lEL^aCålSMÅX ÅiLUMJS FOEimiss: TririMMMEFMOlMT ffm• 4> { MTramsToiBisrarasiuTOiK rjy
r \ \
1 ^ n \ • f I V -\ ' > / » \ » I I V \ •S. ; K/ / \ I / / V A ; V ' V/ \ I ' t \ I 4 I t *\/ \ i , 7' -1. "' - V. s V : '1/ f \ . \ 'Vi \ ✓ -f I V I \ < / \ ■ N I . J V'' / \ _ \ \ I\ ) .V' I \ V \ / , \ \ v< \ ■ ^ J / \ . ) \ ✓ \ \ \ \ ■ / I \ 4 ✓ t \ \ \ y h V I ^ I \ ■ ' V , \ /,/ M N / K 1 '/ V \ /■. f 'V ^ fi Å . ■' / / \ \ A *N / \ A I ( , r \- \ I / . \ i/v I r \ - »' I N 'vV^ X ■ s y \ \ ' I I /' •> I , \ '1 \ > i. t < I > I I ' . r l' '\ - / I i \ / y r ■; ^ \ ’ i i, f A —I I' / r / > f I • V . -W ' • H !' 'L P > } . \ / i :1 -I. V I 4 V > ' / I 4 \ I ' . ; . •'> ✓ I \ K " • V \ I " \ r / 4 / \ \ f V f \ - I J ' !,. n t- / * I f \. { I \ . / N N \ - I _ I r\ t f x' N k V. I V \ N > (- / ' , h' A L* / .1 ' ^' ' f \ N S. \ i ; *v v .1 t . / I I I ,/ j ^ ' V •> ^ \ / I 'Ty\ //■' <■ /' f 1 I i' / I ' V V / \ ,1 V y I \ / / s V \ \ / X \ A t > _/ ^ \ i, V I ' , ■'! 7 - \ I ■ / t ~ / / / I i* / \ . \ / \ \ » f ' \ ' vV / \ / 'i 4 \ y \ I \ / I i Si s f. / / / » •\ { /A \ ^ 1 ✓ 1 \ f lx \ I r I \ / r X I f X N ✓ / \ i\ \ t \ / /f t '■/x I . \ / V 'l \ / 'VXJ I 1^1' '.<> '• .* /' r / ^ V \ ✓ \ \ I ^ 4 li \ / J '- /■ 1 ■ I }< \ / K I \ \ N y y -t V \ I t t \ ^ ‘ V r- ^y I \« \ 1 N / » ^ r \ I . \ / /x‘ , ,''v ■ \ ' f. / \ ^ ✓ f N, f I \ V ;'x' *>N . K‘ I r I \ \ 1 xf \ \" I ✓ s \ / ' \ sA ■‘V . y \ \ \ t I / \ % A '1 ‘ ' y * \ \ t •* , ; f I 4 \ 1 :? . \ / ✓ \ I' \ - \ // y \ '\v 'if 7 \ -! I \ I ' n I 1 A y — i \ ' / I \ ‘f \ X. V J i ■ I . • .1 1 ^ N. ' \ K i ■ / \ / N U‘ f V N ' "• ' > \ N_l' \ ^ ' \ ' '.- A t I i / I f / \ It \\ I i i i r' V s \ \ / X / / \ ' » / \ 11'\ ✓ \ ; \ ^ f , xV V ■ -I / / ? / I . y' f ' r . 'f^A \ ^ V ' ' >• " / \ \ r V I ' ( t / /I Jv' I <x -'t'l f . J } f -L t /' S y I M J . \ f / A/ I v'* ^ ' x ' /' y s. L' V r / \ 'x / / \ t X ,-xxV; i V A ' ‘ V \ i ' ' lA ' " I \ s. If \ \: ' , I. y V I ; / • I \ / V / f \ ■) I N- ' '. \ I I ./ \ i \ I \ \ • I I ' I ( i\ / 7 \ V t I \ V \\ J ■>1 '/ Ax ✓ I ' X / . i I \ 4 'r I / I I \ / _ \ 'x I :' v.\ / *'\ X < V A I ? f I I v xM' >» \ J ‘\ 7 i tl -S V \ ' > t * A ; x~ I .1 f f I ' V- I V/ I \ > * f i \ 'A ) ' 'i t \ I f / **1 / •»• / I \ \ t \ ( x'^ ^ ' y r / A V r A J. i it I v''>, '. I» J * t ^\>r / \ ■*' I i %/ t J /A I X ~ I \ I \ -I y ^ 4 ■V \ I I ■ ' \ 4 •X* ' lA' 1/ / \ } \ \ X X-i I - / ’x' ] / . /' t I ?* J % I -* » • f \ y I I . ;■ / \i'' V I I I I ✓ ✓ XI v'\ { - i » \ \ / V > \ ^ i ' 'I I ^ A ^ I 11 \\{ V > /• , A ' \ / - 1 ) y . / / ' " •>-4 / v . S • / / i \ , 0 Å X 1 / \ " ' \ 1 I \ t \ k I \^X \ \ I V \ -/ ' / I f // 1 f Ä'^\ I li I A s \ \ ' I I 1 I \ I 1 I' A" / , ✓ I J / \ S y V I r I A J I > >' V V < ! ' A a' t I N ■I 0 A I \ I \ A ' I' •( / I "1 . \ ’ * *x . <y X \ \ \ A /< / I .\« t / (I ' ' ■ f - \ 1 / '■( / X I : ' t I' J.’ A \ > i / *f f ^ A >' -A. 'i V' S. ( ' ^ I I t I I , y f \ -7 V, A / / t/ y I I' >4 •fr ' * • A 't A W' \ / ✓ / / I / \ V / / I ✓ / I I V . / \ ' \ t \ V / V I y \ i:.' A i I A + ✓ > ✓ X / \ . // I \ \ I \ i 0. t '\ f \ . / I I // \ > \ ,v 11 I i A ' L \ lx / 4 \ i ^x r. \ » \ / I / / \ ✓ •K / I '' IA ( X- \ Vx / / ' I / . \ \f I \ ' \x X' \ \ V \ 1 \ ■— \ X \ \ |V ' ' X y f > » \ 'I \ A, ' N I J - t / I I '' f I X « f \. I ' / ; - - \ \ I \ V \ Ji' A I { : \ A" '\ . '< 's < \ t t V / " ^ \ < . .» < / y i / t' I 4. . I ^ x\ X<v /y 1.' / / -I \ sV \ \ ; ;/v ■ / \ .• \ A \ / I ( \ I % f \ I >' \ / X y I y X'': 'x U y i I , \ / .1 t { Nr- I X 'l \ \ \ \ \ X / \ \ I \ J \ I- h \t \ i I / N /L i ■! \ ^ ' " / / • ' ' > t / V » \ \ I / 1/ \ t I ‘ „ 1 \ N i’/ U. \ N i 'f } \ y t V -^7 * \ / ' ' 1 ' t k \ \ f It f I / X - i'-: \ ' \ \i 'i I !. V i ! V , \ f I / \ ' f I ✓ Vv' I / \ I r y / / / /<- v~ ■ I ' / / 1 - y \ - x', »7 , ' A / ^'/ I \ I I (' i /• I < ) I \ . V l i \ A / ■ ;\ 'I 4 V / \ \ , ‘V / 4 I ' y ' X \ V V {y \ ‘ / ’ix t f ’ V ) f \ \ 4 \ ' \ T” / i ' 'I, '/ ' "^4 \ t \ • A ’ J V i y ' X ‘ k V / >: t I I < I V ^ / k ^X • i: ' ' / A A \ 1 I A /> . / / I I
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FOR RATTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN
r.-, . -Hr TTi-yi ; - . - i;'.’ ■ '■r- ■; ■ " ;•* -■ ^ «» ; ■■ ♦ . «- 1 ■ » . ✓ »V . *1 ^7 t \ I / V % ‘ . f t \ . i \ I 1. r ; -* rX\, :• t ' j-'*' ' ■ . j;- . i -tr'-vf - • •'I 'r^■ tlTITlMlIf ff'' V': ■ ■ # «] r. •S i*»'" l|
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FOR RATTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIENI • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK FEMTIOFEMTE BANDET NERENIUS&SANTÉRUS FÖRLAGAB, STOCKHOLM I DISTRIBUTION
v ‘ t ■j •o ■T r 5 i -• A «; 4 J i «C ■ . J ; V b* i ; r c J - t i / V L > : '"i ■ ^ .i wr f
KatarinaAlexius Politisk yttrandefrihet En studie i lagstiftning och praxis under demokratins genombrottstid LUND 1997
ISBN91-85190-54-3 ISSN 0534-2716 ©Katarina Alexius och Institutet för rättshistorisk forskning Tryck: Bloms i Lund Tryckeri AB, Lund 1997 Den på tredje sidan avbildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837. Den är graverad av C. M. Mellgren.
Till Peter
Förord Då jag nu avslutar denna avhandling vill jag rikta ett varmt tack till alla dem somhar gjort det möjligt för mig att genomföra avhandlingsarbetet. Min handledare professor Rolf Nygren har fullgjort sitt handledarskap på ett idealiskt sätt. Han har i många skilda hänseenden framfört konstruktiv kritik och lagt ned ett omfattande arbete på att förbättra avhandlingens slutliga utformning. F.d. hovrättsrådet Mauritz Bäärnhielm har granskat hela manuskriptet och kommit med värdefulla och välgrundade förslag till ändringar. Deltagarna i Högre seminariet för rättens historia och sociologi vid Uppsala universitet har vid ett flertal tillfällen fört intressanta diskussioner rörande delar av avhandlingen. Personalen vid bl.a. Riksarkivet, Stockholms stadsarkiv. Kungliga biblioteket, Stockholms universitetsbibliotek och Statistiska Centralbyrån har varit mig behjälplig vid sökandet efter material. Översättningen av sammanfattningen till engelska har utförts av James Hurst. Minaforskarstudier har finansierats av Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin. För detta ekonomiska stöd betygar jag min tacksamhet. Dessutomhar Institutet till min glädje givit ut avhandlingen i sin skriftserie. Vidare vill jag tacka mina föräldrar, Erik och Birgitta Alexius, för det stöd somde har givit mig. Den somstår mig närmast, rådmannen Peter Borgström, har läst hela manuskriptet och har under avhandlingsarbetets gång framfört en del kritik av juridisk-teknisk art. Under de perioder då jag ångrat att jag valde att bedriva forskarstudier har han alltid och oförtröttligt uppmuntrat mig. Redan före det att jag avlade jur. kand. examen framhöll Peter ofta för mig att jag borde ägna mig åt forskning. I viss mån är det sålunda hans förtjänst att denna avhandling kommit till. Stockholm, oktober 1996 KatarinaAlexius
T V \ Z 1 :--Tii- ?«[ •• / > i*.< 1 ; \ •-■ -r" ■V- % jr r < it ' k »/ I > ( \ ■^1 ; ' T' .j « r ; •
Innehållsförteckning Förkortningar XV 1. Inledning 1.1. Problemställning 1.2. Disposition, metod och material 1.2.1. Disposition 1.2.2. Vissa avgränsningar 1.2.3. Metod och material 1.2.4. Vissaförhållanden i äldre rätt 1.3. Något omjuridiskt beslutsfattande .. 1 3 4 5 10 15 2. Opinionsfrihet under demokratins genombrottstid 2.1. Yttrandefrihet 2.2. Tryckfrihet 2.3. Fri- och rättigheter enligt 16 § i 1809 års regeringsform 2.4. Legalitetsprincipen 2.5. Opinionsfriheten 19 21 29 32 34 3. Det svenska samhället under demokratins genombrottstid 3.1. Demokratiseringen 3.2. Arbetarna 3.3. Socialismen 39 42 44 Politisk yttrandefrihet i lagstiftning och praxis under demokratins genombrottstid 4. Samhällsfarlig ryktesspridning samt uppmaning till förräderi eller uppror 4.1. Lagstiftningen 4.2. Rättstillämpningen 4.3. Förändringar av lagstiftningen 4.4. Samhällsfarlig ryktesspridning samt uppmaning till förräderi eller uppror - sammanfattning och slutsatser 51 54 61 64
XII 5. Den s.k. munkorgslagen i 10 kap. 14 § SL och 3 § 7 mom. TFF 5.1. Straffbudets tillkomst år 1887 3.1.1. Lagstiftningsprocessen 3.1.2. Lagstiftningen 3.1.3. Straffbudets tillkomst år 1887 - sammanfattning och slutsatser 7A 5.2. Utvidgningen av 10 kap. 14 § SL år 1889 3.2.1. Lagstiftningsprocessen 5.2.2. Lagstiftningen 3.2.3. Rättstillämpningen 3.2.4. Utvidgningen av 10 kap. 14 § SL år 1889 - sammanfattning och slutsatser 5.3. De s.k. Staafflagarna år 1906 3.3.1. Något ombakgrunden till 1906 års lagstiftning 5.J.2. Lagstiftningsprocessen 3.3.3. Tryckfrihetslagstiftningen av år 1909 3.3.4. Lagstiftningen 3.3.3. Rättstillämpningen 3.3.6. Staafflagarna —sammanfattning och slutsatser 5.4. Utvecklingen från den liberala vindkantringen till nutid 3.4.1. Före Första världskriget 3.4.2. Under Första världskriget 3.4.3. Efter Första världskriget 3.4.4. Från den liberala vindkantringen till nutid— sammanfattning och slutsatser 67 71 74 81 82 92 94 99 107 109 112 154 159 163 172 178 6. Yttrandefrihetsinskränkande lagstiftning till skydd för ordning och moral 181 6.1. Förargelseväckande beteende 6.1.1. Lagstiftningen 6.1.2. Rättstillämpningen 6.1.3. Förändringar av lagstiftningen 6.1.4. Förargelseväckande beteende — sammanfattning och slutsatser 195 6.2. Sårande av tukt och sedlighet 6.2.1. Lagstiftningen 6.2.2. Rättstillämpningen 6.2.3. Lagstiftningens avskaffande 6.2.4. Sårande av tukt och sedlighet - sammanfattning och slutsatser 212 182 185 191 196 202 209 7. Mot särskilda statliga intressen riktade ärekränkningsbrott 7.1. Smädelse mot främmande makt 7.1.1. Lagstiftningen 7.1.2. Rättstillämpningen 217 219 225
XIII 7.2. Smädelse mot kungen 7.2.1. Lagstiftningen 7.2.2. Rättstillämpningen 7.3. Smädelse mot riksdagen 7.3.1. Lagstiftningen 7.3.2. Rättstillämpningen 7.4. Smädelse mot ämbetsman 7.4.1. Lagstiftningen 7.4.2. Rättstillämpningen 7.5. Förändringar av lagstiftningen 7.6. Smädelse mot främmande makt, kungen, riksdagen eller ämbetsman - sammanfattningoch slutsatser 232 235 241 243 254 258 267 272 8. Yttrandefrihetsinskränkningar som rörde stridsåtgärder på arbetsmarknaden 8.1. Förhållandena på arbetsmarknaden 8.2. Yttrandefrihetsmissbruk somrörde arbetsmarknadsparterna 8.3. Ärekränkning 8.4. Förargelseväckande beteende genomblockadåtgärder m.m 8.5. Lex Hildebrand - 1908 års förslag om ändring av 3 § 11 mom. TFF 295 8.6. Yttrandefrihetsinskränkningar som rörde stridsåtgärder på arbetsmarknaden - sammanfattning och slutsatser 277 280 284 289 304 9. Fragmentarisk utblick över sådan dansk och norsk strafflagstiftning sombegränsade den politiska yttrandefriheten 9.1. Syftet med att granska sådan dansk och norsk strafflagstiftning som begränsade den politiska yttrandefriheten 9.2. Mot särskilda statliga intressen riktade ärekränkningsbrott i dansk och norsk lagstiftning 9.3. Dansk och norsk lagstiftning somrörde uppvigling och dylik brottslighet 9.4. Dansk och norsk lagstiftning som rörde arbetsmarknadsparternas yttrandefrihet 9.5. Sammanfattning 307 310 316 321 324 10. Slutsatser 10.1. Yttrandefrihetsinskränkningarna 10.2. Rättstillämpningen 10.3. Legalitetsprincipen vid tillämpning av tryckfrihetsförordningen 10.4. Rättssystemoch samhälle 10.5. Samhällelig kontext 327 329 333 335 337
XIV 11. Avslutande diskussion 11.1. Effekter av yttrandefrihetsinskränkningar 11.2. Konformitet vid tillämpning av yttrandefrihetsbrott 11.3. Opinionsfrihetens ställning - några reflektioner 11.4. Några rättspolitiska synpunkter 343 345 348 350 Appendix A - I första instans för politiska yttrandefrihetsbrott enligt 1864 års strafflag frikända eller fällda personer under åren 1885-1921 .... 355 1. Samhällsfarlig ryktesspridning samt uppmaning till antingen förråderi eller uppror enligt 8 kap. 14 §, 8 kap. 3 och 8 §§ samt 10 kap. 11 § SL 356 2. Uppmaning eller försök att förleda till brott eller ohörsamhet mot lag eller laga myndighet enligt 10 kap. 14 § SL 3. Smädelse mot främmande makt enligt 8 kap. 28 § SL 4. Majestätsbrott och andra grövre förbrytelser enligt strafflagens nionde kapitel 5. Smädelse mot kunglig person eller mot riksdagen enligt 9 kap. 5 § 2 mom. och 8 § SL 6. Smädelse mot ämbets- eller tjänsteman enligt 10 kap. 2-5 §§ SL 7. Under åren 1913—1921 i första instans förekommande tryckfrihetsåtal enligt 3 § 7 mom. TFF, vilkautmynnat i ett fällande eller friande utslag Appendix B - Kronologisk sammanställning över refererade avgöranden 367 Summary 357 359 360 361 362 363 371 Källor 383 Personregister 390 Rättsfall 392
Förkortningar Andra kammaren Brottsbalken Den Almindelig Borgerlig Straffelov i Danmark av år 1866 Första kammaren Första lagutskottet eller dess betänkande Högsta domstolen Hovrätt Häradsrätt Juridisk Tidskrift vid Stockholms universitet Konstitutionsutskottet eller dess betänkande Landsorganisationen Lokala Samorganisationer, organiserade av SAC Lagutskottet eller dess betänkande Motion Nytt Juridiskt Arkiv avd. I Den Almindelig Borgerlig Straffelov i Norge av år 1902 Lov Angaaende Forbrydelser i Norge av år 1842 Norsk Retstidende Proposition Rättegångsbalken Regeringsformen Rättsfall från hovrätterna, utgivna av domstolsverket Rådhusrätt Tryckfrihetsförordningen av år 1949 Tryckfrihetsförordningen av år 1812 Tingsrätt Sveriges Arbetares Centralorganisation Sveriges arbetsgivareförening Socialdemokratiska Arbetarepartiet Svensk författningssamling Strafflagen av år 1864 Strafflagen för krigsmakten Statens offentliga utredningar Strafflagspromulgationen av år 1864 Statsvetenskaplig tidskrift Särskilda utskottet Sveriges Ungsocialistiska Parti Svensk Juristtidning Yttrandefrihetsgrundlagen Ugeskrift for Retsvsesen Overståthållarämbetet för polisärenden AK BrB DL FK FLU HD HovR HR JT KU LO LS LU Mot. NJA NL NLF NRt Prop. RB RF RH RR TF TFF TR SAC SAF SAP SFS SL SLK SOU SP StvT SU SUP SvJT YGL UfR Ö.St.A:t
J :h < I -i M I - • r r.j r ; -i-1 i. t r ‘-J 4 ;-!fi .;: j -•w ■T ■ I-. « .■ Ji < ■J i‘;1 A ^ 'A «-. -i J J -f -.-•; i .4 B '^r-f I* •?- - f*r^'^ uj J J <”*=? . \ f 1i ' •L- ^ I ‘.f! ■•-33 'A 1* ^ 'i ti 1 j> % •> ■v , r. : •r. -.. *N ■-* > I »I li-r. J ~\Ai' 7
1. Inledning 1.1. Problemställning I en rättsstat är individerna tillförsäkrade vissa fri- och rättigheter.' De styrandes makt över rättsordningen kan därför i en sådan stat aldrig vara absolut. När lugn och ordning i en rättsstat utsätts för hot uppstår frågan om hur repressivt statsmakten kan ingripa mot hotet utan att rättsliga grundvärden som rättssäkerhet och yttrandefrihet sätts i fara. Om hotet består i att vissa individer agerar i avsikt att förändra samhället vidgas nyssnämnd frågeställning ibland till att avse på vilket sätt statsmakten kan ingripa utan att riskera att överskrida skiljelinjen som i en rättsstat finns mellan politisk och dömande ' Att en statsbildning är en rättsstat kan sägas innebära att den offentliga makten utövas inom lagens gränser, att det finns garantier mot maktmissbruk, att de medborgerliga rättigheterna är skyddade, att det råder likhet inför lagen och att domstolarna intar en självständig ställning mot de politiska organen. Strömberg, 1978, s. 10. Se även t.ex. Peczenik, 1995, s. 50 ff. Omstatens maktutövning är underkastad vissa fast formulerade och förutsebara regler, dvs. utövas inom lagens gränser, är staten en rättsstat i formell bemärkelse. För att en materiell rättsstat skall föreligga fordras att individerna genomfast formulerade och förutsebara regler inte bara tillförsäkras utan även erhåller vissa fri- och rättigheter. Dalberg-Larsen, 1984, s. 85. Närmare omrättighetsbegreppet, se t.ex. Nergelius, 1996, s. 48 ff. och där anförd litteratur. Till de fri- och rättigheter som brukar anses grundläggande hör opinionsfrihet, allmän och lika rösträtt för vuxna medborgare samt rätten till personlig säkerhet. Eftersom nästan alla stater har någon formav konstitution vars regler statsmakten påstår sig vara bunden av, kan en stat mycket väl vara en rättsstat i formell bemärkelse utan att vara vare sig demokratisk eller parlamentarisk och utan att garantera t.ex. individernas personliga säkerhet. Uttrycket rättsstat torde därför i dagligt tal avse vad somhär benämnts rättsstat i materiell bemärkelse. Den materiella rättsstaten såsom begrepp är emellertid, till följd av svårigheten att fastställa vilka mänskliga rättigheter som tillkomma individerna och på vilket sätt dessa skall realiseras, tämligen problematisk. Jfr Danelius, 1989, s. 269 ff. Rättigheter somuppnås genomfrihet från statliga ingrepp rubriceras ibland negativa rättigheter. Under framför allt senare delen av 1900-talet har uppkommit ett skikt av s.k. sociala rättigheter, vilka inte avser att tillhandahålla individerna skydd mot staten utan att bereda dem skydd mot materiell nöd med hjälp av staten. Jfr SOU 1975:75 s. 57. De sociala rättigheterna brukar ibland benämnas positiva rättigheter, eftersomde realiseras genomatt staten presterar något mot individerna och alltså avser »frihet» genom staten. I detta sammanhang förekommer att man skiljer emellan fri- och rättigheter mot staten (freedom of independence), friheten och rätten att genom deltagande i politiken kunna påverka staten (freedom of participation), samt fri- och rättigheter genomstaten (freedom of creation). Förekomsten av rättigheter förutsätter alltid att dessas realiserande garanteras av t.ex. statsmakten. Nyssnämnda definitioner åsyftar således rättigheternas innehåll och inte det sätt på vilket de upprätthålles. Algotsson, 1987, s. 13 ff. Närmare omförhållandet mellan rättsstat och demokrati, se t.ex. Peczenik, 1995, s. 88. skall 2
2 makt. En förutsättning för att frågor av denna art skall uppkomma är att de som behärskar de offentliga institutionerna anser sig bundna av vissa etiska värderingar och av rättsordningens regelsystem. En statsmakt som anser att politikens makt över rätten är obegränsad hamnar aldrig i något dilemma när det gäller att utnyttja rättsväsendet för att bevara eller förstärka sin egen maktposition. Många moderna rättsstatliga principer fanns upptagna redan i Olaus Petris domarregler, vilka härrör från mitten av 1500-talet. Uppfattningen att det skall råda likhet inför lagen och att den politiska och den dömande makten skall vara åtskilda förankrades konstitutionellt i 1809 års regeringsform.^ Vid mitten av 1800-talet hade de politiska makthavarnas möjlighet att genom direkta ingripanden påverka opinionsfrihetens gränser reducerats till att i huvudsak omfatta att justitieministern genomanmälan till justitiekanslern kunde låta anställa tryckfrihetsåtal. I yttrandefrihetsrättsliga avgöranden bör domstolarna således ha förhållit sig neutrala i den konflikt somunder demokratins genombrottstid komatt föreligga mellan anhängare av det rådande politiska systemet och mot detta oppositionella grupperingar. Eftersomjuridiska normer ofta är behäftade med viss flexibilitet är det emellertid inte lätt att veta omdet rättsliga beslutsfattandet påverkades av den politiska utvecklingen. Det övergripande syftet med denna avhandling är att fastställa vilka straffrättsliga inskränkningar som fanns i den politiska yttrandefriheten i Sverige under slutet av 1880-talet och fram till den politiska demokratiseringens fullbordan genom 1918-1921 års författningsreform.^ Arbetet är strukturerat kring ett antal lagrumi dels 1864 års strafflag, dels 1812 års tryckfrihetsförordning. Med politisk yttrandefrihet menar jag frihet att framföra synpunkter på det statsrättsliga systemet och dettas representanter. Såsom straffrättsliga inskränkningar i den politiska yttrandefriheten har jag räknat straffbud som skyddade objekt av nyssnämnd art mot yttrandefrihetsrättsliga angrepp. De brottstyper somjag anser kunde ha en i denna mening opinionsfrihetsbegrän- ^ Jfr Nelson, 1990, s. 187. ^ Med demokrati brukar förstås den styrelseform där makten direkt eller indirekt behärskas av majoriteten av de styrda, i statsrättsliga sammanhang normalt av majoriteten av de vuxna medborgarna i en geografisk enhet. En förutsättning för att demokrati i egentlig mening skall föreligga är att allmänna val med lika rösträtt och allmän valbarhet ordnas med i förväg fastställda intervaller. Vidare förutsätts att medborgarna åtnjuter opinionsfrihet i formav tryck-, yttrande-, församlings- (dvs. mötes-) och föreningsfrihet. Johansson, 1984, s. 9 ff. Se även t.ex. Peczenik, 1995, s. 73 ff. I en demokrati skall ett visst samband föreligga mellan de politiska makthavarnas agerande och den opinion somomfattas av befolkningsmajoriteten. För att denna opinion skall vara ett resultat av fri meningsbildning fordras att individerna har rätt till allsidig information samt möjlighet att hävda och pä lika villkor argumentera för skilda ståndpunkter i den offentligadebatten. En statsmakt kan försöka styra opinionsbildningen genomatt pä olika sätt beröva individerna möjlighet att inhämta för de styrande obekväma åsikter. I en demokrati kan åsiktsfriheten vara begränsad t.ex. till följd av att massmedierna behärskas av personer eller korporationer, vars politiska uppfattning inte är representativ för befolkningen i övrigt.
3 sande effekt utgjordes av samhällsfarlig ryktesspridning, uppviglingsbrottslighet, förargelseväckande beteende, sårande av tukt och sedlighet, smädelse mot främmande makt, kungen, riksdagen eller ämbetsman samt vissa straffbud som rörde fackföreningarnas yttrandefrihet. Genomatt undersöka lagstiftning och praxis beträffande de yttrandefrihetsrättsliga normerna under åren 1885-1921 har jag försökt att studera en del av rättsordningens innehåll mot bakgrund av ett socialt skeende. Jag har ansett det vara av intresse att undersöka hur straffrättsliga inskränkningar i den politiska yttrandefriheten uppstod och upprätthölls under demokratins genombrottstid eftersom detta var en orolig och händelserik tid. En stor del av studien har kommit att ägnas åt det år 1887 skapade uppviglingsbrottet i 10 kap. 14 § SL och 3 § 7 mom. TFF."* Denna kriminalisering, den s.k. munkorgslagen, var den mest uppmärksammade yttrandefrihetsinskränkningen under den tidsperiod somomfattas av mitt arbete. 1.2. Disposition, metod och material 1.2.1. Disposition Efter inledningen lämnas i andra kapitlet en översikt över sådan lagstiftning som rörde opinionsfriheten i Sverige under demokratins genombrottstid. I tredje kapitlet redovisas en del historiska skeenden. I kapitel 4-8 undersöks de brottstyper sominskränkte den politiska yttrandefriheten. Vilka gränser somi detta arbete behandlade straffbud skapade för yttrandefriheten har jag rekonstruerat huvudsakligen på grundval av lagtexter och Högsta domstolens avgöranden. Materialet har disponerats kronologiskt för varje brottstyp. Arbetet fokuserar på förhållandena under demokratins genombrottstid, men i många fall undersöks straffstadgandena från medeltid till nutid. I kapitel fyra behandlas samhällsfarlig ryktesspridning samt uppmaning till dels uppror, dels förräderi. Därefter följer i femte kapitlet en genomgång av lagstiftning och rättsfall avseende stadgandena mot uppmaning till brott enligt den s.k. munkorgslagen i 10 kap. 14 § SL samt 3 § 7 mom. TFF. Dessa bestämmelser förändrades vid ett antal tillfällen och åstadkom dessutom fler till Högsta domstolen överklagade mål än någon annan i detta arbete undersökt brottstyp. Redogörelsen för uppviglingsbrottet har därför kommit att uppta ungefär en tredjedel av avhandlingens totala omfång. Förargelseväckande beteende och sårande av tukt och sedlighet, vilka straffbud ibland komatt begränsa den politiska yttrandefriheten, behandlas i kapitel sex. Kapitel sju innefattar de till skydd för särskilda statliga intressen skapade ärekränkningsbrotten smädelse mot främmande makt, kungen, riksdagen eller ämbetsman. I kapitel åtta ■* Rubriceringen av brottstypen som uppvigling uppkom dock först i samband med 1948 års strafflagsrevision.
4 behandlar jag lagstiftning sombegränsade fackföreningarnas möjlighet att förmedla information. Kapitel nio innefattar en översiktlig utblick över rättsläget i Norge och Danmark. Därefter utvecklas slutsatserna av studien i kapitel tio. I kapitel elva för jag en avslutande diskussion, bl.a. omsvårigheterna att åstadkomma konform rättsskipning i fråga om yttrandefrihetsbrott. Statistik över antalet personer, somunder åren 1885-1921 dömdes i första instans för vissa politiska yttrandefrihetsbrott enligt 1864 års strafflag, redovisas i appendix A. Appendix Ainnefattar även en sammanställning över de tryckfrihetsåtal enligt 3 § 7 mom. TFF somnoterades hos Justitiekanslersämbetet under åren 1913-1921. I arbetet refererade avgöranden samt de tilltalades namn och påföljder finns kronologiskt uppställda i appendix B. 1.2.2. Vissa avgränsningar Som straffrättsliga inskränkningar i den politiska yttrandefriheten har jag, såsom nämnts i avsnitt 1.1 ovan, räknat yttrandefrihetsrättsliga brottstyper vars skyddsobjekt utgjordes av det politiska systemet och dettas representanter. Att avhandlingen kommit att omfatta just de i kapitel 4-8 behandlade brotten har sin grund i bl.a. följande ställningstaganden. Straffbuden mot samhällsfarlig ryktesspridning, uppvigling och, i vissa fall, förargelseväckande beteende, torde ha åsyftat att skydda det politiska systemet och den rådande ordningen mot angrepp i form av aggressiva yttranden. Brottstyperna smädelse mot främmande makt, kungen och riksdagen avsåg att skydda representanter för den offentliga makten mot omotiverat skarp kritik. Syftet med att förbjuda smädelse mot ämbetsman genomett särskilt straffbud förefaller ha varit bl.a. att garantera att representanter för överheten visades tillbörlig respekt. Ärekränkning mot offentliga befattningshavare har därför omfattats av undersökningen, trots att brott av denna art i allmänhet inte hade karaktär av brott mot staten. Förbrytelser mot rikets säkerhet, såsom t.ex. spioneri, som rörde förbjuden informationsförmedling i högre grad än inskränkningar i opinionsfriheten har jag däremot inte studerat. Religionen har i ett historiskt perspektiv haft stor inverkan på samhällsordningen och utgör på många ställen än idag en betydelsefull drivkraft i den politiska händelseutvecklingen. Att i egentlig mening skilja mellan politiska och religiösa yttranden är därför knappast möjligt. Allehanda religionsbrott kan således anses under 1800-talet ha haft till funktion att upprätthålla den bestående ordningen. I första hand hade förbudet mot t.ex. hädelse dock till syfte att bevara befolkningens gudfruktighet och respekt för Gud. Jag har därför inte betraktat yttrandefrihetsrättsliga religionsförbrytelser som sådan brottslighet som var riktad mot det rådande politiska systemet. En undersökning av religionsbrotten skulle dessutom komma att beröra så omfattande spörsmål be-
5 träffande samhällsutvecklingen och dess inverkan på religionens rättsliga ställning att området snarast är ett ämne för en fristående undersökning.^ De lagändringar som företogs för att hindra bl.a. den ungsocialistiske Hinke Bergegren från att offentligen propagera för artificiell födelsekontroll har jag emellertid behandlat. Anledningen till att den s.k. preventivlagen innefattats i arbetet är delvis denna lagändrings begränsade omfång. Den s.k. Åkarpslagen, 15 kap. 22 § 2 mom. SL av år 1899, var riktad mot de socialistiska fackföreningarna och begränsade det sätt på vilket en uppmaning att delta i en strejk fick framföras. Denna lagstiftning, som var en vidareutveckling av brottstypen olaga tvång, avsåg dock att skydda den enskilde arbetaren och inte den rådande samhällsordningen. Dessutomvar Åkarpslagen inte en i egentlig mening yttrandefrihetsrättslig kriminalisering, vilket torde framgå av att med detta lagrum korresponderande tryckfrihetsbrott saknades.^ Jag har därför inte funnit skäl att låta också denna lagstiftning ingå i min framställning. Straffbud som åstadkom direkta begränsningar i fackföreningsrörelsens möjligheter att förmedla information har jag dock behandlat. Dessa kriminaliseringar kan, på samma sätt somden s.k. preventivlagen i 18 kap. 13 § 2 mom. SL och 3 § 13 lagstiftning som inskränkte fackföreningarnas yttrandefrihet tämligen uppenbart rörde den politiska yttrandefrihetens gränser, har jag emellertid ansett det lämpligt att låta sådana straffbud ingå i arbetet. TFF, tyckas falla utanför avhandlingsämnet. Eftersom straff mom. 1.2.3. Metod och material Någon undersökning av den svenska yttrandefriheten under demokratins genombrottstid torde inte tidigare ha utförts.' Hur rättsväsendet agerar då en 5 Närmare omsocialdemokratins ingalunda okomplicerade förhållande till kyrka och religion, se t.ex. Palm, 1982, s. 34 ff. ^ Frågan om olaga tvång som begåtts genom tryckt skrift skall anses som ett tryckfrihetsbrott torde vara en till följd av den s.k. exklusivitetsprincipen ganska komplicerad fråga, som såvitt jag har kunnat finna emellertid inte närmare utretts inomvare sig praxis eller doktrin. Jfr dock prop. 1975/76: 209 s. 141 f. Närmare omÅkarpslagen, se t.ex. Karlbom, 1979, och Eklund, 1974. ^ Tidigare forskning och andra arbeten föreligger inomdetta ämnesområde enligt bl.a. följande. Jan-Olof Sundell har i uppsatsen »Legalitetsprincipen inom svensk straffrättshistoria» studerat lagtexter, lagförslag och doktrin med anknytning till den diskussion somfördes beträffande legalitetsprincipen i Sverige från början av 1800-talet och framtill nutid. Bl.a. den s.k. munkorgslagen i 10 kap. 14 § SL och 3 § 7 mom. TFF har Per Eklund studerat i ett marxistiskt klasskampsperspektiv i avhandlingen »Rätten i klasskampen». Hjördis Levin har i avhandlingen »Masken uti rosen» behandlat den debatt somfördes i Sverige under åren 1880-1910 med anknytning till nymalthusianism, födelsekontroll och tillkomsten av 1910 års s.k. preventivlag i 18 kap. 13 § 2 mom. SL. En del i mitt arbete behandlade lagändringar har berörts av forskare somägnat sig specifikt åt någon viss ministärs förehavanden, t.ex. av Per Sundberg i avhandlingen »Ministärerna Bildt och Åkerhielm» och av Ivar Oman i avhandlingen »Karl Staaffs första ministär». Den svenska demokratiseringsprocessens huvudsakliga slutskede har behandlats i verket »Tvåkammarsystemets tillkomst
6 konflikt uppstår mellan medborgarnas fri- och rättigheter och statsmaktens stabilitet har emellertid studerats av Janne Flyghed i verket »Rättsstat i kris». Janne Flyghed behandlar bl.a. de ändringar som under Andra världskriget företogs i tryckfrihetslagstiftningen och konstaterar inledningsvis att det uppstår »en risk för att gränsen mellan åsikt och åsikts verkan rivs upp när statsmakterna prioriterar effektiva maktmedel framför medborgerliga fri- och rättigheter. Inom en demokratisk rättsstat skall nämligen en motståndare till statsledningen ha rätt att framföra sina för makthavarna obekväma åsikter. Övergår däremot denna protest i handgripligheter - exempelvis väpnat våld eller uppvigling till detsamma - så ser sig staten tvingad att reagera med öppen repressivitet. En sådan åtskillnad mellan åsikt och åsikts verkan är ett klassiskt inslag i demokratiska rättsstater». Jag har studerat ett antal straffbud i dels 1864 års strafflag, dels 1812 års tryckfrihetsförordning på grundval av lagtexter och till Högsta domstolen överklagade avgöranden. Atal för förargelseväckande beteende, sårande av tukt och sedlighet och smädelse mot ämbetsman avsåg endast ibland politiskt inopportuna yttranden. Jag har därför inte ansett det meningsfullt att undersöka samtliga åtal av denna art som överklagades till Högsta domstolen. Beträffande dessa straffbud återges rättsfall sålunda somexempel på att respektive brottsbeskrivning kunde drabba mer eller mindre politiska åsiktsyttringar. I fråga omuppviglande yttranden samt smädelse mot främmande makt, kungen 8 och utveckling» av Georg Andrén. Axel Brusewitz har i boken »Kungamakt, herremakt, folkmakt» kommenterat viktiga moment av författningskampen under åren 1906—1918. Lennart K. Persson har i avhandlingen »Syndikalismen i Sverige 1903-1922» kartlagt ungsocialismoch syndikalism. Juridiska aspekter på arbetarrörelsen och dess konflikter med den bestående samhällsordningen har framlagts av Rolf Karlbom i hans verk »Hungerupplopp och strejker 1793-1867» och »Från kopparbergsprivilegierna till Akarpslagen» samt av Per Eklund i den ovannämnda avhandlingen »Rätten i klasskampen». Evabritta Personne Wallberg har i uppsatsen »Vägra värnplikt — ett vapen för de ’fosterlandslösa’» undersökt bl.a. förekomsten av ungsocialistisk värnpliktsvägran under början av 1900-talet. Yttrandefrihetsrättsliga gärningar som uppmaning till värnpliktsvägran berör hon dock inte annat än i förbigående. Ärekränkning och vissa typer av därmed besläktad kriminalitet har behandlats av Alvar Nelson i avhandlingen »Rätt och ära». I »Medborgarrätt» av Erik Fahlbeck, StigJägerskiöld och Halvar G F Sundberg tillhandahålls en genomgång av den lagstiftning som år 1947 ansågs relevant för de medborgerliga fri- och rättigheternas ställning. Hilding Eek har i de båda verken »Omtryckfriheten» från år 1942 samt »Nya tryckfrihetsförordningen» från år 1948 undersökt bl.a. den svenska tryckfrihetens historiska utveckling. Denna har behandlats av även Bengt Åhlén i »Ord mot ordningen». Nils Alexanderson har i verket »Föreläsningar öfver den svenska tryckfrihetsprocessen» av år 1907 undersökt bl.a. de processuella regler somvid sekelskiftet tillämpades ifråga omtryckfrihetsmissbruk. ^ Flyghed, 1992, s. 49. Janne Flyghed förefaller i den här citerade texten, och i sin avhandling i övrigt, med uttrycket »demokratisk rättsstat» i allmänhet avse vad som ofta rubriceras som en materiell demokrati eller en materiell rättsstat. Jfr Nergelius, 1996, s. 133 ff. Vidare synes Janne Flyghed på ett inte helt självklart sätt likställa uppvigling med handgriplig verkan av åsikt, i stället för att betrakta brottsuppmaningar somi sig kriminaliserade yttranden.
7 eller riksdagen har jag däremot försökt att utföra en total inventering av de utslag rörande dessa brottstyper somöverklagades till Högsta domstolen.*^ Såsom framgår av valet av material, ansluter jag mig i detta arbete till uppfattningen att gällande straffrätt kan utläsas ur lagtexter. Högsta domstolens avgöranden samt vad somkan formuleras genom en analys av dessa båda rättskällor. Att använda en modern rättskällelära för att analysera rättsläget under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kan förefalla egendomligt. Såväl författningstexter somöverrättsavgöranden torde emellertid alltid ha spelat en avgörande roll vid fastställandet av den gällande rättens innehåll. I verket »Nordisk rättskällelära» anför Lars Björne att det inte är befogat att skilja mellan traditionell och modern rättskällelära. Under den tid somär aktuell i detta arbete torde dock doktrinen i allmänhet inte ha ansetts vara en auktoritativ rättskälla. Ur rättsteoretisk synpunkt är det framför allt på grundval av Högsta domstolens ställningstaganden som det är möjligt att fastställa yttrandefrihetens gränser." Jag har därför begränsat min studie till Högsta domstolens avgöranden. I vissa fall har jag refererat även avgöranden, som av formella orsaker inte prövats av Högsta domstolen i sak. Anledningen härtill är att jag för att möjliggöra analys ur ett historiskt och samhällsvetenskapligt, externt, perspektiv önskat belysa rättsskipningen på grundval av ett så fylligt material sommöjligt. För den tilltalade var möjligheterna till fullföljd i brottmål i huvudsak oinskränkta fram till år 1915. Den lagändring som företogs år 1915 innebar bl.a. att en tilltalad inte ägde få sin talan prövad av Högsta domstolen »med mindre han blivit sakfälld eller ställd under framtiden för brott, somi lag är belagt med straffarbete, fängelse, avsättning eller mistning av ämbete».För flertalet i De till Högsta domstolen överklagade målen har identifierats på grundval av uppgifter i Nytt Juridiskt Arkiv avd. I. I denna skriftserie publicerades under åren 1885-1921 i allmänhet referat av 600-800 utslag per år i notisform. Omett mål omåtal för t.ex. smädelse mot riksdagen, uppvigling och våldsamt motstånd vid offentlig förrättning redovisas bland notismålen såsom att fråga är om »våldsamt motstånd vid offentlig förrättning m.m.» har det med nyssnämnd arbetsmetod inte varit möjligt för mig att veta att målet rörde gärningar somär av intresse för mitt arbete. Att notismålen kan innehålla endast summariska uppgifter innebär således risker för felkällor beträffande mina anspråk på att ha utfört en total inventering av de utslag somöverklagades till Högsta domstolen. Björne, 1991, s. 172 och 218. Se dock Sundberg, 1990, s. 185 f. *' Formellt har det visserligen endast varit tyngden av de skäl som Högsta domstolen åberopat till motivering för ett domslut som avgjort i målet nyttjade rättsgrundsatsers inflytande på rättstillämpningen. Björne, 1991, s. 153 ff. Att underinstanserna normalt efter förmåga försökt underordna sig överinstansernas ställningstaganden måste dock antas, även om absolut prejudikatbundenhet aldrig varit rådande i Sverige. ■- År 1915 ersattes dessutomreglerna omerläggande av revisionsskilling med bestämmelser om fullföljdsavgift. SFS 1915:137. Personer som satt häktade samt sådana som fällts till ansvar av hovrätten behövde emellertid inte erlägga fullföljdsavgift. Dessutom kunde uppvisande av medellöshetsintyg medföra befrielse från avgiftsskvldighet. Bäärnhielm, 1925, s. 98. Åklagarens möjlighet att överklaga hovrättsutslag hade begränsats redan genomde ändringar som vidtagits av bl.a. 30 kap. 7§ rättegångsbalken i SFS 1901:38.
8 detta arbete undersökta brott stadgades straffarbete eller fängelse. De personer som åtalats enligt här aktuella straffbud hade således, omde fällts till ansvar i hovrätten, i allmänhet möjlighet att överklaga ett hovrättsutslag även efter 1915 års lagändring. Enligt min mening kan Högsta domstolens avgöranden därför i någon, omän begränsad, utsträckning tillmätas relevans inte bara som rättskälla, utan även som exempel på hur rättsväsendet hanterade yttrandefrihetsrättsliga mål. Hur den politiska yttrandefriheten var avgränsad kan knappast bedömas annat än på grundval av de yttranden till följd av vilka åtal väcktes. Såvitt avser notismål förekommer det emellertid inte att de förment brottsliga yttrandena återgivits i NJA. En stor del av den tid som arbetet med denna undersökning har tagit i anspråk har jag därför ägnat åt att genomstudier av bl.a. akterna i Högsta domstolens arkiv i Riksarkivet ta reda på hur de förment brottsliga yttrandena varit beskaffade.*^ I många mål har inga oklarheter förelegat vare sig ombeskaffenheten av det yttrande, p.g.a. vilket åtal väckts, eller om det var den tilltalade som skulle drabbas av straffansvar. Då fråga varit ommuntliga anföranden har det ibland varit oklart både vem somyttrat sig och vad somsagts. Domstolarna har emellertid i allmänhet underlåtit att uttala sig närmare omden bevisning somframlagts i målet. Jag har därför inte ansett det meningsfullt att försöka diskutera den bevisvärdering som domstolarna gjorde. Inte sällan förekomprocessuella invändningar, såsom att den tilltalade anförde jäv mot somvittnen åberopade polismän, samt, i tryckfrihetsmål, att oenighet uppstod omjuryns sammansättning.’"* Eftersomjag i första hand avsett att utröna den politiska yttrandefrihetens straffrättsliga gränser i materiellt hänseende har jag sällan funnit anledning att undersöka problemav denna art.*5 Förarbeten torde kunna fungera som en rättskälla endast omde anger tolkningsprinciper eller innefattar ställningstaganden sominte kommit till uttryck I många av de utslag som refereras i detta arbete komåtal åstad till följd av mycket omfattande tal eller skrifter. Mina referat innefattar därför ibland endast delar av aktuella yttranden. Jag har genomgående försökt att återge de yttranden somjag har uppfattat sommest provokativa. '■* Juryns ställningstagande, varigenom skuldfrågan ju i allmänhet avgjordes slutgiltigt, kunde ändras endast omså grova formella fel varit för handen då avgörandet träffats att det fanns skäl att återförvisa målet till första instans för prövning med ny jury. Att invändningar om rättegångsfel ganska ofta framställdes är därför knappast förvånande. '5 Varken i underinstanserna förekommande skiljaktiga meningar, frågor med anknytning till konfiskation av tryckalster eller spörsmål beträffande det successiva och uteslutande ansvaret i tryckfrihetsmål har undersökts närmare annat än då jag ansett någon sådan omständighet vara av särskilt intresse. Frågor omhuruvida fri eller legal bevisprövningtillämpades har jag genomgående underlåtit att uppmärksamma. Vilken part somöverklagade till Högsta domstolen framgår av den kronologiska uppställningen av rättsfall i appendix B. Notabelt är att det i brottmål vid denna tid tycks ha rått ett absolut förbud mot reformatio in pejus, dvs. även såvitt avsåg ändring till förmån för den tilltalade då endast åklagaren överklagat. Jfr NJA 1920 s. 142.
9 i lagtexten.Likväl har politiska beslutsprocesser intresserat mig, eftersomde belyser de sociala skeenden, som utgjorde ramen för rättstillämpningen. Vid beaktande av riksdagstryck och dylikt material har jag främst uppmärksammat diskussioner omhur gränsen borde fastställas mellan yttranden som var oacceptabla för samhället och sådana som skulle tolereras. De kriterier genom vilka en skiljelinje mellan bruk och missbruk av yttrandefriheten uppgavs kunna urskiljas härrörde ofta från den naturrättsligt färgade tankegången att det var möjligt att objektivt utreda omett uttalande inneburit ett oacceptabelt hot mot samhället. Även förnuftsargumentation utan omedelbara legitimitetsanspråk var dock vanligt förekommande. För den i Sverige ännu vid sekelskiftet tämligen inflytelserike filosofen Christopher Jakob Boström synes det ha framstått som självklart att den offentliga maktutövningens legitimitet inte specifikt behövde motiveras. Enligt boströmianismens stats- och rättsfilosofiska lära bestod tillvaron av en hierarkisk kedja, ämbetsmännen, för att slutligen innefatta undersåtarna, dvs. de enskilda individerna. Christopher Jakob Boström ansåg beslutshierarkins suveränitet härstamma från Gud och statens idé och inte såsomliberalerna från befolkningen. Enligt detta synsätt kunde medborgarna sägas vara till för kungen, ämbetsmännen och lagarna och inte vice versa.^^ Att kungen och riksdagen kunde stifta lagar och hade makt att få dessa åtlydda innebar inte i sig någon anledning för personer som ifrågasatte dessa institutioners samhälleliga ställning att anse lagarnas regelsystem legitimt. Det sena 1800-talets rättspositivism förefaller således antingen ha saknat anspråk på att förklararättens legitimitet eller ytterst ha innefattat naturrättsliga tankar. Jfr Björne, 1991, s. 222 och Peczenik, 1995, s. 243. Begreppet legitimitet kan, liksom de flesta ord, användas i olika betydelser och sammanhang. Se t.ex. Peczenik, 1995, s. 47 f. och Stubbergaard, 1996, s. 97 ff. I detta arbete används begreppet legitimitet för att ange att en företeelse godtas därför att den uppfattas som rättfärdig. Att rättsordningen har hög legitimitet innebär således att det föreligger någon formav samförstånd mellan medborgarna och de politiska makthavarna i fråga omde rättsliga normernas utformning. Skillnaden mellan naturrättsliga tankegångar och s.k. förnuftsargumentation torde i fråga omlegitimitetsanspråk i allmänhet bestå i att naturrättsförespråkare ofta gör gällande att en viss normbör åtlydas därför att den är rättfärdig och »gäller» av sig själv oavsett hur den positiva rätten utformas. Anhängare av förnuftsargumentation gör däremot i allmänhet gällande att en viss normbör åtlydas därför att det av pragmatiska skäl förefaller rationellt att den åtlyds. Närmare om naturrätt och rättspositivism, se t.ex. Frändberg, 1984, s. 57 ff. En av förklaringarna till att boströmianismens absolutistiska herre- och ämbetsmannaidealism, trots liberalismens genombrott, kom att få genomslagskraft i Sverige, torde ha varit att det svenska samhällets ideologiska bas alltsedan medeltiden utgjorts av religionen. I det religiösa ståndssamhället var politik inte alltid en fråga om ideologier och partsintressen, utan i viss utsträckning antogs kungen styra landet till förmån för allas bästa. Bl.a. till följd därav tycks de bönder och lantbruksarbetare, somännu i början av 1900-talet utgjorde en överväldigande majoritet av Sveriges befolkning, ofta ha saknat anspråk på att utöva omedelbart politiskt inflytande, utan varit nöjda omderas intressen beaktades av demsombehärskade statsmakten. 17 började med Gud, och fortsatte nedåt med kungen och som
10 EftersomChristopher Jakob Boströms uppfattning att rätten härrörde från ett gudomligt förnuft utövade ett stort inflytande över de svenska juristerna torde svensk rättspositivism i allmänhet, om än omedvetet, ofta ha varit av naturrättslig artd^ 1.2.4. Vissaförhållanden i äldre rätt Före ikraftträdandet av nya rättegångsbalken år 1948 var brottmålsprocessen i första instans i huvudsak muntlig och protokollarisk. Vad somförevarit under en förhandling antecknades således i rådhus- eller häradsrättens dombok, vars innehåll lades till grund för utslaget.^o Överinstanserna avgjorde normalt målen på handlingarna efter att ha tagit del av en avskrift av de protokoll som förts i första instans. Att överrätterna inhämtade uppgifter endast genom skriftligt processmaterial tycks ibland ha upplevts som en rättssäkerhetsbrist och föranledde utlåtanden om att Högsta domstolens funktion, med hänsyn till processmaterialets ofullständighet, var att skapa prejudikat och inte att skipa rättvisa. Justitierådet Karl Gustav Carlson, somvar ledamot av Högsta domstolen åren 1889-1917, lär ha uttryckt åsikten att det, till följd av svårigheterna med att döma utan att själv genomatt höra parter och vittnen ha fått skaffa sig kännedomomsaken, var ett syndastraff att vara justitieråd.^' I början av 1900-talet blev det möjligt för hovrätterna att hålla egna muntliga förhör. Muntlig överrättsprocess såsomnormalförfarande infördes dock först genom 1948 års processreform.22 Genomdenna avskaffades också inslagen av inkvisitionsförfarande, och ackusatorisk processföring med fri bevisvärdering infördes. I praxis hade fri bevisvärdering emellertid börjat tillämpas redan under senare delen av 1800-talet.23 Tryckfrihetsbrott handläggs sedan år 1815 normalt under medverkan av en jury, som avgör huruvida den skrift, somföranlett åtalet, skall anses brottslig eller inte. De enskilda jurymännens vota är inte offentliga och några skäl för juryns ställningstagande ges inte. Enjurys ståndpunkt i skuldfrågan torde härI Jan-Olof Sundeils avhandling »Tysk påverkan på svensk civilrättsdoktrin 1870-1914» uttalas om förstakammarhögerns ledare Ernst Trygger att denne var »så starkt påverkad av den Boströmska terminologin, att han applicerar denna i samband med ett referat från en tysk jurists arbete utan att det finns någon somhelt täckning härför i originalet!» Sundell, 1987, s. 189. Se även Sundell, 1987, s. 31 och s. 210 (not 23). I en översikt över juridisk litteratur av år 1888 uttalade Hjalmar Hammarskjöld, sedermera svensk statsminister under Första världskrigets första år, att det i rättsfilosofi »som bekant» var det boströmska systemet som var det härskande. Hammarskjöld, 1888, s. 157. Förhållandet mellan rättsvetenskap och filosofi under 1800-talet har undersöks närmare av Marie Sandströmi avhandlingen »Die Herrschaft der Rechtswissenschaft», 1989. 20 Se t.ex. SOU 1926:32 s. 164. 2' Nothin, 1966, s. 69. 22 SFS 1901:38. Bäärnhielm, 1925, s. 85 ff. Nya rättegångsbalken, SFS 1942:740, trädde ikraft den 1 januari 1948. 22 Se t.ex. Inger, 1994, s. 224 ff., Dereborg, 1990, s. 49 ff och SOU 1926:32 s. 24 ff.
11 röra främst från jurymedlemmarnas samhällssyn och deras intryck av parternas processföring, och kan således inte antas vara grundad på juridisk analys. Någon fast praxis kan följaktligen inte utbildas i tryckfrihetsmål, utan bedömlikartade skrifters innehåll kan växla oberoende av tid och rum. ningen av Juryinstitutet anses emellertid ofta, särskilt omfråga är omyttranden som är fientliga mot statsmakten, vara till förmån för yttrandefriheten. Anledningen därtill torde vara att jurymedlemmar, såsom representanter för det s.k. allmänna rättsmedvetandet, antas generellt sett vara mer toleranta mot provokativa yttranden än yrkesdomare, vilka presumeras gärna slå vakt omstatsmaktens och den rådande ordningens stabilitet.Under den tidsperiod som är aktuell i detta arbete var en tryckfrihetsjury emellertid till två tredjedelar partsvald och den resterande, för skuldfrågans utgång i allmänhet avgörande, tredjedelen var utsedd av domstolen. Troligen förelåg det därför inte sällan ett visst samband mellan rådhus- eller häradsrättens och jurymajoritetens uppfattning om en skrifts beskaffenhet.^s Enligt 1812 års tryckfrihetsförordningvar ett mål, på samma sätt somidag, normalt slutligen avgjort till den tilltalades fördel, omjuryns utslag var friande. Ett fällande juryutlåtande var enligt 1812 års förordning emellertid ett definitivt fastställande av att skriften var brottslig.26 Att en överrätt gillade, fastställde eller inte fann skäl att göra ändring i en underinstans ställningstagande i skuldfrågan innebar sålunda inte att juryns beslut omprövades i sak. Tryckfrihetsmål var enligt 5 § 7 mom. TFF underställningsmål, dvs. sådana mål som alltid skulle underställas hovrättens prövning. Att ett tryckfrihetsutslag överklagades från en hovrätt till Högsta domstolen torde ha inträffat främst då en tilltalad som fällts till ansvar hoppades att få sitt straff lindrat. Flertalet i detta arbete behandlade straffbud innefattade en vidsträckt strafflatitud. Om en domstol ansåg en skrift för vars innehåll någon fällts till ansvar vara tämligen oförarglig, hade man därför i allmänhet goda möjligheter att markera sin uppfattning genom att utmäta låga böter eller ett kort frihetsstraff.27 En undersökning av de tryckfrihetsmål som överklagades till Högsta domstolen ger således information omdels hurudana yttranden sompluraliteSe t.ex. Alexanderson, 1907, s. 148 f och Boberg, 1970, s. 40. Under Karl XIVJohan:s regeringstid tycks det ha förekommit att hovkanslern och nättens ordförande samarbetade för att sätta samman en jury vars majoritet var rojalistiskt sinnad. Boberg, 1989, s. 97 ff. En tilltalad kunde i och för sig undgå straffansvar t.ex. till följd av att preskription enligt 4§ 6 mom. TFF inträtt. Alexanderson, 1907, s. 214. I dag skall, om juryn funnit brott föreligga, även rätten pröva frågan omdet aktuella yttrandets brottslighet. Se 12 kap. 2 § 2 st. TF och 9 kap. 1 § YGL. Vid häradsrätt dömde visserligen häradshövdingen tillsammans med nämnd om minst sju man. Enligt 23 kap. 2 § rättegångsbalken kunde dock nämndemännen överrösta häradshövdingen endast omhela nämnden var enig, vilket med hänsyn till antalet nämndeman torde ha varit relativt sällsynt. Se dock NJA 1912 s. 397.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=