markanvändning som har kartlagts trettio famnar brett och långt mitt nedanföre nybyggarens gård”. Denna restriktiva definition av husbehovsfiskets omfång på 1770-talet kom så småningom, allteftersom fisket blev mindre givande, att ändras. Den tilllåtna fiskevattensarealen kom att utvidgas undan för undan. Det juridiska stödet för denna utvidgning vanns enligt Bylund till en början på så sätt att ängsmark till ett nybygge ibland kunde få insynas på ända upp till omkring en mils avstånd från nybygget, på grund av svårigheten att annars få full foderbärgning. I en skrivelse från kungens befallningshavare år 1815 angavs att en nybyggare inte kunde förmenas rätt till fiske ”intill de stränder, där han idkar höslog eller odling”, skriver Bylund. För att fiskerätten skulle gälla var det dock nödvändigt att i syneprotokollen för nybygget namnge de fiskevatten som nybyggaren planerade att utnyttja. Bylund fortsätter att beskriva exempel på hur insyningarna kunde se ut. I Arjeplog fick en nybyggare fiskerätt på över en mils avstånd från nybygget år 1822. Så stora avstånd har inte registrerats i Arvidsjaur, möjligen med undantag för Ånäset år 1852.210 Den slutsats som kan dras av det sagda är att utängar med tillhörande jakt- och fiskerättigheter sannolikt endast har förekommit från 1770-talet och framåt, det vill säga efter undersökningsperioden. Detta framstår som ett rimligt antagande också mot bakgrund av att det då blev fler nybyggare i Lappland och mer konkurrens om markerna. För de första nybyggarna var sannolikt behovet inte lika stort av att låta insyna slåtterängar för jakt eller fiske på några större avstånd från nybygget. Gudrun Norstedt har särskilt undersökt frågan om vilka rättigheter som hörde samman med äldre slåtterängar. Hon har gått igenom ett urval av insyningsprotokoll från äldre nybyggen i olika delar av Lappland, de flesta ovanför odlingsgränsen (totalt 14).211 Hon har vid den undersökningen kunnat konstatera att de slåtterängar som har insynats eller 159 210 Bylund, 1956, s. 268 och 270. 211 Närmare bestämt nybyggena Idivuoma, Palojoensuu, Soppero, Kurravaara, Vuotnavuoma, Killinge, Avvakko, Vettasjärvi, Stainas, Nebreluokta, Randijaur, Tjåmotis och Västra Ormsjö. För dessa har Norstedt redovisat ett utförligt material ur domböckerna i den mån sådant har funnits.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=