hur tar man reda på om en sameby har girjasrättigheter? För att man ska kunna orientera sig i det historiska materialet om markförhållandena är det nödvändigt att känna till något om geografin och tidigare administrativa gränser. Under åren 1620–1634 förenades Österbotten och alla ”Västernorrlanden” till ett samlat ståthållardöme, kallat Norrlands län. Från år 1620 räknades alltså Lappland administrativt till Norrlands län (som omfattade territoriet från Gästrikland norrut över Bottenviken och ner till Vasa i Finland). År 1638 bröts Västerbottens län ut ur Norrlands län. År 1810 bröts Norrbotten ut ur Västerbotten som ett eget län. Under den tidsperiod som undersöktes i Girjasmålet (1550–1750), hörde alltså Norrbotten till Västerbotten. I Girjasmålet undersöktes den historiska markanvändningen i landskapet Lappland, som i dag omfattar de västra delarna av Norrbotten och Västerbotten. När det i historisk litteratur talas om lappmarkerna, eller lappmarken, är det till viss del synonymt med vad som i dag ligger inom landskapet Lapplands gränser. Men det kan också avse ett större område som sträcker sig in i Finland och Norge. De personer som först, eller åtminstone sedan 1200-talet, tog upp skatt i norra Lappland kallades för birkarlar. Birkarlarna hade delat upp lappmarken mellan sig i handelsdistrikt, som kom att kallas för Torne, Lule och Pite lappmarker. Lycksele lappmark (även kallad Ume lappmark) och Åsele lappmark (även kallad Ångermanna lappmark) hade ingen beröring med det ursprungliga birkarleväsendet. Samerna där var redan tidigare ”konungslappar” som beskattades av kronans fogdar. Dessa områden fördes in under lappmarksbegreppet först under 1600-talet, i samband med att lappmarksförsamlingar etablerades och lappmarksprivilegier infördes. 103 Geografisk orientering 5.2 Lappmarker 5.2.1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=