kapitel6 156 202 SOU2006:14 s. 129 f. 203 SOU2006:12 s. 129. Här hänvisas också till att gränsdragningen var komplicerad i Pite lappmark.Lundström skriver dock att den var okomplicerad, se Lundström, Ulf,1997, Bönder och gårdar i Skellefteå socken 1539–1650,Kulturgräns norr, Umeå, s. LXVIII f. (i fortsättningen Lundström, 1997). 204 I Rudberg, 1957, finns kartbilagor med bebyggelseenheter både i och utanför Lappland år 1750 och år 1800. I Bylund, 1956, finns en karta över bebyggelsens utbredning i Lappland år 1750. den digitala kartan gjorde vi därför markeringar även för byar öster om lappmarksgränsen. Markeringar infördes inte för alla byar ända fram till kusten, men för byar som låg ungefär så långt österut som mot den nuvarande stambanan genom övre Norrland som sträcker sig mellan Luleå och Bräcke. Detta för att ge en bild av byar öster och söder om Lappland som kan vara av intresse i en konkurrensbedömning av marker närmare lappmarksgränsen. Samtidigt visar sättet för hur lappmarksgränsen drogs under mitten av 1700-talet vilka områden som nyttjades av de byar som låg öster eller söder om gränsen.Gränsdragningsprotokollen talar för att dessa byar inte bör tillmätas betydelse i en konkurrensprövning. Gränsen drogs för det mesta vid det östligaste lappskattelandets nedre gräns. I Pite lappmark finns dock exempel på att delar av ett lappskatteland hamnade utanför gränsen. Detta stred mot principerna för gränsdragningen. Ju längre norrut man kom, desto färre konflikter orsakade gränsdragningen. I Lule och Torne lappmarker var gränsen tämligen väl definierad av sedvanan. Gränslinjen var ganska väl etablerad och kunde fastställas utan nämnbara konflikter.202 I Åsele lappmark drogs gränsen vid den nordligaste pretentionslinjen (så långt norrut som bönderna framställde anspråk), vilket innebär att de jaktmarker och fiskevatten som av hävd hade brukats av bönder i socknarna hamnade nedanför lappmarksgränsen. I Lycksele lappmark var gränsdragningsfrågan mer omständlig. Där förekom det även att nybyggare argumenterade för att hamna innanför lappmarkerna, men fick avslag. I Lycksele lades det vid gränsdragningen stor vikt vid Geddas karta över lappskatteland, som beskrivs i avsnitt 7.1.1.2.203 Kartbilder över den tidiga bebyggelsen i Lappland finns som bilagor till Erik Bylunds och Sten Rudbergs arbeten.204
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=