kapitel2 skattefjällsdomen, nja1981 s.1, är namnet på Högsta domstolens avgörande i Skattefjällsmålet, som är det mest omfattande mål som har prövats i svensk domstol. Processen pågick från år 1966 till år 1981. I målet stämde samebyarna i Sverige, ett antal enskilda samer och sameföreningar staten och krävde bättre rätt till skattefjällen i norra Jämtland. Sameparterna förlorade tvisten. Högsta domstolen gjorde flera uttalanden som är vägledande även för andra marker än de omtvistade. skatteland, eller lappskatteland, var områden i Lappland som renskötande samer, mot betalning av skatt, använde för sin försörjning. skogsrenskötsel bedrivs i skogssamebyarna, som har sina åretruntmarker i Lappland mellan odlings- och lappmarksgränsen. Skogsrenskötseln är mer stationär än fjällrenskötseln, och bedrevs länge i intensiv form med mindre renhjordar som stod under noggrann bevakning. Även skogsrenskötseln bedrivs sedan lång tid i extensiv form, men renarna lever i skogslandet året runt och flyttarna är inte lika långa som i fjällrenskötseln. småviltsjaktreformenär den reform från år 1993 genom vilken tillståndsplikten för småviltsjakt och fiske avreglerades. Innan reformen behövde den som ville jaga småvilt ansöka om tillstånd och som huvudregel få samebyarnas godkännande. Småviltsjaktreformen genomfördes genom en ändring i rennäringsförordningen (1993:384), det vill säga på en lägre nivå än lagnivå.19 Utgångspunkten blev efter förordningsändringen att småviltsjakt och fiske i fjällområdet är tillåtet så länge det kan ske utan att någon olägenhet av betydelse uppkommer för rennäringen. Tidigare ansökningsförfaranden avskaffades och det blev fritt att köpa dygns- och årskort i praktiskt taget hela det svenska fjällområ40 19 Förordningar beslutas av regeringen. Frågan om småviltsjakten har alltså aldrig underställts riksdagen, något som i sig kan diskuteras när det handlar om vad som i praktiken blir en inskränkning i egendomsskyddade rättigheter. Jämför 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen som säger att föreskrifter alltid ska meddelas genom lag om de avser förhållandet mellan enskilda och det allmänna under förutsättning att föreskrifterna gäller skyldigheter för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Riksdagen har delegerat till regeringen att pröva frågor om upplåtelser enligt rennäringslagen, se 8 kap. 3 § första stycket regeringsformen och 33 § rennäringslagen, men kan den därigenom anses ha bemyndigat regeringen att genom omfattande upplåtelser ändra skyddet för de materiella rättigheterna i rennäringslagen?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=