kapitel5 Högsta domstolens prövning i Girjasmålet avsåg huvudsakligen tidsperioden 1550–1750. Som skäl för valet av starttidpunkt angav domstolen att mer konkreta uppgifter om de rättsliga förhållandena i Lappland finns först från mitten av 1500-talet. För tiden dessförinnan kunde det visserligen antas att samisk sedvanerätt tillämpades i Lappland, men för att den sedvanerätten skulle tillmätas någon vikt behövde dess innebörd klarläggas. Vad som närmare gällde enligt samisk sedvanerätt under medeltiden ansågs vara oklart.138 Domstolen konstaterade att den svenska kungamakten hade etablerat överhöghet i det omtvistade området i vart fall från 1500-talets andra hälft. Från denna tid måste rättsläget därför bedömas med utgångspunkt i då gällande svensk rätt. Det innebar att frågan om samers långvariga brukande av området under 1600- och 1700-talen hade gett upphov till en ensamrätt till jakten och fisket, inbegripet en rätt att upplåta jakt och fiske till andra, skulle avgöras med ledning av de principer om urminnes hävd som tillämpas inom svensk rätt.139 När det gäller sluttidpunkt bedömde Högsta domstolen att Girjas sameby vid 1700-talets mitt hade upparbetat en ensamrätt på grund av urminnes hävd. Det var därför inte nödvändigt att undersöka om någon hävd hade upparbetats efter det. Tiden efter 1700-talets mitt var alltså av betydelse endast för frågan om staten hade agerat på ett sätt som hade utsläckt upparbetade rättigheter, eller om upparbetade rättigheter hade eftergetts. När ordet ”undersökningsperioden” används i den här boken syftar det, för Lapplands del, på tiden från 1500-talets mitt till 1700-talets mitt. För Jämtlands län syftar perioden på tiden från år 1645, när Jämtland blev svenskt, till slutet av 1800-talet. Skälet till den undersökningsperioden för Jämtlands län utvecklas i avsnitt 8.1. 114 138 NJA2020 s. 3 p. 170–172. 139 NJA2020 s. 3 p. 191 med hänvisning till p. 147–149. Undersökningsperiod 5.3.1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=