kapitel6 som nybyggarna tills vidare fick behålla utanför nybyggenas gränser efter avvittringen. Med avseende på undersökningsperioden bör man därför tala om slåtterängar (eller utängar för sådana ängar som låg en bit bort från nybygget); inte om ströängar.205 Den rätt som nybyggare kunde ha till slåtterängarna vid den här tiden beskrivs i lappmarksreglementet från år 1749. Rätten till de spridda slåtterängarna avsågs enligt lappmarksreglementet vara en annan och sämre rätt än den som tillerkändes nybyggarna i fråga om de egentliga inägorna.206 Av reglementets bestämmelser framgår att slåtterängarna lämnades till nybyggarna i syfte att stödja jordbruket med höavkastning, medan jordbruket ännu befann sig på ett tidigt stadium. Meningen var, att efter det att tillräcklig mark för ett nybygges bestånd hade brutits och odlats vid gården, skulle bruket av utängarna upphöra och ängarna slutligen återfalla till kronan, som huvudregel utan att nybyggaren skulle få någon ersättning för det.207 Utängarna kunde ibland ligga långt bort från nybygget. Förutom en rätt till slåtter kunde nybyggarna ha rätt att ta virke och bygga kojor på ängarna.208 Lundmark skriver att nybyggaren inte kunde förmenas rätt till fiske intill de stränder där han idkar höslog eller odling, och anger Bylund som källa.209 Bylund skriver i sin tur att vidden av ett nybygges fiskerätt tolkades restriktivt på 1770-talet, med hänvisning till ett rättsfall där nybyggarens fiskerätt definierades som först ”ett notvarp i träsket nedanför nybygget”, och sedan ”ifrån yttersta gräset i träsket vara 158 205 Rudberg har undersökt avstånden mellan nybyggen och slåtterängar vid tiden för avvittringarna för att bilda sig en uppfattning om hur långa byarnas exploateringsavstånd var vid den tiden. I Lappland ända upp ihöjd med Jokkmokk var dessa avstånd endast fem kilometer. I Gällivare påträffades så stora avstånd som tio kilometer och i Torne lappmark så stora som 15–20 kilometer. Byn Vittangi hade 30 kilometer. Rudbergs undersökning avser alltså senare tid än undersökningsperioden men är ändå av intresse eftersom den får antas återspegla vad som gällt en tid. Se Rudberg, 1957, s. 17. 206 7 § lappmarksreglementet. Se även Göthe, 1929, s. 423 f. ochStröängar, SOU1957:30 (i fortsättningenSOU1957:30), s. 22. 207 Ersättning skulle enligt reglementet endast tillerkännas nybyggaren för den händelse han måste avstå mark som han lagt ner något verkligt odlingsarbete på, något som så gott som aldrig torde ha varit fallet beträffande ströängarna. Jämför SOU1957:30 s. 22. 208 De markrättigheter som kunde finnas på ströängarna diskuteras ingående i SOU1957:30, s.28–31. 209 Lundmark, 2005, s. 18.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=