kapitel 3 samiska traditioner och rättsuppfattningar. Lagarna som reglerar renskötsel har kritiserats från samiskt håll, inte minst i egenskap av att vara ett utflöde av en statlig ”lapp ska vara lapp”-politik. Det vill säga en politik som har gått ut på att bevara en exotisk bild av samernas kultur och av renskötsel, och som har förhindrat utvecklingen av all annan renskötsel än den nomadiserande fjällrenskötseln.70 Historiskt har det också varit så att en stor del av de icke renskötande samerna har levt i fattigdom och ibland i social misär. Begreppet ”fattiglapp” kommer sig av detta och var ursprungligen en beteckning på samer som inte ägde några renar. De icke renskötande samernas situation började uppmärksammas i riksdagen runt förra sekelskiftet, och behandlades då närmast som en fattigvårdsfråga.71 I syfte att stödja samerna utanför renskötseln har det sedan tidigt 1900-tal funnits ett antal lagar som har varit tillämpliga för dem. Det är författningar om fattigvård eller olika former av statliga stöd för samer utanför renskötseln, och om upplåtelser av jordbruks- eller bostadslägenheter för samer utanför renskötseln (med ”lägenhet” avsågs ett område med mark och ibland vatten – inte en sådan del av ett hus som med modernt språkbruk kallas bostadslägenhet).72 De här olika lagarna har gjort det möjligt för samer utanför renskötseln att arrendera mark av staten till förmånliga villkor. Liknande arrendemöjligheter har också funnits för andra än samer. När jordabalken infördes år 1971 upphävdes de här olika lagarna om arrenden och ersattes av jordabalkens allmänna regler om arrenden och av förordningen (1971:1152) om allmänna jordbruksarrenden. Dessa nya författningar skulle tillämpas på alla jordbruksarren70 70 Se exempel på sådan kritik i Lindholm, Valdemar och Stenberg, Karin, 1920, Dat läh mijen situd: Det är vår vilja: en vädjan till den svenska nationen från samefolket, Svenska förlaget, Stockholm, s. 36–39 och 52–54, samt Laula, Elsa, 1904, Inför lif eller död?: sanningsord i de lappska förhållandena, Wilhelmssons boktryckeri AB, Stockholm, s. 15–18. 71 SOU1990:91 s. 180. 72 Exempelvis kungörelse nr 54 den 5 juni 1909, innefattande ytterligare föreskrifter angående avvittringen inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, kungörelse nr 169 år 1915, kungörelsen den 27 juni 1927 nr 277 om statsbidrag till fattigvård och barnavård av lappar, kungörelsen den 18 juli 1928 nr 314 om grunder för upplåtelse åt lappar av lägenheter på kronomark, kungörelsen den 6 juni 1941 nr 484 angående upplåtelser åt lappar av lägenheter på kronomark, kungörelse nr 132 år 1946 om upplåtelse till lappar av vissa lägenheter å renbetesfjällen och kungörelse nr 267 år 1947.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=