historisk markanvändning i lappland därför ett andra nybyggesplakat för att locka folk från kustbygden. Löftet om 15 års skattefrihet med mera upprepades i plakatet. Dessutom preciserades nybyggarnas skyldigheter. Myndigheterna underströk att jaktoch fiskerätten var lapparnas och att nybyggarna skulle ägna sig åt jordbruk och nötboskapsskötsel. I den mån de ville jaga eller fiska fick de komma överens med lapparna om det. Landshövdingen i Västerbotten skrev år 1722 att nybyggare inte fick ”utan lappmannens vilja bruka mera, än vad som han till åker och äng upprödjat och det som skattelappen dessutom i skog och vatten honom tillåter”.290 Gustaf Göthes reflektion om nybyggarmönstret i lappmarkerna under 1673–1695 var att lapparna under de åren inte var fullt skyddade på sina land, även om de var garanterade ett skydd mot vissa former av missbruk från nybyggarnas sida.291 År 1742 beklagade sig landshövdingen över nybyggarna i ett brev till Kungl. Maj:t. Brevet handlar om möjligheten att hitta överloppsfolk till knektutskrivning i lappmarkerna. Landshövding Gyllengrip skriver att ändamålet med nybyggeskolonisationen hade varit ödemarkernas uppodlande och landets förmering. Detta ändamål nåddes dock inte på grund av den metod som nybyggarna i Lappmarken ofta följde. Metoden bestod i att nybyggarna först tog upp så mycket jord av vildmarken, som krävdes för att vederbörande måste anses som nybyggare, och sedan lät ”jordens uppbrukande sig ej vidare angelägen vara utan sökte tillika med kanhända fyra å fem fullvuxna söner deras föda och uppehälle genom jakt och djurfångst, vilket näringssätt enligt just nämnda plakater [det vill säga lappmarksplakaten] dock allenast lappmännen tillhörer”.292 193 287 Arell, 1977, s. 29. 288 Kongl. Maj:ts Special Privilegium För Nyie Bergwärks Inrättande och Cultur, vthi StorFurstendömet Finland, sampt Norrländerne och Lappmarcken, 1673. Originalet finns i Vasa hovrätts författningssamling, år 1673, s. 565–572, återgett av Korpijaakko-Labba, 2005, s. 114, som redovisar ett exempel över lappen Anund Anundsson Mangi som beviljades skattefrihet och garanterades belöning eftersom han hade upplyst om var det fanns järnmalmsstreck iKiruna. 289 Arell, 1977, s. 75. 290 Återgett av Göthe, 1929, s. 327, se även Lundmark, 2005, s. 15. 291 Göthe, 1929, s. 275. 292 Kammarkollegiet och krigskollegiet. skriv. t. K.M:t den 18 maj 1742, återgett av Göthe, 1929, s. 415.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=