kapitel 3 I 1734 års lag infördes en bestämmelse om urminnes hävd i 15 kap. 1 § jordabalken. Där angavs följande förutsättningar för att urminnes hävd skulle uppstå. ”Det är urminnes hävd: där man någon fast egendom eller rättighet i så lång tid okvald och obehindrad besuttit, nyttjat och brukat haver, att ingen minnes, eller av sanna sago vet, huru hans förfäder, eller fångesmän först därtill komne äro.” Den hävdetid som krävdes ansågs vara omkring 90 år. Den typ av urminnes hävd som har tillämpats för samebyarna –en vittomfattande jakt- och fiskerätt som har upparbetats i samband med renskötsel på lappskatteland och omkringliggande omgivningar – skiljer sig rättsligt sett mot hur förutsättningarna för urminnes hävd annars ser ut. I Girjasdomen har förutsättningarna för urminnes hävd utvecklats med beaktande av principer för skydd av urfolk. Det finns en rad rättsfall om urminnes hävd till jakt och fiske som inte har någon koppling till samebyar eller renskötsel. Av rättsfallen framgår det bland annat att en rätt grundad i urminnes hävd kan gälla oberoende av vem som är markägare. Den kan även gälla i förhållande till staten. Den kan vara både delad med markägaren och vara sådan att den utesluter markägarens jakt- eller fiskerätt.75 Rättigheter grundade i urminnes hävd har inte upphört i och med avvittringen, men det kan vara svårt att visa att de finns kvar om inget har antecknats om det i något avvittringsprotokoll.76 Enligt praxis behöver andra markanvändare än samebymedlemmar bevisa andra omständigheter för att urminnes hävd ska anses föreligga. Det är dock inte uteslutet att förutsättningarna för att tillämpa rättsinstitutet urminnes hävd genom praxis kan komma att utvecklas och anpassas till den kulturhistoriska kontext som gäller för andra grupper av markanvändare, inte minst i fråga om beviskrav. 74 75 NJA1911 s. 257, NJA1951 s. 413 I, II ochIII ochFisket i Torringen, NJA1984 s. 148. 76 NJA1942 s. 336, NJA1956 s. 161 ochNJA1956 s. 260.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=