kapitel5 odlingsgränsen. Regeringen beskrev att det har stor betydelse för rennäringen att markägaren, staten, inte utnyttjar sin rätt att jaga och fiska på sin mark. Om marken skulle överlåtas till ett bolag och därmed på sikt delas upp på fler markägare skulle det innebära att ett större antal personer skulle utnyttja sin rätt att jaga och fiska på sin mark, eller upplåta sådan jakt- och fiskerätt, vilket självfallet skulle påverka samebymedlemmarna negativt.171 Regeringens uttalanden i den här delen gäller fjällsamebyarnas åretruntmarker, men är minst lika relevanta för skogssamebyarna. För deras åretruntmarker ansåg dock regeringen att det gick bra att överlåta markerna till ett bolag och därmed på sikt dela upp dem på fler markägare. Regeringen redogjorde först för de speciella förhållanden som gäller beträffande upplåtelser ovanför odlingsgränsen, vilka innebär att intäkterna från upplåtelserna inte tillfaller markägaren utan den berörda samebyn och Samefonden. På grund av de speciella förhållanden som rådde ovanför odlingsgränsen borde därför den marken enligt regeringen fortsätta vara i statens ägo. Detsamma borde gälla renbetesfjällen.172 Därefter gick regeringen över till skogssamebyarnas åretruntmarker nedanför odlingsgränsen, och konstaterade att där gäller samma förbud mot att ändra markens användning som ovanför gränsen, vilket i och för sig talade för att låta även den marken bli kvar i statens ägo. Men de särskilda reglerna om nyttjanderättsupplåtelser till skydd för rennäringen gäller inte nedanför odlingsgränsen. Domänverket kunde upplåta nyttjanderättigheter där och behålla avgiften, samt låta sina anställda jaga och fiska. Regeringen framhöll också att åretruntmarkerna nedanför odlingsgränsen inte är geografiskt bestämda i rennäringslagen, varför det inte går att ange exakt vilka fastigheter de omfattar. Markerna nedanför odlingsgränsen ansågs mot den bakgrunden inte vara jämförbara med dem ovanför, och borde därför överlåtas till det nya bolaget. Regeringen försäkrade dock att de inskränkningar i ägarens rådighet över marken som följer av renskötselrätten skulle gälla även i fortsättningen.173 Detta 132 171 Prop. 1991/92:134 s. 35. 172 Prop. 1991/92:134 s. 37. 173 Prop. 1991/92:134 s. 36.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=