renskötselrätten grundas i renskötsel, inte i samisk etnicitet vilkas rätt var i fråga och lappfogden (den tjänsteman som skulle övervaka renskötseln lokalt) hade blivit hörda, verkställa en indelning i lappbyar och även vidta de ändringar i indelningen som var påkallade. Under sommarhalvåret fick inga andra lappar uppehålla sig i en lappby än de som tillhörde byn. En lapp fick enligt 7 § inte flytta från en lappby till en annan utan att ha fått tillstånd till det. En ansökan om ett sådant tillstånd skulle göras hos kungens befallningshavare, som skulle utreda frågan om en flytt var lämplig genom att bland annat höra lapparna i den tänkta lappbyn. Om det fanns utrymme och en inflyttning bedömdes som lämplig skulle kungens befallningshavare meddela tillstånd till flytten. I 8 § framgick bland annat att om antalet renar i en lappby var större än vad det fanns plats till, så att betet inte räckte eller så att skada orsakades på bofastas ägor, kunde kungens befallningshavare hänvisa en eller flera lappar till närmaste lappby där det fanns utrymme och där inflyttning kunde ske utan olägenhet. Det kunde ske först efter att kungens befallningshavare hade hört alla berörda personer och i övrigt hade utrett frågan, Under arbetet med att ta fram 1898 års lag hade 1895 års lappkommitté lämnat ett betänkande. I betänkandet föreslogs inga förändringar i sak i fråga om indelningen i lappbyar eller vilka som var medlemmar i dem. I förslagets 6 § fanns ett stadgande om att inom en lappby fick inte andra lappar under sommarhalvåret uppehålla sig med sina renar än de som själva hade erhållit rätt till det, eller vilkas förfäder tillhört lappbyn eller haft rätt att vistas inom dess område.43 I lagrådsyttrandet över förslaget ansåg Lagrådet att eftersom en första indelning i lappbyar redan hade skett, behövde det inte finnas bestämmelser om vilka som skulle höra till lappbyar. Lagrådet menade också att eftersom en indelning i lappbyar redan hade ägt rum såg de föreslagna bestämmelserna ut att innebära att det kunde tillkomma särskilda rättigheter för lappar från andra lappbyar. Därför borde förslaget till 6 § skrivas om. Detta resulterade sedan i en omskriven version i propositionen, där det i 6 § endast angavs att de trakter där lapparna hade rätt att 57 43 1895 års lappkommitté, 1896, Förslag till lag om de svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige samt till lag om renmärken(i fortsättningen 1895 års lappkommitté, 1896), s. 7 f. och 55 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=