kapitel5 Lappland. Möjligen skulle en domstol anse att jakt- och fiskerättigheter är starkare på åretruntmarkerna än på vinterbetesmarkerna. Det finns dock även omständigheter som talar för att ingen sådan åtskillnad bör göras. I det historiska material som redovisas i kapitel 7 och 8 finns inte något som antyder att lappskattelandsinnehavarna eller lappbyarna skulle ha tappat sina jakt- och fiskerättigheter i sådana områden där de under vissa perioder inte vistades. Man kan i och för sig föreställa sig att det var svårt för en rättighetshavare att bevaka exempelvis ett fiskevatten från intrång om denne inte vistades i området. Samtidigt finns exempel på att lappskattelandsinnehavare upplät fiskerättigheter när de säsongsvis skulle lämna ett område, vilket talar för att fiskerätten inte påverkades av sådana säsongsvisa flyttar.199 Även det förhållandet att själva idén om åretruntmarker och vinterbetesmarker med olika rättighetsinnehåll infördes först genom renbeteslagarna, talar för att ensamrättigheter grundade i urminnes hävd har fortsatt att gälla oberoende av om renskötarna har lämnat området i perioder. Slutsatsen är alltså att det är oklart vad som gäller beträffande vinterbetesmarkerna och att det går att argumentera på olika sätt. Frågan är därför närmast upp till lagstiftaren att besvara, utifrån överväganden om vad som borde gälla med beaktande av grundläggande rättsprinciper. Något som dock är uppenbart är att samebymedlemmarnahar jakt-och fiskerätt på sina vinterbetesmarker. De kanske inte får upplåta någon sådan rätt, men de har en självklar rätt att jaga och fiska där. Det framgår av samtliga renbeteslagar och av grunderna för bildandet av de privata fastigheterna. Att samebyarna inte får älgtilldelning för vinterbetesmarkerna, eller att privata markägare inte låter dem jaga och fiska på privatägd vinterbetesmark, är rättsstridigt. 144 199 I Talmarapporten som tagits fram av LTU-gruppen skriver författarna att samerna hade företrädesrätt till fisket i sjöar ovanför lappmarksgränsen, men att de beträffande vissa fiskevatten under mycket lång tid hade upplåtit fiske till birkarlar och deras ättlingar. Det sägs att detta mycket väl kunde hänga samman med att de flesta av samerna i Talma samebys område i senare tid vistades i Norge på sommarhalvåret. Om förhållandena var likadana på 1500-talet eller tidigare fanns god motivation till att hyra ut fisket till birkarlarna. Malmgren, m.fl., 2024, s. 93 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=