RB 55

100 av att en lagändring vidtogs för att hindra att så hårda straff somvid vissa tillfållen utmätts mot arbetare, som deltagit i upplopps- och upprorsgärningar i samband med strejkoroligheter, åter kom till användning. Vid Högsta domstolens granskning av propositionen framfördes att den föreslagna differentieringen i 10 kap. 13 § SL kunde bli alltför mild mot upprorsdeltagare. Lagtexten borde enligt domstolen utformas på ett sådant sätt att minimistraffet fängelse en månad, omvåld utövats mot person eller egendom, endast skulle kunna bli aktuellt om synnerligen mildrande omständigheter förelegat. Eftersomdet inte sällan var mer straffvärt att uppmana ett stort antal personer att trotsa en myndighet, t.ex. genomatt inte betala skatt, än att utföra en sådan handling, avrådde domstolen från att avkriminalisera försök att förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet. Vidare anförde man att bestämmelserna omuppmaning till förräderi i 8 kap. 3 och 8 §§ borde ändras så att även indirekta uppmaningar i formav försök att förleda till förräderi blev straffbart på samma sätt som indirekta uppmaningar till allehanda brott nu skulle komma att omfattas av 10 kap. 14 § SL.-' Till följd av Högsta domstolens kritik kompletterades propositionen med ett förslag till ändringar av 8 kap. 3 och 8 §§ SL. Dessutombibehölls rekvisitet att söka förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet i 10 kap. 14 § SL. Sistnämnda lagrum föreslogs erhålla följande lydelse. Hvar som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person eller egendom eller till annat brott, varde, där ej uppmaningen särskildt med straff belagdär, dömd till böter ellerfängelse. Afsåg uppmaningen brott, hvaråsträngare straffänfängelse kanfölja, eller voro eljest omständigheterna synnerligen försvårande, då må till straffarbete i högst fyra år dömas. Är den skyldige i följd av uppmaningen förfallen till straff för delaktighet i brott som därå följt, gälle vad i 4 kap. 1 § stadgas. Där någon annorledes, såsomgenomprisandeafbrottslig handling, muntligen inför menighet ellerfolksamling, eller i skrift, den han utspridt eller utsprida låtit sökerförleda till brott; vare lag somi 1 mom. sägs. Har någon eljest på sätt i 1 eller 2 mom. förmäles sökt förleda till ohörsamhet emot lag eller laga myndighet, straffes med böter eller fängelse. Hvadi denna § är stadgat gälle äfven omden, som annans skrift, hvars innehåll är efter samma § straffbart, utspridt eller utsprida låtit för att därmed främja den med skriften åsyftade verkan. I fråga omden nya lagen omförbud för krigsmanskap att delta i vissa sammankomster anförde Karl Staaff bl.a. följande.-- Bland det värnpliktiga krigsmanskapet hade börjat spridas agitation som hotade att utplåna kärleken till plikterna mot fosterlandet och undergräva krigslydnaden. De medel med vil20 Mot. AK 1905:128, AK 1905:60 s. 2 ff. och Öman, 1923, s. 139 f. 2> Prop. 1906:152 s. 12 ff. 22 Prop. 1906:153 s. 20 ff.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=