kapitel 3 görande för vem som hade rätt att bedriva renskötsel. Däremot borde det i lagen anges de förutsättningar, under vilka personer av lapsk härkomst kunde komma i åtnjutande av rätten att bedriva renskötsel och de förmåner som hörde ihop med den. I det sammanhanget ansåg departementschefen det som rimligt och naturligt att sådana lappar vilkas förfäder i vissa led hade övergett renskötseln och ägnat sig åt något annat yrke, inte längre skulle kunna ha renskötselrätt. Dessutom borde det finnas en möjlighet för kungens befallningshavare att ge tillstånd att bedriva renskötsel till en annan lapp än den som uppfyllde lagens rekvisit om det fanns synnerliga skäl för det.46 I de delar av propositionen som handlade om den nya 8§–det vill säga den bestämmelse där det förklarades vilka som skulle anses som medlemmar i en lappby – hade Länsstyrelsen i Jämtlands län yttrat att förslaget till sådan bestämmelse innebar betydelsefulla inskränkningar i rätten att bedriva renskötsel. Så som förslaget var formulerat skulle det enligt lappfogden innebära att omkring hälften av länets lappar förlorade rätten att tillhöra en lappby. Departementschefen delade dock inte den uppfattningen, utan framhöll att en person naturligen inte borde anses ha upphört med renskötseln därför att han hade förlorat sina renar, såvitt han utan avsevärdare uppehåll skaffade nya. Hade uppehållet varit mer stadigvarande var möjligheten att åter utöva renskötselrätten inte fråntagen honom, eftersom han kunde få tillstånd till det av kungens befallningshavare. Syftet med förslaget var inte heller att en lapp som på grund av exempelvis ålder eller sjukdom hade upphört med renskötseln genom det skulle anses ha förlorat medlemskapet i byn. Departementschefen gjorde också förtydliganden av bestämmelsen i syfte att markera att medlemskap i en lappby var en nödvändig förutsättning inte bara för utövandet av renskötsel utan också för de andra förmåner som ingick i lapprivilegiet.47 1928 års lags detaljerade reglering om vilka som hade rättigheter har ofta tolkats som att det är den lagen som bär skulden till att de flesta samer inte har någon renskötselrätt. Ur ett strikt juridiskt perspektiv är det 60 46 Prop. 1928:43 s. 61 f och 65. 47 Prop. 1928:43 s. 90–92.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=