historisk markanvändning i lappland Kaisa Korpijaakko-Labba går igenom belägg för att lappskatteland har förekommit i hela Lappland och menar att dessa, liksom böndernas skatteland i resten av Sverige, hade tydligt utstakade gränser. Hon anför som stöd för sin uppfattning att innehållet i ett antal rättsfall visar att skattelandens utsträckning eller gränser har framstått som självklara för de personer som varit inblandade imålen. Begrepp som har använts om skattelanden är ”rå och röör”, vilket enligt lagen var beteckning för laga råmärken, eller ”inom skattelandets lagliga gränser”. Syneförrättningar (det vill säga att domstolen inspekterar områdena på plats) av skattelandens gränser har också förekommit i den mån det har förelegat tvist om den saken mellan två skattelandsinnehavare. Det finns också mål om skiften av lappskatteland, med tillhörande gränsförrättningar, i materialet från häradsrätterna.250 Korpijaakko-Labba lägger stor vikt vid de gränsdragningsundersökningar som gjordes i samband med gränsdragningen mellan Sverige och Danmark-Norge under 1700-talet. Dessa protokoll har också tillmätts betydelse av Norges högsta domstol Høyesterett i Karasjokmålet, som beskrivs mer i avsnitt 9.1.251 Isamband med gränsdragningen anordnades rannsakningar som påminde om tingsförhandlingar där gränstrakternas invånare frågades ut om en mängd sakförhållanden som rörde samernas rättigheter i både Sverige och Norge. Fjällsamen Jon Pederssen berättade angående de svenska samernas rättigheter till sina land att: ”de svenske lappers Skatte-Land ere adskilligen inddeelte i store og mindre Marker, og derefter give de mindre och meere Skatt… Samme Lappers Markeland, hver i saer, er ved ordentlig Marke-Gang, ligesom Bonder-Gaarder i Norge, tilforn afdeelt, og den Eenes Landz Strekning fra den Andens ved vissa Raa-Merker adskilt.” Enligt vittnet var alltså de svenska samernas land noga indelade i större och mindre lotter, som var avskilda med ordentliga gränser precis på samma sätt som böndernas hemman i Norge, och gränserna var utmärkta med råmärken.252 179 250 Korpijaakko-Labba, 1994, s. 321–327. 251 HR-2024-982-S p. 121 f. 252 Korpijaakko-Labba, 1994, s. 326 f. med hänvisningar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=