hur tar man reda på om en sameby har girjasrättigheter? kunde också göras om hur domstolar sannolikt skulle värdera det som skulle kunna åberopas i sådana mål. Eftersom de omständigheter som var intressanta i Girjasmålet handlar om historiska förhållanden, behövde vi i Renmarkskommitténs sekretariat använda en historisk utredningsmetod i vårt arbete. Vår ambition var att klargöra de historiska förhållandena genom att ta hjälp av historievetenskaplig litteratur om markrättigheter under den period som kunde vara aktuell för en etablering av hävd eller eftergift av hävd. Vi gjorde inga försök att producera ny kunskap, utan endast att sammanfatta och vidareförmedla vad olika forskare tidigare hade kommit fram till. Som en inledande del i arbetet identifierades vilken litteratur som kunde vara relevant. Litteraturen gicks igenom, och parallellt med det gjordes anteckningar om vad som kunde vara relevanta omständigheter i andra samebyområden än Girjas. När konkurrerande markanvändning beskrevs i litteraturen markerade vi den i en digital karta. Kartan användes sedan för att se var det hade rått liknande förhållanden historiskt som i Girjas sameby. I arbetet med den här boken har utredningsarbetet som gjordes i Renmarkskommittén byggts på med den forskning som har tagits fram i de pågående tvisterna mellan samebyar och staten om Girjasrättigheter. Här presenteras också andra rättshistoriska utredningar som aldrig publicerades i Renmarkskommitténs delbetänkande. Det handlar både om utredningar som togs fram som underlag för bedömningarna idelbetänkandet och om underlag som aldrig hann publiceras eftersom kommittén lades ner. I de följande kapitlen förklaras, utifrån de här underlagen, var samebyarna förmodligen har Girjasrättigheter och vad den bedömningen grundas i. Undersökningen avser enbart statens mark. Utöver hela den skriftliga bevisningen i Girjasmålet och Skattefjällsmålet har ett stort antal verk gåtts igenom i det här arbetet; avhandlingar, monografier, artiklar, reseskildringar, med mera. I redogörelsen om historisk markanvändning som följer i kapitel 7 och 8 hänvisas det till ett 97 Litteratur 5.1
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=