kapitel 1 inte grundas i något avtal – den gäller alltså oavsett vad markägaren har för uppfattning om saken. Renskötselrätten regleras i 1971 års rennäringslag (1971:437). Men det faktiska innehållet i renskötselrätten kan vara mer omfattande än vad som framgår i den skrivna lagen. Detta är en följd av att renskötselrätten är av civilrättslig karaktär och grundas på hur markerna har brukats historiskt. Att renskötselrätten är civilrättslig betyder att den handlar om vad som gäller mellan enskilda personer eller företag. Den hör hemma i förmögenhetsrättens område. Det handlar alltså inte om en offentligrättslig reglering, som bidrag, socialförsäkringar, miljöprövningar och liknande. Civilrättsliga lagar är, till skillnad från offentligrättsliga lagar, sällan heltäckande, utan får fyllas ut av analogier och allmänna principer – det vill säga av jämförelser med vad som gäller i liknande situationer. Att renskötselrätten hör hemma i förmögenhetsrättens område innebär att rättens innehåll juridiskt skyddas som egendom, såväl enligt nuvarande grundlag som enligt den äldre grundlagen från år 1809. Den som vill ta fram en ny lag som reglerar renskötselrätten kan därför inte göra det från ett oskrivet blad, utan behöver utgå från vad som redan gäller. Om civilrättsligt grundade rättigheter ska inskränkas genom en ny lag behöver en sådan inskränkning ske genom ett expropriativt förfarande; det vill säga ett tvångsförvärv av rättigheterna. Det innebär att renskötselrättshavarna i så fall måste få marknadsmässig ersättning för den del av sin rätt som de behöver avstå. Dessutom måste en expropriativ åtgärd grundas i ett angeläget allmänt intresse, och den måste vara ändamålsenlig och proportionerlig. Annars kan åtgärden underkännas av domstolarna. Även om det på vissa håll finns en politisk vilja för att inskränka renskötselrätten kan alltså en sådan inskränkning vara svår att åstadkomma, och kostsam för staten om den genomförs. I rättshistorisk litteratur om renskötande samers markrättigheter har en stor fråga handlat om ifall de samer som hade lappskatteland eller skattefjäll var ägare till den mark som de betalade skatt för. Om så var fallet är det svårt att förklara hur staten i dag skulle kunna vara ägare till fjällvidderna och Lapplands skogar. Ett samiskt markägande kan inte ha upplösts formlöst, utan om det existerade ett sådant ägande på 170024
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=