153 efterföljande händelserna befanns utgöra brott kvalificerade hovrätten Gustaf Stafs yttrande omatt genomdirekt aktion »inventera» hos bönderna sombåde uppvigling och anstiftan till olaga tvång/® Carl Jernbergs påföljd för delaktighet i potatisköpet, fängelse två månader, var inget lindrigt straff,^’ men visar ändå att han ansetts bära mindre ansvar för händelseförloppet än Gustaf Staf. Svea hovrätts av Högsta domstolen fastställda påföljd mot den sistnämnde, straffarbete sammanlagt sju månader, avsåg fyra olika gärningar, under det att häradsrätten endast beaktat två förbrytelser. Overrätternas straffskärpning framstår därför sommåttfull. NJA 1920 B 566. John Andersson åtalades för att i slutet av februari 1918 på ett offentligt möte inför 200-300 personer ha uttryckt sig ytterst entusiastiskt om de revolutionsrörelser som tagit makten i Finland och Ryssland och uttalat att de nybildade arbetare- och soldatråden haft stor framgång i Norge, »särskilt i staden Trondheim, där icke mindre än tre sådana föreningar bildats med cirka 500 medlemmar. Deras programär att samla alla värnpliktiga i här och flotta för att hjälpa arbetarna vid en eventuell aktion i vår och för att störta militärväldet». Vidare hade John Andersson anfört följande. »Vi skola ha makten, vi måste ingripa vid alla tillfällen för att störta kapitalismen. Runt hela Sverige finnes nu arbetarråd, som hålla på att organisera den slutliga operationen.» Gustaf Sjöströmåtalades för att vid samma tillfälle ha sagt följande. »Vi måste påverka militären, så att överklassen ej kan lita på den...» - »När vi kommer till makten kunna vi dessutom skaffa säd från våra vänner i öster. De kunna och skola hjälpa oss.» Något fullständigt stenografiskt referat av talarnas anföranden inte tycks ha gjorts. De vittnande polisernas anteckningar om vad som yttrats visade sig genom andra vittnesuppgifter vara behäftade med vissa brister. Bl.a. tycks det anförande som lagts i Gustaf Sjöströms mun till viss del ha hållits av en annan talare vid namn Knut Lindström. RR:n i Örebro dömde envar John Andersson och Gustaf Sjöström enligt 10 kap. 14 § 3 mom. SL för försök att förleda till ohörsamhet mot lag och laga myndighet till fängelse två månader. Svea HovR ogillade åtalet såvitt avsåg Gustaf Sjöström, men fann inte skäl att göra annan ändring i RR:ns utslag beträffancfe John Andersson än att denne ådömt straff bestämdes till böter 200 kr. FiD, som endast prövade målet vad avsåg John Andersson, fann inte skäl att göra ändring i HovRms utslag. I detta mål aktuella anföranden tycks inte ha innefattat i första hand antimilitaristisk agitation, utan tillkännagivanden av lämpliga tillvägagångssätt i samband med den kommande revolutionen. Entusiastiska utlåtanden om att ett Att åtalet för egenmäktigt förfarande lämnades utan bifall kan ha berott på att det skulle ha framstått som märkligt att, sedan tvångsköpet befunnits utgöra olaga tvång, anse att samma gärning inneburit även egenmäktigt förfarande. För de tilltalade skulle ett kvalificerande av tvångsköpet somegenmäktigt förfarande, vilket kunde föranleda maximalt fängelse sex månader, ha varit mer fördelaktigt än den av överrätterna gjorda bedömningen. Påföljden för brott mot 15 kap. 22 § SL synes i allmänhet ha stannat vid böter. Enligt Sveriges officiella brottmålsstatistik dömdes 28 personer för olaga tvång i första instans år 1917. För 23 av dessa stannade straffet vid böter.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=