kapitel6 skattlagts oftast, men inte alltid, ligger inom de ursprungliga byarnas nuvarande områden. En del av dem är dock att beteckna som ströängar med ett sentida språkbruk. Dessutom räknas de fiskerättigheter som hör till nybyggena alltid upp separat i protokollen. Det finns enligt Norstedt inget i det undersökta materialet som tyder på att bruk av slåtterängar i sig medförde någon fiskerätt. Jakträttigheter omtalas ytterst sällan i insyningsprotokollen. I fråga om nybygget Avvakko nämns flakaland, alltså områden där man sätter ut fällor. Avvakko är dock ett specialfall, eftersom nybyggaren där hade köpt hela lappskattelandet.212 Av de övriga undersökta nybyggena är det endast för Kurravaara som det finns uppgifter om jakträttigheter, där flakaland också nämns. Det finns enligt Norstedt inget som tyder på att bruk av slåtterängar i sig medförde jakträtt.213 Slåtterängar med tillhörande jakt- och fiskerättigheter har alltså sannolikt inte förekommit under tidigmodern tid. Sådana utängar kan därför inte antas ha medfört någon beaktansvärd konkurrens under den tid när eventuella Girjasrättigheter bör ha upparbetats. De har därför inte tagits med i konkurrenskartläggningen. En annan sak är att det i dag finns många enskilda som innehar ströängar med starka rättigheter, inklusive en rätt till jakt och fiske. Det innebär att samebyar inte har ensamrätt till jakt och fiske på ströängarna i dag. Detta är dock en fråga mellan de enskilda ströängsinnehavarna och samebyarna, som inte berör relationen mellan samebyarna och staten. Det är relationen mellan samebyarna och staten som är intressant när det gäller Girjasrättigheter. 160 212 Eftersom det handlar om en försäljning av ett lappskatteland redovisas i tingsprotokollen hela proceduren när landet uppbjuds, vilket innebär att man kungör försäljningen under tre på varandra följande år så att eventuella arvtagare eller andra rättighetshavare ska kunna protestera. Efter genomfört köp har nybyggaren samma rätt till landet som en samisk landinnehavare skulle ha haft, inklusive rätt till jakt och fiske över ett stort område. Det antecknas att säljaren tillstår sig ha försålt ”till Mikael Henriksson i Keinosuando all den hävd som han till den tiden ägt och besuttit uti Kieppowuoma, vare sig uti mossatäkt, fiskevatten, flakaland och kåtor eller annat som han lagligen innehaft, så att Mikael Henriksson må obehindrat där tillträda och evärdeligen utan hans och dess efterkommandes åtal, samma Kieppowuoma besitta och bäst han förmår bruka och nyttja”, K.B. Wiklunds avskriftssamling, 911, 937 och 970. 213 Norstedt, Gudrun, 2022, Utredning om ströängar, Renmarkskommitténs diarium komm 2022/0005/N2021:02 nr 36.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=