kapitel 1 fiskerättigheter. Minoriteten, två justitieråd, bedömde att rennäringslagen reglerar de renskötande samernas jakt- och fiskerättigheter. Hade förhållandena varit de omvända – det vill säga om minoritetens uppfattning hade delats av ytterligare ett justitieråd – skulle det ha inneburit att alla samebyar som har jakt- och fiskerätt på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen redan som en följd av rennäringslagens utformning har ensamrätt i förhållande till staten. En annan fråga som prövades i Girjasmålet var vilken betydelse internationella principer om mänskliga rättigheter har i ett mål om ett urfolks markanvändning. Staten hade framfört ett påstående i målet om att beteckningen ”lappar” inte nödvändigtvis behöver ha varit synonym med de personer som vi i dag kallar samer, utan kan ha avsett vem som helst oberoende av etnicitet. Påståendet framställdes som ett led i statens uppfattning att eftersom renskötselrätten inte är etniskt grundad borde internationell urfolksrätt sakna betydelse för hur innehållet i rätten ska bedömas. Domstolarna lade dock ingen vikt vid frågan om det är relevant att göra en distinktion mellan begreppet lapp och begreppet same. Högsta domstolen gjorde flera principiellt viktiga uttalanden om vilken betydelse internationell urfolksrätt har i en tvist mellan staten och en sameby. Bland annat förklarade Högsta domstolen att vissa delar avILOkonventionen nr 169 – konventionen om ursprungsfolk och stamfolk – ger uttryck för sedvanerättsliga principer som är bindande för Sverige, trots att Sverige inte har anslutit sig till konventionen. En del av de omdiskuterade samerättsliga frågorna har besvarats i och med Girjasdomen. En sådan fråga är om avsikten med rennäringslagen var att reglera statens jakt- och fiskerätt eller de renskötande samernas jakt- och fiskerätt. Oavsett vad man tycker hade varit rätt utfall i den frågan får man numera rätta sig efter det som Högsta domstolens majoritet kom fram till. Detsamma gäller bedömningen att de jakt- och fiskerättigheter som renskötande samer i ett område hade vid tiden för tillkomsten av 1886 års lag i och med den lagen och senare renbeteslagar har övergått till de personer som i dag är samebymedlemmar. Det måste gälla för dessa samers rättigheter oavsett om de grundades i innehavet i lappskatteland eller i att de tillhörde en lappby. 26
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=