renskötselrätten grundas i renskötsel, inte i samisk etnicitet den som uppläts av statliga myndigheter där arrendet också omfattade bostad för arrendatorn. Av arrendena finns numera endast ett fåtal kvar – de flesta har avvecklats eller friköpts. De personer som omfattades av renbeteslagarna – renskötarna och deras familjer – hade alltså historiskt, generellt sett, en bättre ekonomi än samerna utanför renskötseln. Vad som är hönan och ägget i det förhållandet är svårt att säga något om. Det kan vara så att lagarna har gynnat renskötare så att dessa har fått en bättre ekonomisk situation än vad som annars varit fallet. Men det kan också vara så att de renskötare som har kunnat fortsätta med renskötseln har klarat det för att de har varit skickliga företagare. Det kan även handla om att familjerna knutna till samebyarna redan från början, innan lagarna infördes, var mer kapitalstarka eftersom de hade skatteland. Det är dyrt att vara fattig, och det är lättare att behålla ett redan uppbyggt kapital i familjen än att bygga upp ett från grunden. De olika renbeteslagarna har inte i sig inneburit att någon som haft civilrättsliga rättigheter till markanvändning har blivit fråntagen sin rätt. Den som har haft ett lappskatteland har behållit rätten, liksom den som annars med laga rätt har bedrivit renskötsel. Detta har bland annat framgått i övergångsbestämmelser. Däremot har lagarna haft konsekvensen att de har snävat av den grupp som kan få vara samebymedlemmar och därmed kan utöva renskötselrätt. Personer som har övergått till andra yrken än renskötsel har ställts utanför byarna. Som en konsekvens av det har även deras arvingar hamnat utanför. Det här har varit ett direkt syfte med lagarna – tanken har varit att renskötseln, liksom andra areella näringar, borde effektiviseras och bedrivas av färre personer. Inte minst 1971 års lag motiverades av ett behov av att rationalisera rennäringen, med statliga stöd till dem som lämnade den. Det är den svenska lagstiftaren som ansvarar för att så få personer har kunnat vara samebymedlemmar. Hade man behandlat samebyarna mer likt andra associationsformer hade det kunnat lämnas öppet för dem att anta fler kategorier av medlemmar än enbart renskötare och deras familjer. Ekonomiska föreningar kan till exempel ha investerande medlemmar. Det hade kunnat vara upp till de samebyar som vill att utforma sina 71
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=