50 SOU1968:16 s. 63. 51 SOU1968:16 s. 81. renskötselrätten grundas i renskötsel, inte i samisk etnicitet ning till frågan om medlemmarnas respektive sökandenas rätt att bedriva renskötsel, skulle i första hand verkställas av renbyarnas medlemmar genom beslut på byastämmor. I de fall där rätten att bedriva renskötsel var beroende av ett särskilt medgivande, en dispens, ansåg de rennäringssakkunniga att dispensprövningen inte kunde överlämnas till renbyarna. Den skulle i stället tas om hand av en myndighet. En sådan dispens borde i så fall enligt de sakkunnigas förslag avse renskötselområdet som helhet. Frågan om en renskötselberättigad person skulle få utnyttja sina befogenheter genom medlemskap i en viss renby borde dock prövas av bystämman i den byn.50 När det gällde förslagen om organisationen med renbyar uttalade de rennäringssakkunniga att till de rättsliga förutsättningarna för den svenska rennäringen hör i första hand att den renbetesrätt som är förbehållen för samerna är att anse som samfälld för särskilda grupper av samer – för närvarande de renskötande samerna inom de olika lappbyarna – och att den enskilde företagaren således inte har rätt till någon viss del av renskötselområdet. Beaktas borde också att renarna genomgående ägdes av de enskilda företagarna och inte av deras sammanslutningar; någon bolags- eller föreningsrenskötsel i den meningen att renarna tillhörde juridiska personer förekom inte. Detta innebar enligt de rennäringssakkunniga att nya bestämmelser om enheter för att bedriva rennäring, och därmed också näringsutövarnas lokala organisationer, borde utformas med nära anknytning till de befintliga lappbyarna. De sakkunniga förklarade också att renbetesrätten var förenad med lappbytillhörigheten, vilket innebar att förhållandet mellan markägare och renskötselberättigade och mellan de sistnämnda inbördes kunde behållas i huvudsak oförändrat om lappbyindelningen lades till grund för utformningen av de nya företagarorganisationer som behövdes.51 Som skäl för förslaget om renbyar anförde de rennäringssakkunniga att det framstod som ytterst angeläget att renskötseln effektiviserades och att det för det ändamålet krävdes en planerad samverkan mellan alla företagare inom de gemensamma betesområdena, det vill säga i lappby63
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=