kapitel5 rättigheter till jakt och fiske på vinterbetesmarkerna ovanför lappmarksgränsen. Att de hade denna rätt hade inte ifrågasatts av någon av de juridiska experter som hade deltagit i utredningsarbetet, och det var angeläget att det skapades bättre förutsättningar för samebymedlemmarna att nyttja sina rättigheter. Systemet för licensjaktområden för älg var utformat på så sätt att samebymedlemmarnas vinterbetesmarker inte ingick i licensområden utan att det först gjordes en prövning i varje enskilt fall. Detta var inte i överensstämmelse med de grundlagsskyddade jaktoch fiskerättigheter som samebymedlemmar har på vinterbetesmark, förklarade utredaren. Eftersom samebymedlemmarna har jakträtt där borde även vinterbetesmarken ingå i deras licensområden. Ett särskilt ansvar för att finna konkreta lösningar på problemet låg enligt utredaren på stora markägare som Sveaskog. Ytterligare lagstiftningsåtgärder kunde också behöva vidtas. Ett alternativ kunde också vara att ge samebymedlemmarna inflytande via de befintliga eller framtida viltvårdsoch fiskevårdsområdesföreningarna.197 Sammanfattningsvis tycks man i Jakt- och fiskerättsutredningen ha bedömt att det inte var någon skillnad i kvalitet på samebymedlemmarnas jakt- och fiskerätt på vinterbetesmark respektive åretruntmark, men däremot en skillnad ovanför respektive nedanför odlingsgränsen. I sammanhanget ska nämnas att samebymedlemmarna fortfarande inte nyttjar sina jakt- och fiskerättigheter på vinterbetesmark jämställt med de privata markägarna. Många samebymedlemmar nyttjar inte alls sin jakträtt på privatägd mark trots att de har rätt till det, på grund av oro för konflikter med markägarna. Inte heller på Sveaskogs mark behandlas samebyarna som fullvärdiga jakträttshavare. De får till exempel fortfarande ingen älgtilldelning för sådana vinterbetesmarker, trots vad som sades i Jakt- och fiskerättsutredningen. 142 197 SOU2005:116 s. 252–254.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=