wiksell, Uppsala, s. 40 f. 5 von Linné, Carl, Iter Lapponicum – Lappländska resan, 1732, från kommentardelen, Hellbom, Algot, Fries, Sigurd, Jacobsson, Roger, utgiven 2003, Kungliga Skytteanska Samfundet, Umeå, s. 416. 6 Högström, Pehr, 1746, Beskrifning öfwer de til Sweriges krona lydande Lapmarker innehollande kort underrättelse så wäl om landets belägenhet och beskaffenhet i gemen, som des inwånares tilstånd och husholdning, deras seder, maner och lefnadsart, samt laster och widskepelser, medmera, Salvius, Stockholm, s. 55 f.
kapitel 1 Hülphers under slutet av 1700-talet att lapparna efter ortens eget språk kallas ”Samme eller Sabme”.7 Även om sentida forskare som Kaisa Korpijaakko-Labba och Nils Arell har argumenterat för att ordet ”lapp” har syftat på vilken näring en person har utövat snarare än på det etniska ursprunget,8 kan det inte råda någon tvekan om att ordet ”lapp” i äldre tid har använts synonymt med dagens samebegrepp på så sätt att det åsyftat människor som både räknat sig till och av andra har räknats till en folkgrupp med en gemenskap i språk, organisation och sedvänjor. Folkgruppen som har kallats lappar har framstått som avgränsad från såväl den svensktalande som den finsktalande befolkningen På 1500-talet skrev till exempel den svenska prästen Olaus Magnus att det talades fem olika språk i den höga nord: de nordliga lapparnas eller bottningarnas, moskoviternas (ryssarnas), finnarnas, svearnas och götarnas, samt tyskarnas. ”Lapparna” talade alltså ett eget språk, skilt från bland annat finnarnas.9 Oavsett om det, i vissa delar av Lappland, kan ha förekommit att beteckningen ”lapp” historiskt har använts som en beskrivning av näringsfång och grad av bofasthet snarare än etnicitet, ter det sig klart att i princip alla nomadiserande renskötare också tillhörde den befolkningsgrupp som vi i dag kallar samer.10 Som kommer att framgå i den här boken finns det i litteraturen enstaka exempel på att personer som kanske inte var samer har kallats för ”lapp”, eller snarare att det har angetts att de ”levt 30 7 Hülphers, Abraham Abrahamsson, 1790, tryckt 1922, Samlingar til en beskrifning öfwer Norrland: femte samlingen, 3bandet, Lappmarken, P. ANorstedt & Söners Förlag, Stockholm, s. 7. En utförlig beskrivning av diskussionen om det går att sätta likhetstecken mellan samer och lappar finns i Gudrun Norstedts och Lars Östlunds sakkunnigutlåtande i målet mellan Talma sameby och staten, 2024, mål T 335-22 i Gällivare tingsrätt, aktbilaga 70, s. 15– 17. 8 De exempel som dessa har lyft som stöd för sin tes avser dock samma begränsade grupp av personer i Enontekis, av vilka en var gift med en samisk kvinna. Exemplen diskuteras av Norstedt och Östlund i sakkunnigutlåtandet i målet mellan Talma sameby och staten, 2024,mål T335–22 i Gällivare tingsrätt, aktbilaga 70, s. 16 f. 9 Återgett av Norstedt, Gudrun, 2025, sakkunnigutlåtande i målet mellan Ran och staten, mål T353–24 i Lycksele tingsrätt, aktbilaga 17. 10 När det gäller beteckningar för en etnisk grupptillhörighet bör det dock anmärkas att etnicitet är ett dynamiskt begrepp; den närmare innebörden av grupptillhörigheten kan förändras under historiska, ekonomiska, sociala och politiska processer och dess praktiska betydelse varierar i olika sammanhang och historiska skeenden.
grundläggande utgångspunkter om renskötselrätt som lapp”. Exempel på att även andra än renskötande samer har klassificerats som ”lapp” har dock ingen betydelse för frågan om en sameby kan hävda ensamrättigheter till jakt och fiske mot staten. I den här boken kommer jag också att kalla marker för ”statlig mark” när jag menar marker som staten påstår sig äga – både direkt och genom statliga bolag som Sveaskog. Jag vet att markägandet är ifrågasatt, men den här boken syftar inte till att reda ut grunderna för markägande i Norrland – varken statens eller någon annans. För läsbarhetens skull skriver jag därför kort och gott ”statlig mark” när jag menar mark som staten disponerar genom sina myndigheter eller bolag. Grunden för renskötselrätten är ett historiskt bruk av marker, inte ett tillhörande av en folkgrupp. Tanken att renskötselrätteninte skulle vara grundad i etnicitet har dock förvånat många. Kapitel 3 i boken ägnas därför åt att förklara varför inte alla samer har renskötselrätt. Kapitel 4 bemöter sådana uppfattningar som ibland framförs i media om att svenska domstolar eller universitet skulle vara offer för sameaktivistisk forskning. Därefter följer kapitel 5 som handlar om vilken vägledning som Girjasdomen ger i fråga om hur renskötande samers jakt- och fiskerätt ska bedömas. Kapitel 6 beskriver vad som har kartlagts i arbetet med de rättshistoriska undersökningar som har gjorts för att utreda vilka andra samebyar som har liknande rättigheter som Girjas sameby. I kapitel 7 och 8 görs en genomgång av historiska förhållanden i Lappland respektive Jämtland och Dalarna, som sedan ligger till grund för en jämförelse med förhållandena i Girjas sameby. I dessa kapitel finns slutsatserna om vilka samebyar som förmodligen har samma rättigheter som Girjas. Slutligen följer ett kapitel som handlar om de nya frågor som har väckts med anledning av Girjasdomen, inte minst om vad som gäller på privatägd mark. Allraförst görsdock engenomgång av sådana grundlägganderegler om renskötselrätt och ofta återkommande begrepp som man behöver känna till om man ska kunna tillgodogöra sig innehållet i boken. 31
norge n vägen till girjasdomen – om samernas rätt till jakt och fiske 32 Kapitel 2 Vad är samerätt?
sverige finland
ärmani Sverige talar om samerätt menar man oftast regler om renskötselrätt, som hör hemma i fastighetsrättens område. Man kan också syfta på internationell urfolksrätt som gäller för Sverige, eller på sådana regler som handlar om en minoritets eller om urfolket samernas rätt till inflytande i frågor som berör dem.11 Inte minst staten uttrycker i flera sammanhang att samer eller det samiska folket har särskilda rättigheter. Ibland är det ett korrekt sätt att uttrycka sig på. Så är fallet om man talar just om kulturella rättigheter som grundas i att man är en urfolksmedlem eller tillhör en minoritet, som rätten att använda språk och rätten till skydd för sin kultur. Men talar man om rätten att använda mark och vatten, det vill säga renskötselrätten, är det inte helt sant att säga att rätten tillkommer samer. Vanligen menar den som pratar om samerätt just renskötselrätt, och den som pratar om samers rättigheter menar ofta renskötande samers rättigheter. Den här begreppsanvändningen har gett upphov till en del missförstånd och irritation i onödan. Den som läser 1 § rennäringslagen där det står att ”renskötselrätten tillkommer den samiska befolkningen och grundas på urminnes hävd” får lätt uppfattningen att det är fråga om en etniskt grundad markanvändningsrätt. Det kan man av begripliga skäl bli förargad över – inte har vi väl markrättigheter grundade i ras i Sverige? Att det i nästa mening i samma paragraf står att ”renskötselrätten utövas av den som är medlem i sameby” är inte lika tydligt och lätt att ta till sig. Över huvud taget är formuleringarna i 1 § rennäringslagen ett praktiskt exempel på vad som uttrycks i citatet ”det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”. Formuleringarna i 1 § rennäringslagen och motiven i förarbetena till bestämmelsen har syftat till att uttrycka en statlig välvilja riktad mot urfolket samerna – staten har velat bekräfta samers kultur och påstår sig också ha syftat till att stärka renskötselns ställning – men N kapitel2 34 11 Som sametingslagen (1992:1433), konsultationslagen (2022:66) och minoritetslagen (2009:724). Vad är samerätt?
vad är samerätt? resultatet har blivit det motsatta. Den här motstridiga lydelsen av 1 § rennäringslagen infördes genom en lagändring år 1993. Den har orsakat felaktiga tolkningar och ett onödigt processande, och har snarare urvattnat de renskötande samernas skydd för sin renskötselrätt än förstärkt det.12 För en person som inte är närmare bekant med renskötselrätt kan det vara värt att känna till vissa begrepp som ofta används i de här sammanhangen. Här följer därför, i alfabetisk ordning, en kort förklaring av ofta återkommande begrepp och företeelser. avvittringenär den process genom vilken statens mark i Norrland skildes från enskildas. Avvittringen började på 1700-talet och pågick med vissa uppehåll fram till 1900-talets början. I Lappland började den först på 1870-talet. Avvittringen är grunden till de markägarförhållanden som i dag råder i Norrland. I och med avvittringen blev det helt klart att staten menade att lappskattelanden och skattefjällen inte ägdes av de samiska skattebetalarna, utan var en form av upplåten statlig mark. Avvittringarna av mark gick i praktiken ut över de samer som inte var nybyggare. Dessa kunde inte längre använda den mark som hade avvittrats för enskilda på samma sätt som tidigare. I Jämtland och Härjedalen, där avvittringarna genomfördes tidigare än i Lappland, drabbades de renskötande samerna särskilt hårt. Där genomfördes avvittringarna helt utan hänsyn till renskötarnas markrättigheter. Sättet som avvittringarna hade genomförts på i Jämtlands län kritiserades från flera håll, vilket medförde att det för avvittringarna i Västerbotten och Norrbotten togs fram regler som syftade till att skydda de renskötande samernas bruksrätt.13 fjällrenskötselbedrivs i fjällsamebyarna. Alla samebyar i Jämtland, Härjedalen och Dalarna är fjällsamebyar. I Lappland finns både 35 12 Se mer om hur i Allard, Christina, 2010, Urminnes hävd som förklaringsmodell för uppkomst av samiska rättigheter och dess tillämpning, publicerad i Forskningsutmaningar för fastighetsrätten, Brattström, Margareta m.fl., Iustus förlagAB(i fortsättningen Allard, 2010). 13 Se mer om kritiken i Skattefjällsdomen, NJA1981 s. 1, s. 229 ochJakt och fiske i samverkan, SOU2005:116 s. 67 (i fortsättningenSOU2005:116). Jämför även Girjasdomen, NJA2020 s.3 p. 48. Begrepp 2.1
kapitel2 fjäll- och skogssamebyar. Fjällrenskötseln kännetecknas av långa flyttar mellan de betesmarker som används under sommar- respektive vinterhalvåret. I fjällrenskötseln vistas renarna i fjällen sommartid och i skogen vintertid. Fjällrenskötseln började tidigt bedrivas storskaligt och i extensiv form, det vill säga genom att hjordarna tilläts att sprida ut sig över vidsträckta områden och endast kantbevakades. I en extensiv renskötsel effektiviseras köttproduktionen och risken för infektionssjukdomar hos renarna minskar. girjasrättigheterär det begrepp som används i den här boken för sådana ensamrätter till upplåtelser av småviltsjakt och fiske som samebyar kan ha grundat i urminnes hävd. inrymningvar en sorts myndighetsförrättning genom vilken det beslutades att en person hade rätt att använda ett bestämt område för ett visst ändamål, exempelvis för att uppföra ett nybygge eller för att bedriva renskötsel. kolonisationhar i en svensk historisk kontext betytt att ta upp nybyggen och odla upp jord i områden som inte tidigare varit uppodlade. Staten har bedrivit en aktiv kolonisationspolitik och har själv använt begreppet kolonisation. I dag kan det uppfattas som aktivistiskt att säga att staten har koloniserat Lappland, men det är alltså så staten själv har uttryckt sig. lappmarkernaavsåg först områden som delvis ligger i dagens landskap Lappland men som också sträckte sig mot Atlantkusten i nuvarande Norge och långt in i vad som i dag är norra Finland. Efter att lappmarksgränsen fastställdes under mitten av 1700-talet syftar begreppet lappmarkerna i en svensk kontext på områdena väster om lappmarksgränsen, det vill säga samma område som dagens landskap Lappland. lappmarksgränsenär en administrativ gräns som drogs under mitten av 1700-talet genom Västerbottens och Norrbottens län. Gränsen motsvarar det nuvarande landskapet Lappland. Gränsen hade till syfte att stimulera kolonisationen av lappmarkerna, skapa ordning i skattesystemet (i lappmarkerna gällde nämligen förmånliga skatteregler) och hindra att Lapplands resurser togs i anspråk av kustlandets befolkning. 36
vad är samerätt? mark under statens omedelbara dispositionsyftar vanligen på mark som staten äger direkt och förvaltar genom sina egna myndigheter. Markägandet kan i och för sig vara omtvistat, men det är alltså fråga om mark som staten anser sig äga. I Norrland handlar det om mark som förvaltas av Statens fastighetsverk, Naturvårdsverket och Fortifikationsverket.14 Begreppet ”under statens omedelbara disposition” visar med den tolkningen att det är en skillnad på sådan mark och mark som staten äger genom bolag, som SveaskogABoch Vattenfall AB.Enannan tolkning av begreppet ”under statens omedelbara disposition”, som har framförts i juridisk litteratur, är att det skulle handla om mark som inte är upplåten till någon annan genom arrendeavtal.15 De marker som i 1971 års rennäringslag benämns som ”kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och renbetesfjällen” kallades i tidigare lagar för ”de för lapparna avsatta landen”, eller senare för ”områden som blivit anvisade till lapparnas uteslutande begagnande”.16 nordmalingmålet, nja2011 s. 109, är ett av de centrala svenska rättsfallen om renskötselrätt. I målet begärde ett antal privata markägare att det skulle fastställas att de samebyar som använde deras mark som vinterbetesmark inte hade rätt att göra det. Högsta domstolen avslog markägarnas krav, vilket även underrätterna hade gjort. Avgörande för utgången i målet var att samebyarnas ansågs ha en på sedvana grundad rätt till vinterbete i Nordmalings kommun, vilket berodde på hur markerna hade använts historiskt. Målet har stor betydelse för frågor om vinterbetesrätt och om innehållet i rättigheter som grundas på sedvana. odlingsgränsentillkom under mitten av 1800-talet och syftade till att skydda samernas renbetesland genom att dra upp en gräns för nybyggesverksamheten. Gränsen går genom Lappland från nordost till sydväst en bit nedanför fjällområdet. Väster om gränsen skulle inga nybyg37 14 Trafikverket äger också mark i Norrland, men det är inte fråga om mark där det görs sådana nyttjanderättsupplåtelser som avses i rennäringslagen, utan det handlar om väg, järnväg och direkt anslutande mark. 15 Bäärnhielm, Mauritz, Jakt- och fiskerätten i renskötselområdet, publicerad i Vem får jaga och fiska? Rätt till jakt och fiske i lappmarkerna och på renbetesfjällen, SOU2005:17 (i fortsättningen Bäärnhielm, 2005), s. 62. 16 I en övergångsbestämmelse till lagen tydliggjordes att den ändrade beskrivningen inte avsåg att utgöra någon ändring i sak.
kapitel2 gen få anläggas. Markerna där ansågs inte lämpliga för odling och skulle vara uteslutande till för de renskötande samerna. Gränsen beslutades slutligt år 1867. Nybyggesanläggningarna kom emellertid ändå att fortsätta väster om gränsen. renbetesfjällenär statligt ägda marker i Jämtland och Härjedalen som fungerar som åretruntmarker för rennäringen. I princip handlar det om fjällområdena i de landskapen. Gränserna för renbetesfjällen är inte identiska med de skattefjäll som renskötande samer historiskt använde för renskötsel, jakt och fiske. Under avvittringen förlorade skattefjällsinnehavarna rätten att använda stora områden. Samerna vände sig till kungen och protesterade mot att deras marker hade tagits ifrån dem. I syfte att skydda de kvarvarande betesmarkerna utfärdades Skattefjällsbrevet år 1841, där gränser stakades ut för de skattefjäll som var kvar. Dessa skulle endast få användas av de renskötande samerna. Markerna räckte dock inte till för renskötseln. Under senare hälften av 1800-talet köpte staten därför in enskilda hemman som användes för att utvidga skattefjällen. Dessa utvidgningshemman och skattefjällen kallas tillsammans för renbetesfjäll. renskötselrättenär den rätt som renskötande samer har att använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. Den som ska utöva rätten måste vara medlem i en sameby, vilket inte vem som helst kan bli. Själva begreppet renskötselrätt har i juridisk litteratur tolkats på två sätt – antingen har det setts som ett statligt påfund som har uppstått i och med renbeteslagarna och som på ett uttömmande sätt regleras i dem, eller så har det setts som en beteckning för alla de markanvändningsrättigheter som samebymedlemmar har grundat på historisk markanvändning, oavsett om dessa rättigheter är fullständigt reglerade i rennäringslagen eller inte.17 Renskötselrätten medför en rätt att använda mark och vatten för renbete, flytt av renar, jakt, fiske och att bygga stugor och anläggningar. Med renskötselrätten följer också en rätt att ta virke och bränsle för olika ändamål – kostnadsfritt på statlig mark och i allmänningsskog, men på annan mark mot ersättning.18 samebyar är en sortsassociationer (sammanslutningar) som har likheter med ekonomiska föreningar, men de är inga ekonomiska före38
vad är samerätt? ningar. De ansvarar för beslutsfattande om hur renskötselrätten ska utövas i sina respektive områden. Samebyarnas medlemmar har renskötselrätt, och fattar gemensamt beslut om hur rätten får utövas i samebyarna. Samebyarna har varsitt område där de ansvarar för den renskötsel som bedrivs. De har ett eget associationsrättsligt regelverk och det finns ingen allmän rätt att bli medlem i en sameby, varken för den som är same eller för den som vill ägna sig åt renskötsel. Renskötselrätten är en begränsad resurs och det högsta renantalet för varje sameby är fixerat. Det innebär att för varje ny person som vill arbeta med renskötsel i en by behöver någon annan avstå från en del av sitt renantal (sin försörjning). Det här är förklaringen till att samebyarna inte kan vara öppna associationer och inte kan tvingas att ta emot nya medlemmar. samefondenär en fond som har till ändamål att främja rennäring, samisk kultur och samiska organisationer. Samebyar kan få bidrag ur fonden, liksom andra samiska sammanslutningar. Fonden tillförs medel framför allt genom att en del av avgifterna för statens upplåtelser ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen går till fonden. Upplåtelseavgifterna är tänkta som ett schabloniserat skadestånd för de skador som samebymedlemmarna drabbas av på grund av upplåtelserna. skattefjällvar fjällområden i Jämtlands län som renskötande samer, mot betalning av skatt, använde för renskötsel. Numera kallas fjällområdena i Jämtlands län som är avsatta som åretruntmarker för renbetesfjäll. Gränserna för renbetesfjällen och de gamla skattefjällen är inte identiska. 39 17 Den första tolkningen utvecklas av Åhrén, Mattias, 2022, Rennäringslagens bestämmelser om medlemskap i sameby och de mänskliga rättigheterna, Sametinget dnr 1.3.8–2021–985, s. 5. Den andra tolkningen framförs av Bengtsson, Bertil, 2004, Samerätt, Norstedts juridik, s. 20, 39 f. och 48 (i fortsättningen Bengtsson, 2004). Den sistnämnda tolkningen – att begreppet renskötselrätt åsyftar en självständig företeelse som existerar oberoende av lagen – anslöt man sig till i Renmarkskommitténs delbetänkande, SOU2023:46 s. 442 f. Frågan kommer kanske snart att ställas på sin spets, se mer om det i kapitel 10. 18 Rättigheterna beskrivs i 15–25 §§ rennäringslagen. I renskötselarbetet finns också undantag från förbudet mot att köra terrängfordon på barmark enligt 1 § andra stycket fjärde punkten terrängkörningsförordningen (1978:594). Det är inte någon civilrättslig rättighet utan ett administrativt undantag från vad som annars gäller.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=