kapitel 3 uppehålla sig under varje tid av året skulle delas in i lappbyar – det vill säga utan något stadgande om vilka personer som hade rätt att uppehålla sig i en lappby.44 Man menade alltså att eftersom de renskötande lapparna redan hade delats in i lappbyar behövde lagen inte säga något om personer vilkas förfäder hade hört till lappbyarna eller liknande, eftersom detta kunde ge intryck av att en person hade rätt att uppehålla sig i fler lappbyar än en. Resultatet i 1898 års lag blev därför att det inte angavs något i lagen om vilka lappar som var medlemmar i lappbyar. I 1928 års lag (1928:309) infördes omfattande justeringar av bestämmelserna om rätt till renskötsel och lappbymedlemskap. I den inledande 1 § infördes en beskrivning om att rätten till renskötsel enligt lagen tillkom den som var av lapsk härkomst förutsatt att hans far eller mor eller någon av deras föräldrar såsom stadigvarande yrke hade bedrivit renskötsel eller biträtt med det. Dessutom kunde kungens befallningshavare medge en person rätt till renskötsel, om det fanns särskilda skäl för det. Bestämmelsen angav även hur rätt till renskötsel kunde förvärvas eller förloras genom äktenskap. Dessutom fanns en förklaring om att med lapp avsågs i lagen var och en som enligt vad som nu sagts hade rätt till renskötsel. När man i lagen talade om lappar menade man alltså inte samer i allmänhet, utan bara de renskötselberättigade. I 7 § angavs att för renskötselns bedrivande skulle lapparna vara indelade i lappbyar. Åretruntmarkerna skulle fördelas mellan lappbyarna av kungens befallningshavare, efter att de lappar vilkas rätt var i fråga först hade hörts. Kungens befallningshavare kunde också verkställa den ändring i indelningen som var påkallad. Även vinterbetesmarker kunde gränsbestämmas om det var möjligt och lämpligt. 58 44 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition 1898 N:o 56med förslag till lag om de svenska lapparnes rätt till renbete i Sverige (i fortsättningen prop. 1898:56), s. 4, 26 och 51. 1928 års lag 3.3.3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=