hur tar man reda på om en sameby har girjasrättigheter? Girjasdomen utvecklar som sagt de rättsliga principerna för hur en bedömning ska göras i fråga om rättigheter etablerade på grund av urminnes hävd. Den ger också generell vägledning i frågor om bevisbörda och beviskrav i ett mål mellan staten och en sameby, samt i frågor om hur folkrättsliga principer om urfolks rättigheter kan påverka rättsinstitutet urminnes hävd. Det finns också flera delar i Girjasdomen som avser de historiska förhållandena i Lappland generellt. Det som domstolen har bedömt som utrett i de här frågorna kommer i de pågående och eventuella framtida processerna att tillmätas betydelse också för andra samebyar i Lappland, så länge inga nya rön framkommer i historiskt material som ger anledning att tvivla på att den utredning som Girjasdomen vilade på var korrekt. Man kan alltså utgå från att de domstolar som ska pröva nya tvister om Girjasrättigheter inte kommer att ompröva Högsta domstolens uttalanden i de här delarna. I Girjasdomen bedömdes det att två nybyggesanläggningar i en samebys område inte kunde antas ge upphov till tillräckligt mycket konkurrens om markanvändning för att hindra ett upparbetande av en Girjasrätt. Det framkommer dock inte hur mycket konkurrens som skulle ha hindrat ett sådant upparbetande. Det är den här frågan som domstolarna kommer att rikta in sig på när de prövar de nya tvisterna. Utöver de rättsliga utgångspunkter som Högsta domstolen har lagt till grund för Girjasdomen, gjorde domstolen flera uttalanden om vilka faktiska historiska förhållanden i lappmarkerna i stort som ansågs vara utredda i målet. Dessa uttalanden handlar inte om vad som är att betrakta som gällande rätt, utan de avser konkreta sakomständigheter som kan fungera som bevisning för att en regel i gällande rätt ska tillämpas. 115 Generalitet och begränsningar 5.3.2 Utgångspunkter om befolkning och markanvändning 5.3.3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=